Ja ömheten försvann från brösten på en sekund och hoppet om att det ska gå bra försvann på samma gång. Jag vet vad det betyder när symptomen inte finns där mer. Men vad betyder ett misslyckande till för oss? Vad ska Falun trolla med nästa gång? Vi har ju fått all hjälp vi kan få. Hur ska det någonsin kunna fungera igen?

Det är väl lika bra att testa imorgon för att få ett slut på helvetet... men då måste vi på jobbet direkt efteråt.

Åh jag vill bara försvinna ett tag. Orkar inte med ett till minus nu. Som tur är gick min kollega hem för dagen så jag kunde stänga kontorsdörren och gråta ifred.

Orkar inte ens ta tag i allt som måste fixar innan nästa IVF. Hystroskopi? Vad ska vi göra åt immunförsvaret? Vad ska vi göra annorlunda så att det inte bara blir upprepningar igen och igen? Vad tror Falun?

Jag orkar inte!

Jag och A-V hade en jättemysig morsdag tillsammans igår. När jag stod och borstade tänderna kom plötsligt A-V in med ett paket och ett kuvert. E hade tydligen lite diskret försökt få henne att ge mig det hela morgonen :) Jag fick ett jättefint kort och en brännare till matlagning och bakning.

Vi började dagen med att åka till hennes dagis för att rösta i EU-valet. Viktigt! Efter det var E tvungen att åka och jobba så jag och A-V fortsatte till min mormor. Där mötte vi upp min mamma, min moster och min ena kusin för att äta tårta. A-V älskar verkligen att träffa släkten och levde loppan bland alla leksaker och vid fikabordet. Hon ratade kakorna och gick direkt på tårtan. Skrek "toooortaaa" :)

Sen åkte vi hem och åt lunch, såg lite på barnprogrammen och jobbade upp ännu ett fikasug. Kl 14 mötte vi upp min pappa och co hos min farmor och farfar. Ännu mer fika och ännu gladare barn då det fanns andra små att leka med där.

På eftermiddagen krachade A-V i sin säng och jag fick tid att jobba på ett tack-kort jag lovat E´s mormor att göra. När A-V vaknade gjorde vi middag och myste framför tv:n ett tag. Vi tog ett varmt bad med tända ljus och sen var det dags att sova. Hon vill inget annat än att sova inne på sitt eget rum nu och det går jättebra att lägga henne. Några gånger ropade hon dit mig och innan hon somnade la jag mig bredvid henne och sjung lite för henne. En helmysig dag!

Idag är det ruvardag 9 och veckan då vi får veta. Är livrädd inför imorgon då det är 16 dagar sedan Ovitrellen. Vet inte hur jag ska våga kliva upp ur sängen eller ens andas då.. fastän jag vet att man kan ta sig till testdagen utan att nödvändigtvis behöver betyda något bra.

Såhär känns det just nu:

Brösten (mest höger av nån anledning) är ömma ibland när jag tar på dom. Det liksom ilar till bakom brötvårtan och sen försvinner det. När jag ligger på magen kan det bränna i dom ett tag.

Då och då under dagen gör det ont/trycker det/ilar det i en punkt i livmodern. Precis där blygdbenet sitter och längre in. Det känns som en liten kula av smärta. Som om något är där.

Då och då kan det strama till ordentligt i sidorna när jag sträcker på mig eller om jag spänner magen. Uungefär som om jag har en sträckning kring äggstockarna. Detta känner jag igen från vårt första FET.

Förstoppad pga Crinone. Väldigt jobbigt.

När jag sitter ner ilar det i livmodern och mot sidorna. Det liksom bränner som om jag var superkissnödig.

När ilningarna och den lätta mensvärkskänslan kommer mår jag illa. Känner paniken stiga i kroppen.

Det tar emot att kissa men jag går oftare. Har också märkt att smärtan i magen lättar efter att jag kissat.

Fortfarande lite förkyld och det är väl bra om det fortsätter ett tag till så att immunförsvaret ligger nere.

Nytt för idag är att det ilar och trycker något så fruktansvärt i sidorna/äggstockarna. Gör mig rädd!

~~~~~~~~EDIT~~~~~~

Bröstontet försvann ungefär en minut efter att jag skrivit detta inlägg. Kan inte vara ett bra tecken.