Det har hänt en handfull gånger nu att A-V vaknat och bara skrikit allt vad hon kan. Antar att det måste vara nattskräck. Hon är inte vaken för hon svarar inte på tilltal och öppnar inte ögonen. Det enda som hjälper lite är att ta upp henne och hålla henne tätt intill sig tills hon slutar åla omkring. Som tur är håller det bara i sig några minuter. Läste om en tjej på fejjan som suttit med sin otröstliga son i två timmar (!).

Är lite frustrerad på mitt dåliga bloggande för det finns så himla mycket som jag vill berätta om, som jag vill spara till framtiden och inte glömma bort. Men av någon anledning har jag så svårt att formulera mig nu för tiden. Det är inte så mycket som får plats i huvudet längre. Ett tag när jag nyss hade kommit tillbaka till jobbet på 40% var jag helt allvarligt rädd för att jag började bli senil. Jag glömmer namn, tider, ord... hela tiden. Tillslut blev till och med E lite rädd. Tror det var när jag frågade hur "gammal" stavas!

Jag pratade med mamma om min oro över virrigheten men hon lugnade genom att säga att hon och många hon känner tyckte att det var likadant efter att de fick barn. Det borde ju få mig att känna mig lugnare, om det inte var för att hon endast en kort tid efter det knackade på dörren och höll i grannens långhåriga gråa kattunge och sa: "Titta, jag hittade vår gamla katt (18 år, korthårig, svart och vit som flyttat hemifrån till en gammal gumma för något år sedan)". Någon måtta på virrighet får det vara och är jag "bara" lika virrig som mamma så är jag nog ganska så snurrig ;)! Kanske är det något släktdrag ändå.

A-V´s kalas närmar sig med stormsteg och eftersom jag både målar tavlor och håller på mer Pennan och Kameran så går tiden rekordfort. Jag känner inte att jag måste göra det till världens största grej men jag vill ändå anstränga mig lite extra. Vi kommer att bjuda in hela släkten, både på min och E´s sida samtidigt. Huset kommer att vara packat till bredden. Någon/några dagar efter bjuder jag nog in till bäbiskalas där några av A-V´s vänner får komma på festligheter. Det första "stora" kalaset håller på att planeras för fullt. Måste ta med nöt- och glutenallergiker i räkningen också. Festen för de små blir enklare att hålla i. Bjuder nog på frukt, majskrokar och kanske små minitårtor gjorda av plättar och fruktpuré. Kul för A-V att se tillbaka på film och kort från den dagen.

 

Fia

21 maj 2013 19:35

Är också virrig! Har svårt att göra flera saker samtidigt, men även att koncentrera mig på en sak eller hitta tråden om jag blir avbruten. Har också börjat stava tokigt som du skriver. Jag har svårt att planera min tid på jobbet och är mer stresskänslig eftersom jag inte vet var jag ska börja och jag är rädd att jag har glömt något viktigt. Vad ääär det liksom?!

EVL

27 maj 2013 20:26

Ja det där låter precis som jag. Hoppas verkligen att vi får tillbaka hjärnorna snart!

 

Anna S

23 maj 2013 09:42

Här har du en till som är virrig/mossig i skallen! ;)

Kramar!

EVL

27 maj 2013 20:24

Jobbigt för oss men skönt att jag inte är ensam ;). KRamar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...