Imorse ställde jag klockan på tidigt tidigt och smög upp utan att väcka resten av familjen. Jag blåste ballonger, stack in godis i en godiskaktus, gjorde varm choklad och mackor och tände ljus. E fyller nämligen 30 år idag!

A-V blev väldigt förvånad när jag kom in sjungandes med en bricka i handen. Än mer förvånad blev hon av att det var pappa som fick presenter och inte hon. Hon fick en egen kopp varm choklad men såg genast skålen med jordgubbar och dök på den största. Vi fikade och myste tillsammans ett tag innan det var dags för påklädning inför förskolan.

Imorgon har vi varit tillsammans i 13 år. Inga speciella planer för den dagen förutom att bara ta det lugnt.

E är helt underbar och verkligen en klippa. Då jag hade en skitdag igår kom han hem sent men lyckades ändå få mig rätt så positiv innan det var dags för sängen. Han höll sina händer på magen och skickade över en massa kärlek till grodan, lämnade ett stort rött hjärta där som jag skulle tänka på när jag blir negativ under dagen. Det är väl för att han är den i förhållandet som inte måste gå runt och känna efter som han kan vara så positiv. För även om den andra partnern såklart önskar och hoppas och bävar inför TD så är det en helt annan sak att vara den som ska bära... Det är så jobbigt att gå omkring och analysera varenda känsla och varenda tanke. Försöker verkligen inte tänka negativt utan spela upp läkarens ord i huvudet hela tiden "Ni har bra chanser med det här embryot".

Men det är svårt. Det är jättesvårt. Mycket svårare än jag trodde att det skulle vara. Jag har svårt att tänka tillbaka på att jag faktiskt har varit gravid. De minnena av hur magen växte och hur det kändes är liksom svårare att framkalla nu än innan.

På kvällen igår nojjade jag över att brösten inte gjorde ont och att jag ville ha en massa symptom. Därför blev jag glad när bröstvårtorna började göra ondare och mensvärken/ilningarna i magen tilltog på natten. Hoppades och bad att det skulle få stanna kvar! och det gjorde det iallafall än så länge.

Nu unnar jag mig en (eller två) chokladbitar från automaten på jobbet och spenderar lunchen i vilorummet. Hoppas att dagarna kan börja gå fortfare för just nu går de nästan bakåt! 10 dagar kvar till testdag!

Symptom

Fryser hela tiden som om jag har feber. Beror antagligen på en underliggande förkylning.
Det ilar och drar i höfterna då och då. När jag suttit ner ett tag och sträcker på mig kan det hugga till rejält.
Då och då kommer det duster av mensvärk som ligger som ett band över livmodern.
Bröstvårtorna är känsligare igen.
Trött och ledsen.
Huvudvärk eftersom jag inte dricker kaffe längre.
Ibland ilar det och drar lite över sidorna på brösten. Antagligen Lutinus som gör detta.
Alltså Lutinus. Det är skitäckligt när det ska ut igen! Ni som använt Lactal på natten vet vad jag pratar om. Det rinner som om man kissar på sig.
Pendlar mellan att vara hoppfull till att vara supernegativ.

FET  [x]
RD1  [x]

RD2  [x]

RD3  [x]

RD4  []

RD5  []

RD6  []

RD7  []

RD8  []

RD9  []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

RD13 []

Testdag []

Positivt test []

Lyckat UL []