Nu börjar det kännas i magen, men mest i livmodern fortfarande. Det är ömt när jag sätter mig ner men äggstockarna gör inte mycket väsen av sig. Jag blöder inte längre iaf vilket är en lättnad. Något måste ju hända med äggen iallafall för det liksom surrar från hela nedre delen av magen.

Imorgon har jag en tid hos TF kl 10.40 för vul och för att lämna ett urinprov. Det sistnämnda gör jag mest för att stilla en rädsla för att jag ska ha uvi men jag förstår att det är de växande äggstockarna och efterdyingar av skrapningen som gör att jag känner mig kissnödig hela tiden.

Önskar att jag kunde sluta ha ett sånt kontrollbehov och bara flyta med i det här men det är omöjligt. Jag oroar mig för allt hela tiden och vill ha stenkoll. Det är ju iofs inte konstigt när det handlar om det viktigaste (för mig) i livet...