Känns som om det är väldigt mycket motgångar nu, inte bara för oss utan tyvärr också för fina kära vänner. Hoppas att vi lyckas vända detta nu!

Världens flasback väntade när jag öppnade paketet med injektionsvätskan. Menopur luktar på ett speciellt sätt och jag blev väldigt nostalgisk. A-V stod bredvid mig och jag pendlade högtidligt burken framför hennes ögon. Förklarade att hon blev till pga denna medicinen osv. Sen skulle jag sätta in nålen i magen lite lätt och snabbt men det tog emot ordentligt. Inte alls lika obemärkt som jag kom ihåg att det brukade vara.

Jag bakade en sockerkaka för att ha något att tröstäta. Det har blivit mycket sådant på sistone.
75 ie menopur är iaf i kroppen nu och 6 dagar kvar till återbesök. Nedräkning igen då. Brum brum nu kör vi och allt sånt där.

E lämnade på dagis så det var jag och maskoten Duckula som åkte mot Härnösand imorse. 9.40 hade jag tid hos TF och allt kändes bra när jag låg där i stolen. Skärmen visade genast en fin slemhinna på 9.7 mm och detta hände:

TF - Nästan 10! Vad bra då är det ju säkert dags för...

*Vevar omkring med staven*

TF - Men, vad konstigt...
*Rotar lite*
TF - Konstigt
*Trycker på magen och vevar lite till*
TF - Ingen av äggblåsorna har börjat växa. Brukar du få ägglossning av pergotime?

Jag - Ja, på dag 15-17 ungefär. Varje gång.
TF - Jaha vad märkligt. Ingen är på gång här. Vad ska vi göra nu?

Jag - Hur långt tid har vi på oss innan slemhinnan blir för gammal?
TF - Ja det är ganska länge, nån månad. Men vad ska vi göra nu...

Antar att det här är anledningen till att jag inte märkt av några speciella biverkningar. Jävla skitkropp, varför ska den alltid hitta på något nytt att strula med?? Jag har ju alltid ägglossat av pergotime förut.

Vi bestämde att jag börjar med menopur ikväll, 75 ie, för att boosta ett ägg. Förhoppningsvis är kroppen med på noterna nu. Återbesök om en vecka för koll. Känns som om kroppen bara bestämt sig för att det inte ska lyckas såhär på första försöket. Om det ens blir något försök av det här.

Skitkropp!!