Igår var jag och Anna-Vera på vår allra sista babysång tillsammans. Det var så fint och så sorgligt på en och samma gång. Tror nog att alla föräldrar kände likadant. Bara för en stund sedan träffades vi för första gången med våra små som mest bara dregglade och somnade i våra famnar. A-V och min bästa väns son var bland de minsta barnen och jag kommer ihåg att vi förundrades över de som satt vid bordet och matade sina barn med riktig mat! Då kändes det så långt borta.

Igår satt A-V och åt vanlig mat. Sen ville hon iväg och leka. Min stora tjej. När blev hon så stor?!

  
"Hej här sitter jag alldeles själv och snart fyller jag 30"

Vi fick med oss ett sånghäfte och en fin tröja till A-V som det står "Jag har gått på babysång" på. Som minne hade jag målat en tavla till fina E som varit vår sångledare under dessa två terminer.

Vi hade knytis denna sista träff och alla hade med sig jättegoda bakverk som man var tvungen att smaka på. A-V lekte i lekpölen för sista gången och efter några sista ord och fotografering var det dags att åka hem. Vilken tur att vi fick med oss ett häfte med alla låtar så att jag kan påminna A-V då och då om den här tiden. Tänk om hon kunde få minnas hur glad hon brukade bli när ledaren E sjung om katten som klättrade i trädet eller när vi lyfte och gungade barnen i luften till "bom-shicka-bom". A-V brukade skratta högt och veva med händerna när något var roligt eller när hennes favoritlåtar skulle sjungas. Hon brukade hata alla ramsor då man ska klämma och känna på kroppen för då tog jag av henne strumporna och det var ingen hit. Varje gång vi kom innanför dörren till babysången sken hon upp. Det gjorde alla de andra barnen också. För att inte tala om mammorna som både fick motion, gofika och mysigt sällskap.

Hur roligt det än var på sången så kraschade jag i soffan när vi kom hem. Jag har verkligen mått dåligt i några dagar. Mått illa, varit yr, haft ont i magen, varit döhungrig men inte kunnat äta osv. Höll på att bli tokig ett tag! Först funderade jag på om det kunde vara PMS, en väldigt jobbig sådan. Den idén har jag nu slopat och istället har jag satt diagnos på mig själv. Det måste vara magkatarr. Vet att det är många saker som kan bli värre efter en graviditet och detta är en typisk sådan. Har haft sådana flashbacks till gravidillamåendet! Det är säkert det som gjorde att jag drömde att jag var gravid. Nu knaprar jag Omeprazol i två veckor och hoppas att det går över.