Tack alla fina för era tummar och tår! Nu är skrapningen äntligen gjord och det gick jättebra. Jag åkte tidigt från jobbet för att slippa stressa och njöt av hög/bra musik i bilen på väg till Härnösand. På kliniken pratade jag länge med Ellen och sen var det dags. Hann inte sitta ner och tänka på om det skulle göra ont vilket var bra.

TF gjorde först ett VUL som visade en slemhinna på nästan 8 mm. Det tyckte jag var väldigt märkligt eftersom jag slutade blöda typ en timme innan undersökningen. Hur kan man blöda och samtidigt bygga upp en ny hinna?! TF förklarade att det är pga alla äggblåsor som producerar hormon. Han undersökte vidare och hittade ingen blåsa som börjat växa. Den största var på 8.5 mm och satt i vänster äggstock. Som vanligt gjorde det skitont att undersöka den sidan och jag jämrade mig lite.

Sen var det dags för skrapningen, som inte alls var bara en skrapning utan mer en liten sug. TF undrade om jag kännt av äggplocket mycket och jag sa att jag knappt känns något. Han tyckte att det var märkligt att jag är så öm vid äggstockarna men ändå inte hade haft ont vid plocket.

TF började med att sätta fast livmodertappen i en sån där härlig klämma. Efter det gick han in med en spruta och la en lokalbedövning på varje sida av livmodern. Det kändes lite stickande och nypande men inte alls farligt. Det var samma typ av bedövning som man får vid ett plock. TF sa att jag verkade vara tålig med en hög smärttröskel.

Efter någon minut med benen i vädret gick han in med en lång kateter. I änden satt en liten kniv, som jag inte tittade allt för mycket på, och med den gick han mot sidorna på slemhinnan och skrapade/sög bort lite på den övre och undre ytan. Det gjorde inte ont alls utan kändes som om någon petade med en träpinne i livmodern. Jag kände att den var alldeles stum. Höll blicken på den konstiga fågeln de har i taket ovanför gynstolen. Är det en stork eller vad är det?!

Efteråt fick jag en binda och hoppade ner, lättad över att det inte gjort ont. Hade haft spolningen i minnet innan ingreppet och allt som inte gör så ont är helt fine by me. Vi pratade lite och kom överens om följande:

Jag börjar med Prednisolon (kortison) och Trombyl redan nu.
Ny tid på Fredag för att kolla äggblåsorna
Vid ägglossning får jag Progynon för att hjälpa slemhinnan på traven
Nytt ivf ska planeras innan sommaren så att vi bara kan sätta igång i Augusti om det behövs. TF pratade om korta metoden men det vill jag nog inte. Vill ha det som när A-V blev till. Varför ändra ett koncept som fungerade?

TF konstaterade att nu har vi verkligen fått prova allt denna gången. Skulle det lyckas skulle vi inte veta vad det var som gjorde det, men skulle det verkligen spela någon roll? NEJ! :)
Han pratade lite om droppet också och om jag blir gravid kommer jag att behöva dropp flera ggr tills vi kommer över vecka 12. Tydligen är det inget TF kan göra utan det kan bli så att jag måste sätta mig i bilen och åka i 4 timmar för ett dropp som tar en timme. Men skulle det spela någon roll? NEJ! :) Jag skulle cykla till Australien och tillbaka varje vecka bara vi får bli gravida igen.

Status nu några timmar efteråt: lätt öm i magen men glad och förväntansfull. Blöder igen men hoppas att det snart går över.