A-V fyllde 9 månader i Söndags. Nu har hon alltså varit ute i stora världen lika länge som i magen. Vi firade med att åka på familjegudstjänst och sjunga tillsammans med babysånggruppen. Denna gång var vi den äldre gruppen. Galet!

Läser mycket om att de vid den här åldern förstår att de kan vara ifrån mamma och pappa. Många får separationsångest och får svårare att somna på natten. Check och Check på det! Vi kan inte lämna henne ensam ens för en sekund nu får då skriker hon som en siren. Igår försökte vi lämna henne på sitt rum och vara i rummet bredvid men det gick inte alls. Så fort vi försvann runt hörnet började skrikandet trots att vi hela tiden pratade med henne. Hon fick nästan panik och kravlade sig så fort hon kunde efter oss och ville komma upp i famnen.

Även nattningarna kan vara lite struliga nu. Fram tills denna veckan har vi bara kunnat lägga ner henne, ge henne nappen och pussa på kinden så somnade hon utan skrik och gråt. Nu fungerar det ungefär varannan gång.

Nappen är inte alls lika intressant nu och hon får den bara när hon ska sova för natten. Det är roligare att ta ut den och veva runt den i luften än det är att suga på den.

Igår på babysången introducerade läraren trummor för barnen. Det var verkligen en hit (även bland föräldrarna). A-V har en maraka sen förut som hon älskar så vi ska köpa hem några fler instrument. Jag kommer från ett väldigt musikaliskt hem och det vore kul om A-V blev lite intresserad.

Vi provar hela tiden nya smaker och igår fick hon kladda lite med ananasglass som jag gjort av ananasjuice. Tror att smaken var helt ok men hon tyckte nog att det är läskigt med det kalla.