Oj det blir många inlägg idag. Fick nyss svar från Falun på mitt desperata mejl som skickades för en vecka sedan.
Såhär skrev jag:

"Hej,
Vi hade fyra blastocyster kvar i frysen från ett ivf som gav oss vår dotter. Det första embryot dog under upptiningen och vi har misslyckats med två st embryon som båda har sett jättebra ut vid återföringen. Nu finns det en kvar i frysen.
Vi funderar på om det är någon idé att försöka med den sista blastocysten? Fastän allt har sett så bra ut har det inte fäst, inte ens lite.

Vad kan ni råda oss? Är det smartare att köpa ett tre-pack och göra färskförsök eller borde vi ge frysisen en chans?"

Och detta blev vårt svar:

"Bästa Lise och Emil! *det är väl ingen som inte vet vad vi heter vid det här laget*

Jag förstår ert dilemma att det inte fungerar med frysåterföring. Ni har ett jättefint embryo som ligger i frysen sedan 2011, men när granskar er journal kan jag se att Lise har blivit gravid endast vid färsk behandling. Därför kan jag tänka mig att diskutera två alternativ med er. Det första är att man gör frysåterföring och att då ge något vi kallar för Intralipid-infussion vid embryo transfer, vilket kan påverka inplantationen på ett bättre sätt. Det andra är att ni gör en färsk behandling där man kan få ytterligare embryon till frys.

Därför tror jag att det bäst att sätta upp er för en telefontid där ni kan prata antingen med mig eller med Staffan och diskutera vidare om ni känner för det. Ni kan bara mejla oss, så att vi kan planera vidare."

Självklart skrev jag tillbaka på en gång att vi ska göra ett FET och att vi absolut vill prova på intralipid infusion. Bokade ett telefonmöte. Efter lite efterforskningar har jag kommit fram till att intralipid infusion det är ett dropp (innehållande soja och ägg?!) som ges vid återförandet för att motverka missfall och förbättra fästningen. Den påverkar helt enkelt imunförsvaret.

Vi hade inte hunnit göra ett IVF med lång metod nu innan sommaren. Och även om det hade kunnat klämmas in innan midsommar kan Faluns ledighet gå ut över långtisdodling och det vill vi inte att det ska göra. Det känns rätt att ge den sista blastisen en chans och försöka med allt nytt vi kan. I Augusti blir det kanske IVF men då är iaf inte tiden emot oss.

Nu ska jag gå och köpa en chokladbit och bättra på mina "fina" hormonkilon.

Ellen ringde upp. Som jag trodde går det inte att göra varken hystroskopi eller skrapning denna gången. TF är borta hela veckan så det fanns aldrig någon chans. Dessutom tyckte hon också att det inte låter som ett optimalt läge att försöka med ett FET. "Din kropp har bestämt sig för att blöda nu"...

Vi hade kunnat börja med Menopursprutorna imorgon men då hade vi inte kunnat göra skrapningen och allting hade känts som de två första frysförsöken. Vi vill ju prova något nytt denna gång och Ellen som nyss varit på kurs om just skrapning sa att det är något som påverkar väldigt positivt.

Planen nu är att börja med Provera igen den 23:e April. Samma dag som jag hade tid hos TF. Mensen är beräknad att komma ungefär den 10:e Maj och den 12:e har jag fått en tid för skrapning. Det finns ingen tid att göra en Hystroskopi så jag antar att jag får lägga det åt sidan och lita på att allt står rätt till där inne.

En positiv sak är iaf att Ellen lovade att vi skulle planera ett IVF så att vi kan sätta igång direkt när kliniken öppnar. I vanliga fall gör de inte så men eftersom vi "är veteraner" och vet hur det går till så var det ok. Kommer att kännas skönt över semestern och sommaren att veta exakt när vi ska börja med medicineringen ist för att bara gå och vänta på ett planeringssamtal där jag redan vet precis vad som ska hända. Stod ett tag i valet och kvalet om jag skulle be om pergotime över semestern men ångrade mig snabbt. Det sista vi behöver är påtvingat sex som inte leder någonstans. Har faktiskt hellre inget hopp än världens minsta de två månaderna. Sätter hoppet till IVF isåfall.

Grät ett tag på kontoret när vi lagt på. Nu känns det bättre och jag ska försöka att inte tänka mer på besvikelsen över min kassa kropp. Man tycker ju att jag inte borde bli så förvånad varje gång den inte gör som vi tänkt!

Ser fram emot att vi sätta igång igen och att få försöka med vår sista lilla frysis.

Jag gick och la mig och grät mig till sömns igår för första gången på rätt länge. Kände sån otrolig frustration över att det aldrig bara kan gå smidigt med någonting. Alltid måste det vara någonting som inte är i fas eller som strular. Grät tills jag fick huvudvärk och sen lyckades jag somna. Drömde om tant L och att hon sa att jag hade jättemycket bakterier som gjorde att jag inte kunde bli gravid. Vaknade och mådde pyton bara för att upptäcka att jag fått mens! Mörkmörkt rött blod som bara hånade mig.

Mens nu?! Så himla tidigt, cd16 och proveratablett 8 idag... Varför? Varför varför varför blir det såhär nu när jag alla andra gånger med provera fått mensen en vecka efter avslutad tablett? Det är 10 dagar för tidigt och det innebär att vi antagligen inte kan göra skrapningen för TF ska vara ledig i påsk.

Det innebär en månads extra väntan och faktiskt börjar jag känna "varför gick vi inte på IVF direkt"... Det känns helt ärligt som om någon försöker säga oss något. Förstår inte varför det ska strula hela hela tiden.

Väntar på svar från TF men jag vet att han ska vara ledig och att det förmodligen är kört denna månad... och även om det skulle gå att göra ett frysförsök nu, kan jag lita på kroppen som verkar sätta igång och blöda lite när den vill?? Jag kanske är lika mycket i ofas i kroppen som jag känner mig i psyket just nu.

Kropp och knopp helt körda i botten. Kanske bäst att gömma sig och försöka andas tills det blir dags för IVF efter sommaren??