Denna veckan fyller hon ett år. Lite ångest, mycket glädje. Vart tar tiden vägen? Jag kom på mig själv med att titta på henne och inte komma ihåg hur det var när hon var en liten groda. När hon bara låg stilla och tittade förundrat.

Vi är närmare syskonförsöket nu än dagen hon blev till, också konstigt att tänka på. Trots att jag gärna skulle vara gravid när jag vaknar imorgon känns det som om det var igår som jag födde barn.

Es lillasyster försöker få sitt andra barn nu. Vad skönt det känns att bara tycka att det är roligt.