Nu är ömheten i brösten nästan helt borta. Fan också om det blir som sist! Idag kom räkningarna för försöken och det verkar som om vi slipper betala 3500 för embryot som inte klarade sig. Det kanske löser sig med tvättmaskinen iaf. Alltid något.

Ruvardag 9 idag och tacksamt nog försvann värken igår rätt så snabbt. Det stramade och tryckte mer än det liksom värkte och efter ett bad tillsammans med A-V gick det över. Hela kvällen var lugn och vi lagade mat tillsammans alla tre. Förutom stressen och nervositeten över att behöva sätta in en ny Lutinus lyckades jag tänka bort ruvningen hyfsat bra.

Vi la oss kring 23 och på en gång började A-V hosta, och hosta och hosta. Vi provade allt men hon kom inte till ro och tillslut fick E bege sig till vardagsrummet för att sova resten av natten i soffan. (Han ska jobba ett 12-timmarspass ikväll). Jag låg kvar i sängen med A-V som hostade och roterade och drack vatten och kastade nappen och slängde av sig täcket. Samtidigt fick jag en tryckande värk långt långt ner i magen och i svanken. Då och dåstack det till i brösten. Kunde inte hitta någon skön ställning och tankarna gick på högvarv. Det blev kanske 2 timmars sömn för oss båda men idag är jag ändå relativt pigg än så länge.

Idag är brösten mindre ömma när jag tar på dom utanpå bh:n. Däremot ilar och svider det då och då i sidorna av brösten och ut mot armarna. Magen är uppblåst och det trycker i livmodern ungefär som när man är jättekissnödig. Det ilar och drar i höfterna. 16 dagar sedan min "egen" ägglossning idag och därför är jag på helspänn. Ännu värre blir det om vi tar oss till ruvardag 10 då det är 16 dagar sedan Ovitrellen! Vetskapen om att vi är så nära en dröm eller en svart avgrund gör mig illamående. Kanske huset kände av min ångest  och ville ge mig annat att tänka på då vår tvättmaskin plöstligt la av igår. Tvättar numera bara i kallvatten. Perfekt tajming då pengarna är slut!