Vi får många kommentarer om att det snart är dags för dagis och jag får lite mer panik för varje gång. Det känns så otroligt jobbigt att jag inte vågar tänka på det mer än korta stunder i stöten. Som om vi ska lämna bort henne, vilket låter dumt men det blir ju nästan så för kvar blir bara helgen och kanske 20% av hennes vakna tid!

Ja jag har problem med förändring. Håller andan när andra ropar "Gott Nytt ÅR" osv... Det är jobbigt.

Idag tog vi en snöig prommenad till mamma där vi bakade pepparkakor för första gången i A-Vs liv. Hon valde att göra en älg och fick sedan äta upp den i soffan. Vi tände en massa ljus och lyssnade på julmusik. Det är den enda gången jag tycker om den här årstiden, när man får mysa och vara nära. Annars mår jag dåligt av mörkret. Men det blir kul att åka pulka med henne och jag blir glad ända in i själen när hon skrattar hysteriskt av glädje då hon ser snödrivorna på bilen eller då hon pekar på träden som är snötyngda och skriker "däää!".