Igår gick vi in i vecka 7 vilket innebär att hjärtat nu ska slå på den lilla lilla (1 cm) i magen. Jag och E har tillbringat helgen i Stockholm, mest i sängen där vi sovit eller vid något fik där vi ätit alldeles för mycket. En väldigt lugn och avkopplande resa. Jätteskönt att komma iväg bara vi två, men självklart saknade vi A-V hela tiden. Vi fick uppdateringar och bilder på henne flera gånger om dagen så att vi skulle överleva. När vi visste att hon hade det bra och var glad var det enklare att kunna njuta.

Jag börjar känna mig mer gravid nu. På kvällarna kommer ett välbekant illamående smygande och det sitter i mellangärdet och upp mot huvudet. Inte så att jag behöver kräkas utan mer som att vara lätt åksjuk och behöva sitta instängd i en varm bil som kör på en krokig väg. Obehagligt liksom. Brösten fortsätter att vara ömma men det går i vågor och nu har jag lärt mig att inte få panik när det försvinner ett tag. Konstant är huvudvärken och den känsliga pannan. Det gör så himla ont att duscha när det varma vattnet träffar huvudet att det bara blixtrar för ögonen. Märkligt gravidsymptom. Har också fått upp ögonen för sura gröna äpplen igen och jag sitter och önskar att jag hade ett just nu.  Är hungrig hela tiden och äter lika mycket eller mer än E. Måste verkligen sluta med det. Jag är fortfarande förkyld. Minns inte när jag var frisk senast men det är väl Prenisolonet och droppet som gör det.

På Söndagsmorgonen tog vi en bild på magen. Oj vad mycket jag måste ha gått upp av kortisonet. När jag släpper ut magen är den lika stor som när jag var i vecka 20 med A-V.

Här är en dålig bild från morgonen då den är som minst. På kvällen är den dubbelt så stor! Jag tycker mig redan nu känna livmodern lite över blygdbenet och det beror nog på att livmodern är uttänjd från förra graviditeten. Min syster säger att jag kan vänta mig att magen liksom bara exploderar i storlek och det kan jag verkligen tänka mig. Jag jobbar denna veckan ut och sen går vi på 4 veckors semester. Undrar hur magen kommer att se ut när jag kommer tillbaka till jobbet? Det kanske blir svårare att hålla graviditeten hemlig till och med RUL denna gång.

Resan hem blev jättejobbig pga signalfel mellan Stockholm och Uppsala. Vi fick klämma in oss på en gammal buss med bagaget i knät och blev fraktade till Uppsala utan AC. Elementen däremot var satta på högsta möjliga temperatur och det dröjde inte länge innan jag började må riktigt illa. Vecka 7 är en sån där vecka då man ofta har mycket växtvärk, vilket jag också fick just då. När bussen äntligen stannade var jag bara en minut ifrån att få panik. Gubben i sätet bredvid oss såg nog hur dåligt jag mådde och släppte ut mig först. Himla snällt.

När vi kom hem slängde vi in väskorna innanför dörren och tog bilen till A-V. Det var så underbart att få se henne igen. Hon blev så glad och ville kramas och pussas resten av kvällen.

Idag har jag ringt till KK här i Sundsvall för att få hjälp med de två återstående dropptillfällena. Sköterskan jag pratade med på telefon var väldigt förstående och tillmötesgående men det återstår att se om fert. läkaren är likadan. Jag har haft med honom att göra förut i början av våra barnlöshetsår och då gick vi inte riktigt ihop. Imorgon ringer de upp och berättar om de kan hjälpa till eller inte. Hoppas verkligen att det går att lösa. Måste få dropp två ggr till var tredje vecka, alltså sommarvecka 26 och 29.