Nu finns vårt vykort här. Ni som längtar och ni som längtat, gå in och skriv om er historia vettja.

Jag släpade mig iväg till karaten igår och tog mig igenom ett helvetiskt fyspass för benen. Vi sparkade och sparkade och sparkade. Inte optimalt för fogarna. Det känns som om jag inte hålls ihop alls idag. Jag har hört eller läst någonstans att det tar sju år innan kroppen är helt återställd efter en graviditet med foglossning.

När jag la mig för att sova fick jag världens flashback till när jag väntade A-V. Jag mådde illa och hade halsbränna pga den hårda träningen och samtidigt gjorde det ont i höften så att jag inte kunde röra mig så som jag ville. Kommer ihåg när magen tyngde ner så mycket att det var en hel procedur att kunna lägga sig på sidan och jag fick liksom vända överkroppen först annars smällde det till jättehögt i höften.

Nu hade jag inte så väldigt kraftig foglossning men det känns fortfarande väldigt tydligt i kroppen att jag inte sitter ihop helt än. Jag kan inte stå med tyngdpunkten på ett ben för då gör det väldigt ont att röra på sig efteråt. Annars känns det inte så mycket förutom när jag springer, då kan det bli stelt efter ett tag. Som om jag springer med ett motstånd.

Igår hände något roligt med A-V som visar hur stor hon verkligen blivit. Herregud hon fyller ju 10 månader nästa vecka!

 Iaf så matade jag A-V med en halv banan och när den tog slut blev hon jättearg! E gick och hämtade ett smörgåsrån och hon fick för första gången hålla i hela själv. Hon såg jättenöjd ut och satt och naggade små små bitar av det med sina gulliga mjölktänder. Jag frågade "får mamma smaka?" och då förde hon smörgåsrånet till min mun och jag tog en tugga. E ville prova han med och frågade "får pappa smaka?" men då skakade hon på huvudet och drog bort kexet. Haha, flera gånger gjorde vi samma sak och varje gång fick jag en tugga men E fick aldrig smaka. Vi filmade allting men E lyckades få med mer av min dubbelhaka än av A-V så vi får se om jag vill lägga ut den på bloggen :D. Kul iallafall att hon nu liksom kan välja själv vad hon vill göra.

Hon är verkligen ett litet barn nu och ingen spädis. Igår morse gick jag upp medans hon somnat om i spjälsängen och när hon vaknade var hon själv i sovrummet. Då ställde hon sig upp och ropade "maaaammmaaa" "paaaappaa"?