Jag ringde dagiset på lunchen och då hade de fortfarande inte lokaliserat någon smittspridare och alla var krya. Det kändes lite bättre men jag hämtade iallafall hem henne en timme tidigare än vanligt. När jag kom till hennes avdelning sa fröken att hon trodde att det var sopbilen som tappat något äckligt men det tvivlar jag på. Vi gick hem och tvättade händerna istället. Sen myste vi i sängen för jag var som vanligt komatrött. Hon tittade på Bananer i pyjamas på paddan och jag spelade Mario på snes. Sen tog vi ett skumbad.

Jag vill verkligen att A-V ska känna ett intresse för mat och våga prova och äta allt. Så är jag uppväxt och det var jättekul att få vara med i köket när mamma och pappa lagade mat. Vi kände en sån samhörighet då. Min mamma och pappa närde verkligen min kreativitet genom att aldrig säga eller tro att jag var för liten för att vara med. Jag har alltid fått prova och har det inte funkat eller om jag kladdat ner överallt så har de hjälp till att städa upp utan att vara arga eller irriterade. Det vill jag ha med A-V, så därför har hon fått börja hjälpa till när jag lagar mat. Hon drar fram sin lilla stol till spisen och tittar intresserat på vad jag gör medans jag förklarar högt "detta är bondbönor, de smakar såhär" osv. Igår skulle vi göra laxlasange och hon var mycket involverad. Hon fick steka och röra och salta och hälla. Då jag skivade laxen visade jag med händerna hur stor en laxfisk är på riktigt. 

Allt gick så bra men det var så jädrans varmt vid spisen och jag var väl stressad också över att hålla koll så att hon inte tog på något varmt eller slängde för mycket mat på golvet. Plötsligt känner jag att jag är alldeles svimfärdig. Fasen jag kommer att svimma om jag inte lägger mig ner. Så jag fick lägga mig på golvet ett tag och andas. Mådde verkligen pyton efter det men som tur var hade vi hunnit så långt att det var dags att sätta maten i ugnen och jag kunde lägga mig i soffan tills E kom hem. När vi ätit kändes det mycket bättre.

A-V var så stolt att hon lagat maten till oss och jag och E tackade henne för middagen flera gånger. Hon visade upp med händerna hur stor en lax är så att E också skulle veta :)

På kvällen satt vi i soffan och tittade på Sons of Anarchy. E hade sitt ben mot min mage och plötsligt känner jag hur bäbisen liksom pickar mot hans ben. Vi skyndade oss att lägga hans hand där och äntligen fick han känna de första små sparkarna! Vi blev båda alldeles tysta och koncentrerade. Visste att det var en stor stund för honom. E såg så glad ut.

Jag har ju dragit mig för att berätta för chefen att jag väntar barn. Det har känts jobbigt på flera sätt och ett tag funderade jag på att skriva det i ett mejl. Men det känns ju fjantigt när vi sitter två rum ifrån varandra. Så när han kom förbi alldeles nyss och var på väg hem tog jag mod till mig och sa det. Då sa han "ja jag vet"... "M har redan berättat det för mig för några veckor sedan"...

!!!

Alltså. Va? Jaha. Det är väl inte ok? Det är väl inte min kollegas rätt att gå till chefen och säga något sådant? Hon hade berättat att vi har haft det svårt att bli med barn också. Det känns som om de går bakom ryggen på mig lite. Sen har hon inte sagt något till mig om det heller...

Undrar vad mer de pratar om. Kan ge mig tusan på att chefen berättat om mötet med VD:n som vi ska i Oktober. Irriterar mig på att jag blir behandlad lite som om min kollega på något sätt skulle vara min chef ibland. Vi är ju faktiskt kollegor och inget annat. Undrar om det är för att jag är relativt ung, kvinna eller om jag bara är en pushover...