Jaha då lägger vi till lite mer punkter på dåliga-mamma-listan. När jag hämtade henne från dagis igår sa fröken lite försiktigt att A-V haft en traumatisk dag. "Jaha varför då?" hann jag säga innan det gick upp ett ljus för mig.

A-V hatar ju utklädnader!! Hon blir livrädd när folk klär ut sig, ja till och med när folk som har glasögon i vanliga fall tar av sig dem. Och ingenting har vi sagt till dagis. De klädde ut en av personalen som en häxa som flaxxade omkring på gården. Det gick rätt så bra tills häxan kom in på A-Vs avdelning. Hon hade blivit jätterädd och skrek och grät jättelänge. Riktigt livrädd hade hon varit :(

Varför tänkte jag inte på det? Trodde iofs att det skulle gå bra med alla barnen när hon själv också fick vara utklädd men jag hade ju kunnat förstå att de skulle ordnat utklädnad även till personalen. Kände mig supervärdelös när jag tog henne och gick därifrån.

Det märktes verkligen på henne att hon var rädd. Hela dagen klängde hon vid mitt ben och när vi gick förbi en kvinna med långt mörkt hår och rätt stor (egen) näsa pekade hon och blev jätterädd. Kvällsnattningen tog tid också för hon skrek hysteriskt så fort jag lämnade rummet och det slutade med att hon fick sova med lampan tänd.

E läste på lite igår om barn som är rädd för masker och utklädnader. Det finns inte så mycket att göra förutom att utsätta dom för det väldigt försiktigt. Undrar om jag vågar klä ut henne till påskkärring iår? Undrar vad som händer när grannbarnen ringer på dörren i helgen...