Nu är ägglossningen över och med den alla jobbiga biverkningar från Ovitrellen. Nu väntar vi bara till Måndagen med blandade känslor, både skräck och hoppfullhet. Faktiskt lyckas vi bra med att släppa FET-tankarna och fokusera på den stundande helgen. Vi är så trötta så trötta och det blir så skönt att bara slappa i två dagar.

Jag tror att E´s föräldrar misstänker att vi försöker få syskon. Det har kommit lite för många snälla och peppande sms på sistone. Antingen läser någon av dem fortfarande bloggen och tyder överskrifterna eller så räknar de bara ut att vi också vill ha fler barn nu när E´s lillasyster får sitt andra. När systern fick sitt första barn kunde vi ju berätta den underbara nyheten att vi väntade A-V bara dagarna efter att hon fött. Nu är det bara en månad kvar till hennes bf med det nya barnet...

Vi säger inget nu men går det inte och vi måste börja om med nytt ivf så berättar vi för alla. Bättre att ha stödet att kunna lämna A-V någon dag än att gå runt och försöka låtsas som ingenting. Tror nog absolut att det syns på oss att något är i görningen. Vi har ett halvfärdigt kök hemma som vi inte lägger någon energi eller pengar på och vi ser ständig trötta ut. Skulle jag ha på mig mer åtsittande kläder skulle det defenitivt synas på magen, för att inte tala om hur den ser ut efter sprutsticken.

Det känns verkligen i kroppen att jag blir större. De enda som vägrar växa är brösten. Typiskt. Innan jag var gravid saknade jag inte stora bröst men efter amningen och graviditeten försvann de till nästan mindre än innan vi började försöka bli med barn. Inte kul.

Alltså, vem har ersatt min lilla bäbis med ett halvstort barn? När hände det?? Hon känns så himla stor nu och jag blir förvånad varje gång jag ska lyfta henne eftersom hon är så stor och lång.

Nu har hon lärt sig att leka björnen sover. Hon lägger sig på golvet och när vi sjunger "honom aldrig troooo" så springer hon upp och jagar oss med armarna över huvudet. En annan favorit är "lilla snigel" där hon tecknar en liten snigel med händerna och sjunger med på det sista "DEJ". Hon går ofta runt och småsjunger för sig själv och igår satte hon sig i bidén och använde duschmunstycket som mikrofon :D

Imorse när vi låg kvar i sängen och E gick ut i badrummet sa hon "där är pappa" och pekade. När hände det? Hon som mest bara sagt ett eller två ord sammanhängande.

Hon tar på sig skorna själv, och mössan, och vantarna. Visst lite snett och kanske ut och in men ändå! Alldeles nyss behövde hon mig till allt. Nu har hon växt ifrån mig. Jag behöver fortfarande henne nära hela tiden och hon vill flänga och fara.

Tur att hon fortfarande vill sitta nära i soffan och leker i samma rum där vi är. När vi kommer hem från dagis brukar vi ha fikastund i soffan bara hon och jag. Då får jag rå om henne tills frukten eller mackan är uppäten.