Här hemma har vi haft en scare idag. A-V var lite kinkig vid frukosten och när jag bytte på henne hade hon lite löst bajs. Tankarna flög genast iväg till förskolans diarré som vi hörde talas om i början av veckan. Och jag som skulle vara hemma med henne alldeles själv hela helgen... och jag som är livrädd för magsjuka... och jag som ska börja äta pergotime på måndag!!!

Jag satte henne genast i badet och började sanera. Eftersom jag är (liv)rädd för magsjukor har jag hunnit tänka igenom detta flera flera ggr och jag visste precis vad jag skulle göra. Operation "Totalsanering-Panik-OMG!" sattes i rörelse. Ut med blöjan och in med kläderna i tvättmaskinen. Fram med alla oanvända handdukar och bort med alla leksaker. Dörren till hennes rum stängdes och låstes. Dynan till soffan åkte ut på altanen ett tag. Jag tvättade nästan alla ytor vi skulle vara på och sen barrikerade vi oss i soffan omringad av handdukar och med en flaska vatten.

Mitt i alla panikförberedelser var jag ändå lugn (för att vara mig, jag inser såklart att de flesta inte får sån här panik) och det enda jag fasade för var att jag skulle behöva vara dålig på måndag och inte kunna svälja pergon. Ett väldigt framsteg för mig tycker jag eftersom jag förr brukade lämna huset om E var dålig, alternativt ta på mig full skyddsmundering ink andningsskydd (helt sant).

Men det kom aldrig något mer. Bara feber och en väldig trötthet. Då gick tankarna till 18-månaderssprutan istället. Frågade runt på både facebook och 1177 och det verkar vara en biverkning från sprutan. Stackarn har 39 grader utan alvedon och blir bara som en liten trött goshög när den slår till. Nu när den gått ner ett tag har hon ätit både kiwi, glass, mjök, bröd och lite lite blodpudding idag. Saft går också ner men annars är det stopp.

Jag är så glad om det inte är magsjuka men lider med henne för att hon måste bli så påverkad av sprutan. Det finns inget annat som gör så ont som när hon inte mår 110.