Imorse tyckte jag att allt gick så smidigt med A-V. Jag och E jobbade tillsammans och för en gångs skull kom jag i tid till förskolan, innan alla satt sig vid frukostbordet. A-V var på toppenhumör och gick hela vägen från bilen till sin avdelning. Stannade och vinkade åt fröken i fönstret. Det enda som var märkligt var att det luktade förbannat äckligt utanför huset.

Jag lämnade henne hos fröken och gick till bilen. Då såg jag det. Världens! största kräkpöl på parkeringen!! Faan var det därför det inte var så många barn på avdelningen? Jag hade inte sett någon lapp. Körde snabbt som tusan till jobbet och ringde till avdelningen. De blev helt chockade och sa att det inte gick något på någon avdelning nu. "Hoppas att det inte är någon på vår avdelning" sa de. JA HOPPAS!!!! Detta betyder ju att någon lämnat en unge som är dålig, alternativt att någon lämnat en unge som har ett syskon eller förälder som är dålig. I bästa fall har någon åkt till dagis med en unge som spytt på parkeringen och sen åkt hem, men det betyder ju också att hen varit på dagis i veckan och kunnat smitta andra. JAG HATAR MAGSJUKA!!

Ville bara ta bilen och hämta hem A-V på direkten. Kände hur kräkslukten satt fast i näsan och hur smittan liksom fanns på huden på något sätt. Klassiskt kräkfobi-beteende. Jag sprang in på toaletten vid mitt kontor och tvättade händerna noga och länge. Skulle ta handsprit men någon hade kläggat igen pumpen så strålen sköt rakt upp i mitt ansikte och i håret istället. In i ögat så att jag ville skrika. Härligt! Nu har jag ont i magen och stinker alkogel.

Ska ringa förskolan och kolla läget efter lunch. Funderar starkt på att åka och hämta henne tidigare idag. Tyvärr så har jag (självklart!) ett möte hela långa dagen imorgon och kan inte vara hemma. Så himla typiskt.

Något som iallafall var mysig och roligt var att jag igår kunde känna ett litet knä eller en fot. Något litet och runt som petade mig från insidan bredvid naveln. Litet litet var det <3.