A-V har sovit bra inatt trots snorig näsa. Det är konstigare egentligen att hon ibland sover bra för hennes sovstil är ju bara jätteskum. Fastän vi har det ganska kallt i rummet sparkar hon av sig täcket hela tiden. Sen vänder hon på sig så att rumpan ligger på kudden och huvudet borras djupt ner i madrassen. Alltid på magen, aldrig på ryggen. Sen snurrar hon så under natten tills hon fastnar på tvären eller blir täppt i näsan och snarkar så högt att hon vaknar.

Imorse tänkte jag börja tidigt och tassade jag på tå för att inte väcka A-V men då jag skulle ta upp mina kläder från golvet råkade en kapp komma åt handtaget på dörren så att det lät ett litet "kling". Hon började genast skruva på sig och E suckade oroligt. Han har inte riktigt vant sig vid att hon numera är en morgonpigg liten tjej.

En minut senare hörde jag henne leva rövare i sängen. När jag öppnade dörren satt hon i fotändan med ruffsigt hår, pyjamasen halvt uppknäppt och ett stort leende på läpparna. Då hon fick syn på mig skrattade hon och sa "mamma". Jag var redan lite sen men kunde inte motstå att lägga mig ner i sängen och amma henne ett tag. Tänker varje gång hon ligger nära och äter, då jag får smeka hennes hår att det kan vara sista gången hon vill amma, så jag tar tillvara på varje tillfälle.

När hon var klar skyndade jag mig i med nappen och la henne i sin egen säng. Hon var inte alls trött utan skyndade sig ner till fotändan och började trycka på några leksaker. Hittade pingvinen, E´s ärkefiende och fick igång en otroligt störig och högljud "musik". Stor suck från E och jag skyndade mig att gå till jobbet. Väntar på en rapport hemifrån om hur det går :)

Vilken skillnad det är på att ha en liten spädis och att ha en 10-månaders. Hon är verkligen överallt och allting ska utforskas. Nu kan vi ropa på henne så kommer hon krypande. Det är så gulligt när man ropar och väntar ett tag, då kommer det plötsligt en bäbis glidandes på golvet.

Imorse kom min kollega in på rummet och frågade vart jag tog vägen igår. De hade inte sett mig på hela eftermiddagen. Väldigt märkligt eftersom vi sitter i rummen bredvid varandra och jag var där till 16. Jag sa ju till och med hej då till henne när jag gick hem och hon svarade. Nog för att jag är tystlåten, det vet jag om. Men är jag en sån grå mus? Kanske borde göra mer väsen av mig.