Åh vad bra det gick! Både jag och E höll på att vibrera sönder av nervositet och jag var som vanligt tvugnen att kissa innan så E satt själv i väntrummet och bläddrade i en damtidning. Lite nostalgiskt där inne på toaletten, där jag stått så himla många ggr. Efter ett tag fick jag komma in till Titti som frågade hur det var och tog ett blodvärde på mig. 114 hade jag nu vilket var bättre än på inskrivningen men fortfarande under önskvärda 116. Hon tyckte att jag såg lite blek ut runt munnen så tydligen är det ett tecken på dåliga värden.

Vi pratade lite om droppet och jag fick tipsa om hur jag gick tillväga för att få droppet i vår hemstad. Det tyckte hon var jättebra att höra eftersom det kommer fler och fler nu som ska få prova på detta. Kändes skönt att jag kunde hjälpa dom med något som omväxling. Tacksam som tusan för Falun och för att jag fick prova på droppet så tidigt!! Kanske var det det som gjorde att embryot valde att stanna denna gång.

Efter en evighet i soffan bredvid E (typ 7 minuter) kom Torbjörn ut och ropade in oss. Vi skakade hand i dörren som vanligt och han frågade om allt var bra. Sen var det bara av med kläderna och hoppa upp i stolen. Till en början tog han fram vul-staven och jag tänkte "jaha, det var märkligt". Så förde han upp den och vi såg typ bara en stor ring. Tyckte det tog jättelång tid innan han hittade något som tickade och jag låg och skrek i huvudet "hitta hjärtat, hitta hjärtat".... Jag såg små armar och ben swischa förbi och så tillslut fick vi se en bröstkorg med ett fint tickande hjärta! Åh lättnaden!

"Eh, vilken vecka är du i sa du?" frågade TF och jag svarade 17. "Jaha, just det ja. Då ska vi ju ta vanliga ul för här är ju allt så ihoptryckt.

Han klickade ut lite gele på magen och tog fram ultraljudsmanicken. Bäbisen ligger precis som jag misstänkte väldigt långt ner just nu. Får springa på toaletten så fort jag ens tittar åt lite vatten och kissar typ nån matsked bara varje gång. H*n är alldeles för stor nu för TF´s maskin så det var svårt att få till någon bra bild. Vi såg en jätteskarp bild på lilla handen och lilla lårbenet. Magen, huvudet, hjärnan, moderkakans placering (glömde såklart fråga vart den ligger!) och rörelsemönstret såg jättefint ut. Vid ett tillfälle fick vi se en fin profil och jag såg hur lill*n svalde lite vatten. H*n låg och kände med sina små händer runt omkring sig <3! Så himla fantastiskt. En liten minibäbis ligger där inne! Det känn lika fantastiskt och överväldigande som första gången.

Jag frågade om immunförsvaret och om det kunde påverka negativt vid detta läget och TF svarade att det kunde det inte. Han såg det som en otroligt liten risk att något skulle hända nu när vi tagit oss så långt. Skönt att höra. TF tyckte att det var fint att denna bäbis gjordes samtidigt som A-V och därmed är lika gammal. Han önskade oss lycka till med ett stort leende och vi gick ut till Ellen och Titti och sa tack så hemskt mycket för hjälpen. Ord räcker ju faktiskt inte till att beskriva hur viktiga dom varit för oss men det var det enda jag fick fram. Även de sken som solar och önskade oss lycka till.

Efter besöket gick vi som på moln direkt till donken. Jag blev kissnödig direkt då jag steg utanför dörren till kliniken men försökte hålla mig. I bilen på väg hem åt jag hamburgare och drack iskall cola. Vi lyssnade inte på någon musik som vanligt utan bara log fåniga leenden och påminde varandra om vad vi sett. E tyckte att bäbisen var lik Anna-Vera, haha. Jag tror mer på att det är en liten pojke där inne, men å andra sidan trodde jag det förra gången också. Oavsett - så himla välkommen!!

Vi fick tyvärr ingen bild vilket var synd men RUL är bara två veckor bort så vi får väl tålmodigt vänta tills dess. Det betyder att vi håller graviditeten för oss själva (och er och familjen) ett tag till. Det får bli koftor på jobbet tills dess, och uppknäppta jeans.

 

kajsa.

19 augusti 2014 14:36

Åh vad underbart! Kan inte riktigt säga nåt annat.. Är verkligen så otroligt glad för er skull!! 💜💜💜

http://www.labbstorken.wordpress.com

EVL

26 augusti 2014 12:55

Tack fina fina du! Kramar i massor!

 

Viktoria

19 augusti 2014 15:06

Hurraaaa. Härligt att det såg så bra ut. <3 Vilken glädje...
Sedan vill jag givetvis berömma lilla A-V som är så uppfinningsrik när det gäller namnförslag.
Kram till Er alla.
//Viktoria

EVL

26 augusti 2014 12:55

Tack fina vännen! Kramar till er med!

 

Intesomvitankt

19 augusti 2014 18:01

Åh va härligt att läsa 😃 stort grattis till lyckat ultraljud. Spännande med RUL snart <3 tiden springer iväg. (För alla andra) ;) haha. Kramar!

http://Intesomvitankt.blogg.se

EVL

26 augusti 2014 12:55

Tack så mycket vännen! Haha, ja jag vet vad du menar. Kramar!

 

Mammatea

19 augusti 2014 19:25

Härligt!

http://Mammatea.se

EVL

26 augusti 2014 12:55

Tack vännen!

 

C

19 augusti 2014 21:58

Underbart! Hur ska man kunna beskriva tacksamheten över det de gör på det stället?
Åh så glad jag är för er. Kramar till hela familjen <3

http://spyor.blogg.se

EVL

26 augusti 2014 12:54

Ja precis, det går verkligen inte! Tack fina du! Kramar till er med!

 

mena

19 augusti 2014 23:22

Gitt och höra att det gick,gratulerar massor -:)

EVL

26 augusti 2014 12:54

Tack så mycket vännen!

 

Anna S

21 augusti 2014 18:51

Grattis till det fina ultraljudet!! Helt underbart!
Kraaaaam

EVL

26 augusti 2014 12:52

Tack så mycket fina vännen! Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...