Igår skyndade jag mig till dagis klockan 15 och hämtade A-V. Vi skulle hem och göra det sista innan hennes barnkalas drog igång. Självklart börjar hon gråta hysteriskt så fort hon kom innanför dörren pga att hon inte fick leka med någon ballong som jag satt fast i taket. Jag hade bråttom att börja med tårtan (tidsoptimist som jag är hade jag ställt mig och bakat kl 21.30 kvällen innan och inte hunnit med) och det fick bli paniklösning. "Vill du se på Dora?"

"Jaaaaaaaaaaa". Äntligen var hon tyst och lugn :)

Barnkalaset var jättemysigt. En av hennes kusiner kom med min syster samt två av A-Vs närmsta små vänner med familj. De sprang omkring och lekte och sedan fikade vi tårta, kolakakor, kladdkakemuffins och saft. A-V fick blåsa ut sina två små ljus efter att vi sjungit för henne. Det var så kul att se hur uppspelt hon var. Tänkte tillbaka på hennes första barnkalas då alla var så små. Nu förstod hon ju allt som pågick och att det  var för henne. Hon fick fina presenter och efter fikat var det dags för fiskedamm. Jag hade hittat påsar med Jake och piraterna på och så fort hon fick se den skrek hon "hej och hååå!". Först fick hon såklart fiska upp en tråkig gammal strumpa bara för att det var så roligt att höra deras små förtjusta skrik. Alla barnen fick en påse med en pixibok, två små paket med torkad frukt, en plastbil, ett paket Avengerskakor och två ark tatueringar.

Det var en sån rolig dag men oj så trött jag var efteråt. Komatrött. Ändå satt jag upp tills E kom hem  21.30, och efter det blev det några timmar i soffan bara för att hinna umgås. Kollapsade i sängen runt 23 men vaknade efter någon timme. Efter att ha varit förstoppad i typ tre veckor sa magen ifrån och jag fick sitta på toaletten i nån timme. Sen somnade jag tillslut kring 3 med väldigt ont i magen. Precis som det var med A-V. Typiskt när jag verkligen behövde sova.

Idag mår jag absolut inte bra. Har så ont långt upp i magen, vid och under revbenen. Mår jätteilla och det gör ont i brösten. Det är svårt att vara normal och glad när det hela tiden sticker som nålar någonstans. Planen är att hålla ut till 11.15, springa till automaten och köpa en choklad bara för att inte kräkas av hunger och sedan sova i vilorummet. Skönt att det är så många borta på semester. Överallt förutom i vår korridor är det mörk och kallt och tyst.

Innan denna dagen hade jag nästan tänkt skriva att jag mår lite bättre, men faktiskt så är det inte så stor skillnad alls på vecka 12 och vecka 6. Huvudvärken sitter i, illamåendet verkar inte ha försvunnit, hungern är enorm, förstoppad, ont i brösten och molvärk. När jag tittar tillbaka mådde jag rätt ok vid denna tiden med A-V, förutom molvärken. Detta brukar ju vara inledningen på de såkallade spökveckorna. Det kanske kommer snart för mig med men än är jag inte där tydligen. Undrar om det beror på att det är andra barnet, ett annat kön på barnet eller bara att alla graviditeter är olika. Tycker det är svårt att greppa att det faktiskt kan vara en liten pojke där inne... Alla i min släkt har fått barn av samma kön. Det + att det är en IVF-bäbis (som oftast blir tjejer) + att vi är vana vid en tjej gör det till en märklig och samtidigt pirrig tanke... tänk om vi får en son. Tänk att vi väntar barn igen!

Oavsett vad det är så blir vi såklart glada!  Huvudsaken att h*n mår bra där inne. Längtar så himla mycket tills jag får känna rörelser.

Idag är det vecka 12 (11+2) och jag var tidigt på sjukhuset för att få det fjärde och sista droppet. Med gravidbyxor på för andra dagen denna graviditet

:)!
De är verkligen trevliga på behandlingsenheten. Man får en mjuk säng, te och macka och en tv att titta på. Droppet gör mig så himla trött så jag sov mest vilket var skönt sådär på morgonen. Det var jag och en gubbe med många droppflaskor som tillbringade några timmar i samma sal. Efter 1.5h med Intralipid fick jag saltlösning i en halvtimme så att de var säker på att allt kommit med.

Detta är vår första arbetsvecka och eftersom E för ovanlighetens skull skulle jobba på en måndag så fick A-V vara med min mamma och hennes man. Hon fyllde hela två år (!) igår och det var skönt att hon slapp vara på ett sommartomt dagis. De hade tagit med henne på cirkus, ätit pannkakor och sylt, lekt i lekoparken och ätit glass. Hon var så glad och sprallig när hon kom hem med en liten röd cirkusflagga i handen. Det var så roligt att se henne då.

Imorse var det inte lika roligt. Då skulle hon på dagis igen. Hon var så snäll och följde med till bilen fastän hon sa att hon ville vara hemma. Väl på dagis var hennes gamla lokaler inte sig likt. Det var mycket mer kalt på väggarna och inte samma personal som hon var van vid. Det är flera dagis som slagits ihop och jag kände inte igen ett enda barn som var där. Frukosten var redan typ uppäten fastän det inte var dags för det än på en halvtimme. A-V såg bekymmrad ut när jag satte mig ner vid henne och sa att jag skulle jobba och komma och hämta henne sen. Hon gnydde ett "aa" och så följde hon snällt med en relativt okänd dagisfröken in i rummet. Jag höll mig från att börja gråta men hade gärna fällt några tårar. Ville bara springa in och hämta tillbaka henne. Längtar som en tok efter att klockan ska bli tre så att vi kan kramas igen.

Kära dotter, min Anna-Vera, lilla knyttis.

I måndags fyllde du två år och fastän tiden med dig varit så underbar och gått så fort som alla säger att den gör så känns det som om du är både mycket yngre och mycket äldre än vad du egentligen är. Yngre för att det ibland är svårt att hänga med i svängarna. Du var ju nyss mitt lilla knyte som låg och sov i min famn. Äldre för att du blivit så stor och duktig så fort. Förstår du hur stolt vi är över dig?!

Jag hoppas så innerligt att du i framtiden kommer att veta hur mycket du betyder för oss. Att du räddat vårt liv. Vi längtade efter dig så länge innan du äntligen kom till oss och nu är du hela vår värld. Anledningen till allt vi gör.

Det är inte lätt att beskriva dig nu för du har utvecklats så otroligt fort de senaste månaderna och det är svårt att få ner i ord de känslor du ger oss och den atmosfär du skapar här hemma. Om jag så satt vid detta tangentbord tills sommar blev till vinter skulle det fortfarande inte räcka på långa vägar.

Sen vi allihopa gick på semester/sommarlov har vi märkt att du blommat ut i talet. Du kan beskriva saker, ger oss smeknamn på skoj, förstår allting, resonerar och använder ord vi inte kommer ihåg att vi försökt lära dig. För någon dag sedan bestämde du dej för att börja kalla pappa för pappis. När du letar efter honom i huset går du till dörrarna, knackar på och ropar "pappis hallå?". Du säger ofta "min mamma och min pappa" och lägger huvudet på sned som om du beundrar oss. Precis som mig behöver du väldigt mycket närhet och kramas mycket. Nu på sommaren har du börjat klättra upp på mitt och pappas bröst när vi sover och lägger dig för att mysa med din mage mot våran, hud mot hud. Det är en underbar stund som jag önskar att jag kunde bevara för alltid. Vi "familjekramas" ofta. Då drar du oss närmare och säger "mmmm" och så kramas vi alla tre tillsammans.

Du har hittat dina favoriter bland de vi umgås med och farmor, mormor, Odd och Bell ligger nog högst upp på listan. Ibland säger du till och med "mamor" till mormor. När de ringer någon för att prata med dig nuförtiden kan du svara på frågor och berätta i ord vad du gjort och lekt med. När du ska sova säger du "gonatt" och efter maten säger du "tack tack maaaat", eller "tack tack fiiika".

Din kusin Bell (eller Bellsan som du säger) tillsammans med kusin Odd betyder väldigt mycket för dig och du älskar att leka med dem. Ofta följer du bara efter dom och är glad åt att vara i deras närhet. Du gillar att måla och för någon dag sedan tog du en gul och en brun krita som du ritade cirklar med. När pappa frågade vad du målade sa du "bajs... och kiss" :) På tal om måla så har du kladdat ner hela sidan av badkaret med badkritor och vi låter det vara eftersom det på något sätt är så fint och ditt egna lilla konstverk. Du brukar peka på det och säga "knyttis måla". Du går omkring i huset och pekar på saker och säger vem den tillhör. Dina leksaker håller du hårt i och det är svårt för dig att låna ut dem till andra.

Den första delen av sommaren spenderade vi inomhus nära varandra i soffan pga det dåliga vädret. Vi åt mycket glass och åkte ärenden till Birsta. Du och pappa har tittat på tecknat och vi har legat i din säng och läst dina favoritböcker. När det blev bättre väder åkte vi till Rövarbyn utanför Höga kusten tillsammans med mormor, Pelle, alex, moster, gudfar och kusinerna. Du hade det jätteroligt i den stora lekparken och badade på kvällen i den kalla sjön. När vi skulle ta upp dig blev du helt hysterisk som bara du kan bli. Då går det inte att prata eller resonera, bara hålla och bära när du slingrar dig som en arg liten mask.

Men oftast är du inte arg, oftast är du världens gladaste barn. Du charmar alla och har ett sådant vackert leende och fina ögon att vi bara smälter. Hoppas du inte förstår än på ett tag hur mycket du har oss lindade kring ditt lillfinger.

Du älskar att hålla på med iPad:en och är jätteduktig på att lägga pussel och spela spel. Det enda vi hjälper dig med är att låsa upp den, resten sköter du själv. Du får sitta max 20 min varje dag och det är jättesvårt att ta den ifrån dig. Du skriker "peeeela!" och vill ha tillbaka den. De gånger du får titta på tv ser du helst Dora utforskaren, Musses klubbhus eller Jake och Piraterna. Du ropar "tiiingest", "hej och hå" och "swiper" till tv:n och du gungar med i låtarna och tar en liten dans ibland. Ber vi dig att sjunga tar du helst Imse vimse spindel. Då sjunger du "pindel pindel pindel" och gör rörelserna med händerna.

Enda sedan du var liten har du älskat att bada. I havet och i sjöar kan du vara i hur länge som helst. Då får vi knappt ta i dig för du ska simma själv. "Simma simma" sjunger du och lägger dig ner på magen eller så går du ut tills vattnet når dig till underläppen. Jag och pappa får stå med händerna beredda att dra upp dig snabbt som attan. I somras när det var toppenväder badade du 55 minuter trots att det var rätt kallt. Då fick de vuxna turas om att gå med utsträckta händer intill dig. Hemma badar du ofta i badkaret och på sistone har du upptäckt schampot, att man kan tvätta både sig själv och andra. Du får tvätta mitt hår och sen sköljer du det länge under duschmunstycket. Du plaskar gärna mycket och länge och oftast är hela badrummet helt blött när vi ska upp. Då envisas du ändå med att springa naken och gör vurpor på golvet. Om du fick välja skulle du vara naken hela tiden. Ofta går du till pottan och säger kissa bara för att vi ska ta av dig blöjan. Så fort den är av kutar du därifrån och gömmer dig någonstans. För några dagar sedan tappade pappa upp ett bad till dig och då kom du plötsligt in i badrummet alldeles naken. Tydligen har du lärt dig att ta av dig blöjan nu också :)

Du kan räkna till tre och när vi frågar dig hur mycket du fyllt så svarar du "tåå". Dagen innan din födelsedag berättade vi för dig vad som skulle hända när du fyllde år. Man kunde se att du förstått för när vi sjung för dig så att du vaknade såg du förväntansfull och glad ut.

Ord du ofta använder:

Bong - ballong
Pappis och mammis - pappa och mamma

Tyttis - Knyttis, vårt smeknamn för dig. Om någon frågar vad du heter så säger du Tyttis.
Pela - Spela
Ora - Dora
Hej, hej å håååå - När du ser, tänker på eller vill se Jake och Piraterna
Mimmi - Mimmi, också favoriter
Musse - Musse, också favoriter
Mat - När du är hungrig, logiskt

Macka - Du säger ofta macka men vill nästan aldrig äta den
Moun - Mun (pekar ut vart den är)
Öka - Öga (pekar ut vart den är)
Ind - Kind (pekar ut vart den är)

Bada - Bada

Duscha - Duscha

Apa - Sen vi var i Furuvik och tittade på aporna har du blivit lite besatt av apor.

Omm - Orm

Gass - Glass
Måla - Måla

Ejdå - Hejdå

Åh det finns så mycket mer att skriva men detta får räcka för nu. Tänk att du blivit så stor! Vi är så himla lyckliga över att du ska få bli storasyster. Det är verkligen ingenting man kan ta för givet. Hoppas att ni syskon kommer att förstå vilken gåva det är att få ha någon så nära som en bror eller en syster. Oavsett hur man kom till världen.

Idag är det dags för ett jätteroligt uppdrag. Vi ska fota ett bröllop och vara med hela kvällen. Ska bli jättekul! Illamåendet ska tämjas med mycket vatten och diverse saker att äta på hela tiden :)
Tycker nog att jag mår lite bättre nuförtiden vilket är skönt. Wish me luck!

Nu i vecka 11 kallas liten i magen för foster ist för embryo. Den är stor som en kiwifrukt (fast jag tycker nog att kiwifrukter är större än 4,5-6cm) och kan röra på huvudet, tungan och läpparna. Redan nu har naglarna börjat växa samt små hår. Helt otroligt! I några dagar har det kännt som nästan småfladder längst ner i magen när jag sitter ner, men det måste ju bero på att livmodern växer och puttar undan diverse organ. Längtar tills jag får känna de första rörelserna. Kommer så väl ihåg när det hände med Anna-Vera. Då kände jag så tydligt att jag blev petad i sidan av en liten fot eller en arm, något spetsigt. Skrek till E och sen dansade vi i datarummet.

Svanken gör inte lika ont längre men på natten måste jag hela tiden rotera för att det inte ska kännas som att bäckenet ska gå sönder. Jag har försökt att ha en kudde mellan benen men de är för tunna. Så gick jag förbi A-Vs rum en dag och såg hennes jättestora mjukishaj, perfekt som gravidkudde. Nu är det alltså jag, E och en 1,5 meters haj i sängen.

Idag är det supervarm här så vi laddar för en dag på stranden. Det blir mindre kul att klämma på sig bikiniunderdelen men jag planerar att spela ut gravidkortet så att E får springa efter A-V hela dagen medans jag solar bort vitheten.

Jag har mycket att skriva om och på dagarna saknar jag att kunna/orka skriva ner det, men så när jag sätter mig vid datorn känns allt som enbart upprepning. Mår illa, har ont i brösten, ont i huvudet, gillar inte kaffe, yr, dåligt humör, lätt till tårar. Mår fortfarande halvtaskigt hela tiden och det är ingen tvekan om att jag mår sämre denna andra gång. Humöret är rätt dåligt också och jag har verkligen inget tålamod. Typiskt då att Anna-Vera snart fyller 2 och är full av energi och vill testa mamma och pappa så mycket det bara går. Det är mycket "jag VILL!" nu och det följs nästan alltid av "Näääääääääääääääääe" (lägger sig på marken och skriker så högt hon kan).

Nästan alltid får vi hota. "Då får mamma och pappa åka utan dig", "då får du inget fika" osv och det känns ju sådär. Önskar att jag inte fick kväljningar och huvudvärksattacker som får tålamodet att rinna ut ur mig på en sekund. Skulle vilja vara en sån där perkfekt bullmamma som kan resonera med den lilla trotsiga tills båda är glada och nöjda. Istället får jag tvångslyfta och hota och ge nappen fastän det inte är dags att sova.

Vi har en del uppdrag med Pennan och Kameran vilket är jätteroligt men det tar musten ur mig totalt. Så fort jag inte ätit på nån timme kommer illamåendet krypande och med den kommer också kallsvettningar och dålig fokus. Jag får se till att ha små gömmor av saker att äta hela tiden.

På tal om mat så går byxorna inte att stänga, redan! Magen är verkligen inte klok. Det är såklart kul att kroppen ställer in sig på att växa men livmodern är ju gömd nästan helt bakom blygdbenet så det som jäser är inte bäbis, det är enbart fett. Nu på semestern går det ju bra att ha mjukisbyxor men efter nästa vecka börjar jag jobba igen. Har ingen som helst aning om vad jag ska ha på mig. Antagligen får det bli klänningar men jag har väldigt sällan på mig det och det kommer väl väcka mer uppmärksamhet än om jag går med öppna jeans.

Jag äter hela tiden, både för att jag mår bra då och för att jag inte kan låta bli. Hyn är sämre än vanligt och håret skittråkigt. Märker till och med på ansiktet att jag gått upp i vikt. Inga kläder sitter bra och redan nu har gravidkläderna ersatt mina vanliga byxor. Det känns väldigt tidigt att klämma på sig något med "påsmage" men viker jag ner den delen sitter de jättebekvämt. Kanske jag vågar mig på något sådan på jobbet om det blir för skämmigt att gå i klänningar hela tiden.

Vi paniksemestrar nu när sommarvädret äntligen dykt upp.