Nu börjar jag med lösenord för känsliga inlägg. Ni som vill läsa även dom - skicka ett mejl till ettvanligtliv@hotmail.se där ni berättar lite om vilka ni är.

Vi kämpar på med köket och dagarna bara springer förbi. Idag fick vi en chock båda tvä när vi insåg att köket kommer på Tisdag och att det redan gått fem veckor! sedan vi beställde det på Ikea. Helt otroligt.

A-V har fått spendera dagen hos mina svärföräldrar. De är så fina med henne och jag känner mig så glad över att hon får ha samma fina upplevelse som jag fick med mina mor- och farföräldrar när jag var liten. Det enda som tynger mig är att min pappa visar så lite intresse både för henne och för mig. Jag förstår inte varför? Han var alltid en toppenpappa under min uppväxt trots att han stundtals var borta mycket med jobbet. Jag var säker på att han skulle visa mer intresse för vårt barn än han gör nu. På något sätt tror jag att han tycker att ansvaret ligger på mig att höra av mig och jag tycker att det ligger på honom... För min egen del har jag vant mig vid att inte ha honom så nära längre men jag blir ledsen för A-Vs skull.

On a happier note, det är snart bara en månad kvar tills vår tid hos Tf! Det kommer väl att kännas som en vecka pga allt slit med köket. Tänk att innan IVFet höll vi också på med renovering men då av en annan del av huset. Det är ett bra sätt att få tiden att gå.

Idag är det två år sedan äggplocket men det känns verkligen som igår och/eller som något jag drömt. Hon är så självklar här hemma samtidigt som det väldigt ofta känns som om hon bara är en fin fantasi.

Jag och E satt uppe till 3 på morgonen och la golv i köket så vi var väldigt tacksamma över att hon inte ville upp och äta innan 10. För att fira dagen åt vi varsin bit äppelkaka med grädde och mandarinklyftor. A-V fick en egen tallrik och var så glad :)

Vad fint egentligen att vi vet nästan exakt när hennes liv tog sin början. Undrar så mycket om vi kommer att kunna bli med barn med något av de embryon som skapades samma dag...

Vårt äggplock finns att läsa om här.

Idag pratar fina Kajsa och Matilda i radio 1 med Eva Rusz om barnlöshet. Bra jobbat och fint att få höra din röst Kajsa. Länk finns här.

Otroligt vilka åsikter människor kan ha, till och med de som själv behövt hjälp att bli med barn! Man tycker att alla som varit med om detta eller på något sätt kommit i kontakt med ofrivillig barnlöshet ska känna samma sak. Men icke. En man tyckte att det var billigt med IVF och "vill man ha barn ska man banne mig kunna betala 35000" och att det inte alls var jobbigt. En annan tyckte som man ofta läser "det är ingen rättighet att få barn"...

En persons förmåga att vara en bra förälder har ingenting att göra med dennes ekonomiska situation. Hur många har 35000 som bara ligger och samlar damm? Dessutom är det ju ingen garanti att det slutar vid den kostnaden. Vi la ut kring 80000 innan vi hade A-V i magen.

Nu har den kommit, mensen, mitt uppe i köksrenoveringen och efter 63 dagar. Cykeln har förkortats från 94 och jag hoppas att jag slipper blöda i över två veckor som senast.

Under våra försök att få A-V hade jag jätteont de två första dagarna. Ett tag tyckte jag att det bara eskalerade och blev värre och värre tills det var mer regel än undantag att jag fick lägga mig på golvet för att uthärda smärtorna de gånger jag inte hunnit ta alvedon. Nu gör det inte alls så ont, klart genomlidbart (nytt påhittat ord) utan smärtstillande.

En annan sak som skiljer sig väldigt mycket från min normala mens denna gång är mängden. Jag hade hört och var beredd på att den första mensen efter en graviditet ska vara som en syndaflod och blev positivt överaskad då det bara kom lite. Men denna gång, herregud! Jag vågar knappt gå till jobbet idag och hela helgen har varit likadan. På nolltid blöder jag igenom en ob och under en av Måndagens räder till tippen och Bauhaus fick jag panik för efter en kvart kände jag att det började rinna och det fanns ingen toalett i närheten. Jag fick skynda mig in i bilen och dra ner byxorna snabbt som attan för att stoppa ner en av A-Vs nyköpa strumpor i trosorna. Sen fick jag sitta stilla stilla och kniiiipa tills vi var framme på Bauhaus. Jag sprang in till toaletten och virade upp en halv toarulle som fick agera skydd tills vi var färdiga. E fick då och då gå lite bakom mig för att diskret kontrollera att det inte syntes igenom byxorna.

För övrigt var det exakt samma bås på Bauhaus som jag satt i när jag var nygravid och hade så fruktansvärt ont i magen att jag trodde att jag skulle få missfall.

UVIn och SIF:en är iallafall borta nu och jag har lyckats sluta tänka att det ska finnas kvar någon infektion som ska kunna påverka ett FET negativt. Ett tag var det typ allt jag hade på hjärnan, det och alla andra miljoner saker som skulle kunna sätta käppar i hjulet (förutom embryokvalité osv). Ett tag ville jag ringa upp hela länets läkare och bara få en genomkörare för att kolla så att allt och verkligen allt är ok, men jag förstår ju att det inte behövs och även att det inte skulle göra mig lugnare. Jag äter mina vitaminer och utesluter Ipren och alkohol. Lite närmare Januari trappar jag nog ner på kaffet också men just nu i renoveringstagen är det en livlina jag inte kan undvara.

A-V är förkyld och har gjort en helomvändning med sömnen. Hon somnar som hon ska runt kl 20 men vaknar kl 00 och vägrar somna om. Hon flänger med armarna och kastar nappen och kudden i ansiktet på mig. Jag provar ALLT. Ny blöja, sova hos oss, sova med pyjamas, sova med bara blöja, kramas, låta henne rotera på en egen del av sängen... ingenting fungerar och hon bara skriker och är sur. Imorse när klockan var 6 och ögonen blödde somnade hon äntligen i mina armar efter en flaska välling. 40 minuter senare ringde klockan för mig.

Tröttheten idag är på en nivå att jag nästan känner mig pigg. Dessutom börjar både jag och E att bli förkylda. Samtidigt är köket ett totalt kaos eftersom vi ska riva ner det på Fredag. A-V går runt och petar på allt och packar upp lådorna jag packat ihop.

Vilken röra. Undrar lite stilla om vi kommer att vara helt färdiga när det nya året kommer. Färdiga med köket säkert men psykiskt då? Det är för mycket stress just nu så vi planerar in lite småsaker som ska få oss på bättre humör. En föreställning i början av November och en middag bara vi två kanske i början av December. Så gjorde vi innan IVF:et som gav oss A-V också och det fick oss nog att tänka på annat ett tag.

Nu ska jag till Ica och handla halstabletter, sjunga högljudt i bilen och njuta av 30 minuter egentid.

Blä, nu kommer den här mörka perioden igen när man inte får någon energi. Jag gillar hösten för då kan man plocka svamp och ta fina färgade-löv-bilder men thats it. Energisug är vad den är. Jag blir ledsen av mörkret.

Det känns fortfarande inte bra där nere fastän jag ätit medicin både mot sv-inf och uvi. Har nån dag kvar på pencillinet men jag tror inte att det kommer att försvinna helt. Suck, det känns så bekant och jag hatar det här strulet! Cd 60-nånting idag och ingen mens. Kroppen bara skriker att den inte fungerar just nu.

Jag slår vad om att det kommer att strula tills det är dags för vårt FET. Det är jättemånga tankar som kommer tillbaka. Kommer på mig själv med att sitta på fikat och grubbla om vad som är fel och om det kommer att påverka hur det går i Januari. För en sekund fick jag nästan lite panikkänslor över att känna såhär igen. Den här oron är inte bra och jag är rädd att A-V ska märka att vi går runt och tänker på saker som gör oss oroliga.

I ett svagt svagt ögonblick övervägde jag att kontakta tant L. Ja... så långt har det redan gått.

Om bara besvären kunde försvinna och mensen komma nångång så att jag slipper ha ont i magen. Då kunde jag kanske få slappna av lite. Nu tänker jag mest bara på hur en uvi,sv-inf eller slidkatarr skulle kunna hindra embryot från att fästa.

A-V är verkligen en lugn tjej som är nöjd mest hela tiden och som sover länge på morgonen och äter som en hel karl. Det är jätteskönt men självklart slår det över även för henne.

Antingen är hon jätteglad eller så är hon jättemissnöjd.

Antingen sover hon till minst nio på morgonen eller så vaknar hon klockan fyra (när mamman lagt sig klockan ett) och vägrar somna om.

Antingen följer hon med och sitter nöjd i vagnen eller så skriker hon som ett bomblarm så att ingen kan koncentrera sig och tror att vi slagit ungen.

Antingen somnar hon som hon ska vid första vilan och vaknar glad eller så ligger hon och sjunger och kastar saker tills vi tar upp henne och låter henne förstöra vardagsrummet lite innan hon kraschar.

Ni kan ju gissa vad hon valde idag.