Ont! Värk i höfterna och mitt i livmodern. Känns som om den vill sprängas. Testet ligger som ett hån i almanackan.

Hade en väldigt lugn dag igår utan någon värk i magen och med bröst som ömmade lite när jag tog på dom. Kände mig, kanske inte superhoppfull men iaf positiv. Så kom mamma och mormor på besök och vi fikade i soffan. Genast började det göra ont i magen. Som mensvärk men lite högre upp som en kula under naveln. Jag kunde inte koncentrera mig på vad som sas längre och började kallsvettas. Ville att de skulle gå hem så att jag kunde lägga mig i fosterställning i soffan.

Vi avslutade kvällen så, i fosterställning båda två och med mycket mindre hopp. Då jag la mig försökte jag tänka positivt och fördrömma om hur det blir när (för det MÅSTE gå igen) vi blir gravida. Ville så gärna drömma om det på natten men tydligen har jag slutat drömma. Nu när jag sover är det bara svart. Inte ens mardrömmar får jag ha. Antar att det beror på att jag sover dåligt och "lätt".

Ruvardag 8 idag och brösten är fortfarande ömma när jag tar på dom utanpå bh:n och efter att jag klämt på dom så ilar och svider det ett tag. Tar därför på dom hela tiden (tur att jag har eget kontor). Bröstvårtorna är också lite ömma nu men det kan ju bero på att jag inte låter brösten vara.

I magen trycker det mot höfterna och ibland kommer vågor av mensvärk över hela magen. Mår illa av panikkänslorna som sköljer över mig, att det kan ta slut imorgon eller i övermorgon eller om 10 minuter.

Har mejlat TF om att få börja om direkt på mensdag 2 om det går åt skogen men fasar för att alla A-Vs små syskonembryos kommer att gå åt. Laddar mentalt för IVF igen och är rädd att vi inte ska hinna innan sommaren och/eller att det ska krocka med min och E´s resa till Stockholm den 6-8 Juni.

OM blodet inte kommer --> test om 5 dagar.