Fastän snön lyser med sin frånvaro och termometern befinner sig på fel sida nollan så har vi lyckats få lite julkänslor här hemma. Jag är så oändligt tacksam och glad över att få skapa egna traditioner kring julen och över att få se mitt eget barns ögon fyllas av glädje över allt fint som hör julen till. Det finns inte ord för hur mycket jag längtat efter det här! Att få hänga fram min gamla julstrumpa och att sedan smyga in under natten för att lämna ett litet paket där i... hjärtat nästan exploderar bara av tanken.

Min mamma brukade väcka oss tidigt på juldagsmorgonen med huset fyllt av tända ljus. Då brukade vi äta gröt tillsammans och se på julkalendern. Eftersom vi är mycket mer morgontrötta i den här familjen blev det en sen frukost på sängen som blev starten på en alldeles egen jultradition. Med levande ljus och ris a'la malta satt vi i sängen och tittade på Emil i Lönneberga tillsammans. A-V fick hämta sitt paket från strumpan och blev så glad över sin lilla Pippi-docka. Pippi som hon symboliserar med farmor eftersom de ofta tittar på just Pippi när hon är på besök hos dom.

Förmiddagen var sedan lugn med julbad och A-V som sov tills vi skulle åka. Kvällen spenderades sedan hos bådas föräldrar i omgångar och tack vare några powernapar lyckades alla tre hålla sig hyfsat pigga ända tills klockan var 22.30

vad nära det är nu! Proverastart om 6 dagar!

Kuren med antibiotika är över (thank God) och nu får kroppen vila innan proveratabletterna ska intas. Det spänner och ilar och drar i livmodern ganska mycket nu. Kanske beror det på att jag går omkring om tänker så mycket på det vi önskar ska hända i framtiden. Jag känner mig väldigt redo att försöka nu. Både mentalt och psykiskt. Jag drömmer ofta om det och då och då går jag och pillar på de små askarna med tabletter som står redo i vardagsrummet.

Det är kanske både bra och dåligt att försöket samkörs med inskolning på dagis. Kanske det gör mindre ont i hjärtat om jag får medicinera och planera inför FET? Hoppas det för nu klarar jag inte ens att titta på papperen från dagis utan att vilja gråta.