Idag svalde jag den första tabletten på Proverakuren som ska ge mig mens. Det känns skönt att det är igång igen och vi ser fram emot vad som ska hända även om vi såklart är supernervösa inför risken att förlora även den sista av A-V-kullen.

De mediciner jag behöver såhär i början finns redan hemma och jag funderar på när jag ska börja äta prednisolon. Enligt Falun och TF börjar man med det efter återinförandet men det känns så sent. Om det ska fungera optimalt behöver väl imunförsvaret vara nedreglerat redan innan man sätter tillbaka ett embryo? En blastocyst kan ju fästa på en gång.... därför kommer jag att börja innan FET, men kanske bara några dagar innan.

Igår när vi la oss gjorde det riktigt ont i äggstockarna och jag var tvungen att skratta lite åt situationen. Om jag hade kunnat få en egen ägglossning hade det nog varit optimala förhållanden just nu. Kroppen har fått vila och jag håller på att bli tokförkyld så imunförsvaret är inte på topp. Det känns skönt ändå att liksom ha det svart på vitt att allt jag känner kring den här tiden bara är falskt. Kommer ihåg allt för väl hur det var när vi fortfarande hade lite hopp om att det skulle kunna fungera på det gamla vanliga sättet.

Förskolan har skickat med en lapp hem om planneringsdagar den 22-23 Maj vilket innebär att A-V måste vara ledig. Det är precis i krokarna för insättning om det tar ungefär lika lång tid som de andra frysförsöken. Skönt att alla vet nu så att vi kan hitta barnvakter på andra håll i släkten.