Jaha då lägger vi till lite mer punkter på dåliga-mamma-listan. När jag hämtade henne från dagis igår sa fröken lite försiktigt att A-V haft en traumatisk dag. "Jaha varför då?" hann jag säga innan det gick upp ett ljus för mig.

A-V hatar ju utklädnader!! Hon blir livrädd när folk klär ut sig, ja till och med när folk som har glasögon i vanliga fall tar av sig dem. Och ingenting har vi sagt till dagis. De klädde ut en av personalen som en häxa som flaxxade omkring på gården. Det gick rätt så bra tills häxan kom in på A-Vs avdelning. Hon hade blivit jätterädd och skrek och grät jättelänge. Riktigt livrädd hade hon varit :(

Varför tänkte jag inte på det? Trodde iofs att det skulle gå bra med alla barnen när hon själv också fick vara utklädd men jag hade ju kunnat förstå att de skulle ordnat utklädnad även till personalen. Kände mig supervärdelös när jag tog henne och gick därifrån.

Det märktes verkligen på henne att hon var rädd. Hela dagen klängde hon vid mitt ben och när vi gick förbi en kvinna med långt mörkt hår och rätt stor (egen) näsa pekade hon och blev jätterädd. Kvällsnattningen tog tid också för hon skrek hysteriskt så fort jag lämnade rummet och det slutade med att hon fick sova med lampan tänd.

E läste på lite igår om barn som är rädd för masker och utklädnader. Det finns inte så mycket att göra förutom att utsätta dom för det väldigt försiktigt. Undrar om jag vågar klä ut henne till påskkärring iår? Undrar vad som händer när grannbarnen ringer på dörren i helgen...

Det är alldeles säkert inte sista gången och inte första heller men idag fick jag verkligen känna mig som en usel mamma. Jag och A-V kom till dagis två minuter över 8 eftersom jag försovit mig som vanligt och A-V var svårväckt. Jag öppnade grinden och släppte in henne till de andra. Pussade i luften och hon vinkade glatt tillbaka. Så på vägen ut ser jag en lapp på dörren. "På Onsdag firar vi påsken med barnen. De som vill klä ut sig tar med sig kläder hemifrån".

Faaaan. Den lappen satt väl inte uppe igår när jag hämtade henne?! A-V hade ju inga kläder med sig. Jag hade bråttom till jobbet så det var bara att sätta sig i bilen och må dåligt. Såg framför mig hur hon satt i sina vanliga kläder medans alla andra var små påskkärringar. Herregud vad taskigt av mig att inte ens ha tänkt på det! Skit också!

Väl på jobbet började operation påskkärring. Självklart hade jag ingen koll på vart i huset det kan finnas ett huckle eller ens vart A-Vs förkläde är. Allting som rör köket ligger ju i lådor i vardagsrummet fortfarande. Tillslut engagerade sig även mamma och min mormor ringdes in i sökandet. Det slutade med att Emil som egentligen hade sovmorgon fick springa upp och åka till mormors lägenhet för att hämta påskutklädnaden.

Kan se det framför mig. E springer in på dagis med kuddmärken på kinden och alldeles för stora mormorkläder till stackars A-V. Hon får gå runt i huckle och ett förkläde som är dubbelt så långt som henne själv.

Som om jag inte hade nog med ångest inför högtider. Allt man ska hinna med. Nu åker jag på lunchen och fixar påskägg och en massa pyssel. Här ska fasiken påskpysslas så det står härliga till för att gottgöra dagens blunder.

Igår hälsade vi på E´s föräldrar och fick också träffa nya tillskottet Kid. Han var jättefin och såg precis ut som sin storasyster när hon var nyfödd. A-V blev med ens så himla stor! Hon sprang omkring och lekte med sin kusin Bell. De tog varsin väska runt armen, en mjuksihund och satte på sig skor och mössor. Bell sa att de skulle gå till Birsta och shoppa och A-V nickade glatt och klappade på väskan. Jag kunde verkligen för mitt inre se hur det kommer att se ut i framtiden när de två faktiskt kommer att gå och handla tillsammans. Med ens blev hon så mycket större. Min stora tjej. Nyss låg du i famnen som ett litet knyte.

Har nyss haft ett sånt bra och informativt telefonmöte med Falun och samma kvinnliga läkare som gjort våra två frysförsök. Hon förklarade lite om droppet, att det visade sig att patienter som genomgått transplantation  inte stötte bort det transplanterade organet när de fått denna lösning. Även vid ivf-patienter såg man att det påverkar väldigt positivt. Droppet ges bara till par med fina embryon och man får det efter återföringen. I två timmar ligger man med droppet. Detta pga att det måste ges väldigt långsamt i början. Om jag blir gravid måste jag fortsätta få dropp till och med vecka 13, men det kan kanske skötas från TF eller på sukhuset. Kommer inte ihåg om det var varje vecka.

Jag får byta till Crinone (yey) ist för Lutinus eftersom hon gärna vill att det ska vara som när jag blev gravid med A-V.

Frågade om det finns vissa som blir gravid bara vid färsförsök och så är det. Det beror på att kroppen behöver mer hormoner i omlopp. Precis som jag kännt med min kropp!! Just eftersom det verkar vara så med mig ska jag få extra östrogen efter ägglossningen också. Hon skulle meddela TF om det.

Vi pratade inte så mycket om trepack eftersom hon inte ville att jag skulle tänka så mycket på det. Men hon lovade att vi skulle få köpa det om det inte fungerar nu.

Planen känns skitbra och ser ut som följer:

Provera 23 April

Mens typ 9 Maj
Menopurstart 75 ie typ 10 Maj
Skrapning 12 Maj
Ägglossning runt den 18 Maj
 - Extra östrogen runt den 18 Maj
Återföring runt den 25-26 Maj
 -Dropp 2h vid återföringen
 -Crinonestart vid återföringen
 -Prednisolonstart vid återföringen
 -Trombylstart vid återföringen.

Idag fyller A-V hela 21 månader! Igår myste vi tillsammans med fyra andra längtansflickor som följt varandra sen innan de ens var små ägg. En jättemysig dag med flickor som precis börjar kunna leka och busa ihop.

Idag firar hon genom att vara hemma med sin pappa hela dagen och mysa. Det är så himla fint att se dom ihop. De leker och bygger koja och busar med varandra tills de båda är helt slut. Då sitter de nära varandra i soffan och tittar på Turtles. Vet inte vem av dom som njuter mest :)

Innan jag gick hemifrån imorse tittade jag in i sovrummet och såg hur de låg och samtalade med varandra. A-V låg nära E och det verkade som om de pratade om vad de skulle hitta på idag. Jag gick in till dom och gav dom varsin puss. Hon skrattade och vinkade när jag gick. Skickade slängpussar medans jag stängde dörren. Viktig kärlek att ta med sig en lång arbetsdag.

A-V 21 månader:

Vi resnonerar med dig nu. När du inte vill sova innan lunchen berättar vi att du får ropa när du vaknar så hämtar vi dig och att du då ska få lunch. Oftast säger du "jaa" och somnar så fint.

Du tycker om allt vi ger dig att äta. Morgongröten är numera utbytt till puffat ris och mjölk.

Du äter själv med sked eller gaffel.

Pappa har lärt dig att doppa mackan i mjölken och det vill du göra hela tiden.

Du säger "Hej" när du säger förlåt, och "Hej" när du vill komma och mysa och "Hej" när du hejjar på någon :)

Ibland säger du meningar som "Den är min" och "vill ha den".

Du gillar dagis och är mycket omtyckt av de äldre barnen.

Vi sjunger mycket och både hemma och på dagis vill du läsa böcker och sjunga sånger mest hela tiden.

Du gör rörelser och sjunger med till "björnen sover", "hjulen på bussen", "lilla snigel", "blinka lilla stjärna" och "huvud, axlar, knä och tå".

Du charmar alla du träffar och sprider glädje.

Tycker om att stapla saker och vi hittar små staplar av leksaker här och var.

Du gillar att laga mat, både på riktigt och på låtsas.

Helst av allt vill du vara ute jämt och åka rutchkana.

När du blir arg blir du en ål som inte vill stå på benen, men oftast är du sprudlande glad.

Du klär av dig själv och vill helst vara nakenfis.

Du pratar fortfarande ofta på ditt eget språk. Då tittar du mig djupt i ögonen och drar en lång lång berättelse som om du är mycket allvarlig.

Vi brukar sjunga i bilen på väg hem från dagis och jag tittar på dig i backspegeln när du gör rörelserna.

Du blir mer och mer lik mig när jag var liten. Ibland kan jag nästan se att vi är samma person på något sätt.

Vi älskar dig så att det gör ont. När du sover tittar vi på bilder av dig och pratar om dig.

Pappa tycker att det är jättejobbigt att jobba så många kvällar. Varje gång får jag skicka kort på dig och berätta vad vi gör så att längtan blir mindre.

Imorse hade jag en tid hos tant L bara för att stilla mitt eget sinne och för att få det svart på vitt att jag inte har några bakterier. Satt och förbannade mig själv i väntrummet men jag vet att jag hade nojjat över det om jag inte gått dit.

Som jag redan visste såg allting jättebra ut. Inga bakterier, slemhinnan har redan börjat växa sen mensen och hon kunde se två äggblåsor på gång i vänster äggstock. Jag berättade om senaste gången i Falun och hon sa att hon inte alls tror på några imunologiska sjukdommar. Hon skrev ut en dubbel dos Pergotime och tyckte *hör och häpna* att jag skulle slänga Proveratabletterna, ta ett glas vin kring ägglossningen och "göra barn" det gamla hederliga sättet.

Jag bara nickade och gick därifrån. Hon försöker bara peppa men vi vet ju redan att det inte fungerar på det sättet för oss. Orkade inte sitta och argumentera med henne om att vi redan provat jag-vet-inte-hur-många-doser Pergotime och att det inte fungerat. Det känns verkligen att hon är mycket mer gammalmodig i sitt sätt än t.ex tf. Hon gjorde ett ultraljud och även fast äggstockarna var fullproppade med ägg sa hon ingenting om pco. Pratade bara om att mensen kan vara lite oregelbunden.

Jag gick direkt till apoteket och hämtade ut medicinerna inför frysförsöket istället. De två askarna med Pergotime fick också följa med hem om vi skulle behöva vänta över sommaren och jag känner att jag håller på att gå sönder av längtan. Tror dock att de inte kommer att användas. Mådde illa av att bara se på askarna.

Länsade apoteket på en Menopur, Provera och pergotime. Ovitrellen har de aldrig inne någonstans men den kan vänta. Fick en lång lista på alla mediciner jag har på recept som mer såg ut som ett häfte.

Undrar när jag ska sluta blöda. Känns som om detta pågått en evighet, blod och kramp. Det kan ju inte finnas någonting kvar där inne nu. Funderar på om det kanske är kroppen som reagerar på alla hormoner och säger ifrån. Det är nog en rejäl chock för kroppen att pumpas full med en massa mediciner bara sådär helt plötsligt. Speciellt när kroppen inte har så himla mycket hormoner sen innan.

Vill bara att det ska sluta så att jag slipper tänka på det mer. Skulle vilja andas lite men snart är det dags för telefonmötet med läkaren. Så måste alla mediciner hämtas ut och efter det kör vi igång. Känner ni peppen? :) ska försöka pumpa upp mig med positiva tankar snart... Men jag hade gärna slutat blöda.

Vi fokuserar på huset, precis som när vi väntade på IVF 2011. Det finns så himla mycket att göra. Tror inget run ser ut så som vi vill men det är svårt att lägga pengar på något när man inte vet hur det blir framöver. Ikväll ska vi iaf äntligen kakla köket! Blir så skönt att få det lite närmare ett avslutat projekt.

Varken jag eller E vågar kakla själva så pappa kommer till undsättning. Har även bjudit in min mormor på middag så att hon får titta på. Hon tycker att allt som händer i vårt liv, stort som smått, är oerhört spännande :) A-V kommer att bli jätteglad att se henne. De har verkligen ett speciellt band de två.

Igår när vi satt i bilen på väg till k-rauta ringde Falun och gav mig en telefontid med vår IVF-läkare. Det verkar vara helt ok att få droppet under insättningen. Det lät på sköterskan som att det var en studie och jag fick känslan av att vi hade lite tur som får chansen. Kanske var tur att kroppen bestämde sig för att strula extra mycket just nu? Skrapningen var ett bra komplement till droppet och båda de två görs för att sänka imunförsvaret ytterligare.

Undrar om jag ska äta Trombyl och Prednisolon också?! Kommer att få alla sjukdommar i världshistorien med så dåligt imunförsvar :s

Är det inte märkligt att en kropp som kämpat så för att bli med barn i flera år bestämmer sig för att bilda anitkroppar mot embryon när det är dags att kämpa igen? Snacka om taskigt... Man tycker ju att barnlängtan borde vara inprogrammerat i kroppen och att den ist skulle suga åt sig embryon. Istället spottar den ut dom. Ja jag är bitter. Det räckte liksom inte med ingen ägglossning, ingen mens och äggstockar som inte rör sig som de ska. "Nä nu lägger vi på det här också".

Telefonmötet är på Måndag kl 16 och vi ska också disskutera detaljerna kring ett nytt IVF. Vi vill köpa ett tre-pack och sätta igång direkt efter sommaren så att väntetiden minimeras så mycket som möjligt. TF är redan med på detta och jag hoppas att Falun är det också. Skulle behöva anställa en koordinator för att hålla reda på allt i mitt liv just nu. Herregud, allt man ska tänka på:

Ekonomi
Räkna på dagar
Planera in livet kring läkarbesöken
Vara semidoktor och kunna allting
Forska i nya läkemedel och metoder på nätet
Hålla koll på alla tider och läkemedel.

Leva normalt

Oj det blir många inlägg idag. Fick nyss svar från Falun på mitt desperata mejl som skickades för en vecka sedan.
Såhär skrev jag:

"Hej,
Vi hade fyra blastocyster kvar i frysen från ett ivf som gav oss vår dotter. Det första embryot dog under upptiningen och vi har misslyckats med två st embryon som båda har sett jättebra ut vid återföringen. Nu finns det en kvar i frysen.
Vi funderar på om det är någon idé att försöka med den sista blastocysten? Fastän allt har sett så bra ut har det inte fäst, inte ens lite.

Vad kan ni råda oss? Är det smartare att köpa ett tre-pack och göra färskförsök eller borde vi ge frysisen en chans?"

Och detta blev vårt svar:

"Bästa Lise och Emil! *det är väl ingen som inte vet vad vi heter vid det här laget*

Jag förstår ert dilemma att det inte fungerar med frysåterföring. Ni har ett jättefint embryo som ligger i frysen sedan 2011, men när granskar er journal kan jag se att Lise har blivit gravid endast vid färsk behandling. Därför kan jag tänka mig att diskutera två alternativ med er. Det första är att man gör frysåterföring och att då ge något vi kallar för Intralipid-infussion vid embryo transfer, vilket kan påverka inplantationen på ett bättre sätt. Det andra är att ni gör en färsk behandling där man kan få ytterligare embryon till frys.

Därför tror jag att det bäst att sätta upp er för en telefontid där ni kan prata antingen med mig eller med Staffan och diskutera vidare om ni känner för det. Ni kan bara mejla oss, så att vi kan planera vidare."

Självklart skrev jag tillbaka på en gång att vi ska göra ett FET och att vi absolut vill prova på intralipid infusion. Bokade ett telefonmöte. Efter lite efterforskningar har jag kommit fram till att intralipid infusion det är ett dropp (innehållande soja och ägg?!) som ges vid återförandet för att motverka missfall och förbättra fästningen. Den påverkar helt enkelt imunförsvaret.

Vi hade inte hunnit göra ett IVF med lång metod nu innan sommaren. Och även om det hade kunnat klämmas in innan midsommar kan Faluns ledighet gå ut över långtisdodling och det vill vi inte att det ska göra. Det känns rätt att ge den sista blastisen en chans och försöka med allt nytt vi kan. I Augusti blir det kanske IVF men då är iaf inte tiden emot oss.

Nu ska jag gå och köpa en chokladbit och bättra på mina "fina" hormonkilon.