Ruvardag 6 har varit lugn och mysig. Igår kände jag mig nere och nästan panikslagen men idag har jag kunnat tänka på annat och varit i nuet på ett helt annat sätt. Mycket såklart tack vare A-V.

Jag känner inte så mycket alls förutom ett ständigt tryck/håll/ilande vid höftbenen men liksom mer in på magen...Det känns som om någon sitter och trycker mig i magen på sidorna av naveln.

Ingen mensvärk men magsmärtor pga att magen verkar ha stannat av helt. Fy, vilka magsmärtor jag haft pga den jäkla Lutinusen. Magen är uppblåst som en ballong och det är verkligen svårt att hitta några kläder att ha som sitter bra. Idag har brösten börjat kännas lite också men bara lite stick och svid samt att de känns lite ömma om jag tar på dom med bh:n på, men det kommer och går.

Från och med imorgon går vi in i veckan då vi får veta. Oerhört skrämmande men samtidigt måste vi ju få svar. Önskar bara att jag vågade tro mer än jag gör. Önskar så ofantligt mycket att bubblan valt att stanna kvar!

Härliga underbara fina barn, som vi älskar dig och som du lyser upp vårt liv! Ord kommer aldrig att räcka till för att beskriva hur du tar upp hela vårt hjärta och hela huset. Det händer så mycket med dig hela tiden och det är oftast svårt att sätta ord på de saker vi upplever tillsammans men jag ska försöka skriva lite om hur du är nu:

Du sover fortfarande inne i vårt sovrum trots att du har en egen "stortjejssäng". Den använder vi till bokläsarsäng tills vidare. Innerst inne är jag glad att du inte vill sova i eget rum än för jag behöver höra dina andetag. Nu när du går på dagis vaknar du tidigt och oftast väcker du mig genom att kasta kudden i ansiktet på mig. När jag kikar upp på dig vill du genast till oss och när jag lägger dig mellan oss smeker du mig på kinden och säger "hej hej". Sen vänder du dig till pappa och gör samma sak för det ska vara jämnt. Det går inte att få dig att somna om och du pekar på tv:n och säger "den, den!". Barn-tv brukar hålla dig lugn i några extra minuter.

Du hjälper till så mycket. Dukar fram, städar undan, stökar fram ;), tar på dig ytterkläder och vill gärna vara med i köket. Vill alltid vara nära. Iaktar det vi gör och försöker göra likadant. Du förstår verkligen allt vi säger men vill inte gärna säga så många ord. Oftast svarar du med "ja" eller "nej".

Varje dag då jag hämtat dig från dagis och satt dig i bilen frågar jag om du saknat mig och du svarar alltid "ja"! Jag förklarar ofta att vi älskar dig och du lägger huvudet på sned som om du förstår.

Du älskar att bada och då vi inte hinner med tar du av dig kläderna och springer runt i blöjan. Ibland sölar du med vilje för att få sitta i badkaret. Vi kämpar med pottan och du gillar att få sitta på den men kissar helst utanför. Hatar att ha på dig strumpor. Ratar vissa tröjor och älskar skor, helst de gula tennisskorna från kusin Odd.

Du har ett temperament som du inte visar för så många andra än mig och pappa. Ibland blir du så upprörd att du sparkar mot oss när du exempelvis ligger på skötbordet och när du ser att vi blir ledsna vill du genast trösta. Du säger förlåt genom att smeka oss på kinden och säga "åh". Denna veckan har du börjat säga "ojojojoj" när du gjort dig illa och det blir inte bra igen förens vi blåst och pussat på ontet.

Du blir helt knäckt när vi inte är tillsammans, om jag måste åka iväg eller bara gå och duscha på undervåningen. Då ropar du "mamma" tills jag svarar men du vill aldrig något, bara höra att jag är där. Du vill inte sova med täcke och sparkar av dig det så fort du bara kan trots att dina små ben och fötter blir kalla under natten. På natten då du vaknar och vill byta blöja pekar du på kissblöjan i sömnen och säger "där", sen somnar du om medan jag byter på dig. Då brukar jag passa på att värma och pussa på benen och stoppar sen om dig rejält när jag lägger tillbaka dig.

Du älskar att leka ute och vi planerar så mycket roligt för dig att leka med i sommar.