Usch och fy vilken dag! Runt lunch kom jag på att jag glömt att ta någon Crinone imorse. Panikkörde hem och tänkte mysäta lite med A-V och E innan jag skulle tillbaka. Men så drog jag ut applikatorn och den var blodig! Jag fick inte fram någonting, ville bara kräkas rakt ut. E såg lika skräckslagen ut som jag. Vad gör vi? Vad händer?!

Samtidigt märkte jag att alla symptom var som bortblåsta. Ingen svarade någonstans. Satte upp mig i telefonkö på KK, mejlade tf och pratade in ett rörigt och gråtigt meddelande hos tant L (men glömde i paniken att lämna telefonnummret). Så grät jag, och grät och grät och grät. Som tur var ringde min fina längtanssyster upp och höll mig från att gå sönder helt. Det kom inget mer färskt blod men Crinonen som kom ut var alldeles brunblodig och jag hade mensvärk.

Tillslut ringde telefonen och det var tant L! Hon hade letat upp mitt mobilnummer och frågade om jag blödde. Fick nästan inte fram någonting alls mellan gråtattackerna men hon gav mig en tid en halvtimme senare, kl 13. Jag tog på mig solglasögon att gråta bakom och lämnade en alldeles chockad E hemma i vardagsrummet. Grät och grät i bilen hela vägen ner till stan. Hjärtat kändes som om det skulle hoppa ut ur bröstet och det sved i magen.

Tacksamt nog behövde jag inte sitta ner i mer än kanske 1 minut innan tant L hämtade mig. Upp i gynstolen och hon kunde direkt se rester av blödningen i Crinonen. Tacksamt nog fanns ingen ny blödning. Hon gjorde ett VUL och en liten cirkel uppenbarade sig på skärmen. "Här är graviditeten" - sa hon plöstligt. "Den sitter jättebra, inget missfall". "Här är hinnsäcken med fostervatten och den lilla lilla skuggan är embryot. Mer än såhär kan man inte se i denna veckan". Hon mätte till en graviditet som gått 5+4 dagar.

Så fick jag storgråta ett tag i stolen medans hon kramade mig.

Tydligen var det applikatorn som skrapat upp ett sår eller något. Jag frågade om det kunde vara ett beynnande missfall men då skulle hinnsäcken se ojämn ut vilket den inte gjorde nu. Tant L var inte et dugg rädd för det just nu. Jag fick en ny tid på tisdag och sen ska vi kolla med vul varje vecka. Om jag var orolig eller om det hände igen skulle jag bara åka in utan att boka tid. Så snällt!

När jag kom hem såg jag att E gråtit och han var väldigt tagen. Vi landade i soffan och åt en glass i tysthet innan jag åkte tillbaka till jobbet. Vilken hemsk upplevelse!

Usch vad trött jag är idag. A-V är hemma från dagis och kurerar sig från förmodad halsfluss tillsammans med E som börjat få ont i halsen. Själv sitter jag på jobbet och har fått hosta och rivig hals. Det blev rätt så sent igår men jag slapp iallafall bastun. Efter alldeles för mycket mat orkade ingen ta sig de 15 metrarna till bastuhuset :) Under middagen satt jag precis under en värmelampa och varje gång jag vände huvudet mot den fick jag blixtrande huvudvärk från pannan och rakt in i hjärnan. Jag har aldrig någonsin (till E´s förtret) fått en sk "brainfreeze" när jag druckit någonting kallt, men jag kan tänka mig att det känns ungefär så. Det hade adrig funkat med en varm bastu.

Imorse fick jag tag i Ellen hos Tf och vi bokade en tid för ett första ultraljud. Den 30 juni är det dags. Det är 27 dagar dit. Först kändes det som en evighet men det är ju också viktigt att veta med säkerhet att man kommer att kunna se hjärtat slå så att vi inte åker dit alldeles för tidigt och får tvetydiga besked.

Ska försöka sluta oroa mig över symptom nu. Brösten var helt som vanligt under hela eftermiddagen men så mot kvällen började de värka igen. Antar att det går i vågor och jag får bara flyta ;) med.

Vi har inte tagit någon magbild eller liknande än men jag vågade ladda ner en gravid-app till telefonen iallafall. Enligt den har embryot nu huvud och bål. 2-4 mm lång. 22-23 dagar efter befruktningen ska hjärtat börja slå så det borde vara igår eller idag. Det ska nu gå och urskilja ögon, mun och näsa! Helt fantastiskt!

Än så länge är beräknat förlossningsdatum 31 Januari.