Inatt åskade och regnade det som tusan i våra trakter. Supermysigt med alla knallar och alla smällar men jag och E låg och var rädda i sängen, pga regnet. Vi bor högst av alla hus i området och när det byggdes 69 tyckte någon arkitekt att det var supersmart att göra taket alldeles platt... fastän vi bor i norrland där vi får hur mycket snö som helst på vintern.

Det betyder inte bara att vi måste upp på taket och skotta som dårar varje vinter (och vara rädda att råka skada plastduken så att vi ska få vattenskador i hela huset) utan också att rännorna för regnvatten går på INSIDAN huset. Det är så jädra dumt att det är inte klokt. Dessutom har vi en barrskog som granne på baksidan som fäller barr över ventilerna och täpper igenom dom. Optimalt? Nope.

Alltså ni skulle se våra hus på vintern. Alla har panik och skottar som idioter. En granne krånglade till och med upp en snöslunga(!) på sitt tak men han tänkte inte på att den inte kan kasta så långt så han fick bara stora snöhögar överallt och fick hålla på hela kvällen med att få bort det. Måste ha gått åt 100 liter bensin för honom den gången. Det är dessutom alltid lite tävling om vem som får bort sin snö först. E brukar stå i fönstret och skrika "Jaha, titta nu är Johnssons ute och skottar. Den jävlen! Nä nu måste ju jag också ut! Jag orkar inte!!!"

Det är defenitivt bättre med regn än med snö men igår när vi låg i sängen och skulle sova kom jag plötsligt på att det inte lät något i huset! När det regnar forsar det vatten i stuprännorna innanför väggarna men nu var det alldelels tyst. Vi blev iskalla båda två. Det betydde ju att regnet inte kunde rinna bort från taket och höll på att samlas till en liten minisjö där uppe. Åskan var nära, bara kanske någon kilometer ifrån oss hela tiden så vi vågade inte ta stegen upp på taket. Det var bara att vänta på att det skulle gå över och be till högre makter att det inte skulle börja låta från taket.

Jag låg och fantiserade om att taket skulle börja knaka och spricka och E låg och mummlade om att alla på hans begravning kulle tycka att han varit dum i huvudet som klev upp på taket med en lång kvast mitt i natten då det åskade som värst. (Han tror alltid det värsta). Det gick inte att sova.

Så klockan 4 blev det äntligen ett uppehåll i åskan och E for iväg som en oljad blixt. Tror aldrig han har sopat så jädra fort i sitt liv ;) och äntligen började det strömma i huset.

Inte mycket sömn inatt alltså men det är ok när det är fredag idag och taket på huset inte rasat in på oss.

Idag jobbar jag på kontoret men är ensam även här. Känner mig verkligen ogravid idag förutom lite ömma bröst och en mage som inte vill få plats i byxorna. Inga rörelser eller bubblor eller något i magen... försöker att inte stressa upp mig över det. Räknar istället ner till ul. 11 dagar kvar idag. Jag ska INTE ringa tant L och be om ett ultraljud!

Funderade ett tag på att låna en doppler av en väninna men tänk om jag inte skulle hitta igen hjärtljuden? Vågar inte utsätta mig för det. Sitter hellre obekvämt med magen lite i kläm och försöker känna något, vad som helst.