Igår vaknade jag och E upp till efter en grillfest och konstaterade att vi faktiskt är i vecka 19 nu. Vi blir lika förvånade varje gång vi byter vecka känns det som. Det var mysigt men jobbigt att vara på fest. Jag var ju trött redan vid 19 så det var lite av en kraftansträngning att hålla sig pigg medans de andra partade på. Vi har berättat för värdparet att vi väntar barn och var säker på att de spridit det vidare till de andra kompisparen som skulle komma på kvällen. Det blev dock rätt så fort klart för oss att de inte sagt något alls. Lite pinsam stämning när alla i tysthet undrade om jag var gravid eller om jag bara ätit alldeles för mycket godsaker över sommaren. Vi visste inte hur vi skulle berätta det heller när det liksom redan gått några timmar av festen. Tycker iofs att jag inte ser så himla stor ut i övrigt förutom magen så de borde ha förstått vad som är på g.

Vi är så dåliga på att ta magbilder! att jag blir irriterad på mig själv. Hatar att det blir mindre av allt till barn nr 2. Det känns orättvist. Känner att denna graviditet får mycket mindre uppmärksamhet än när vi väntade A-V. Ingen frågar hur jag mår eller pratar om barnet i magen. När vi berättade för släkten sa de typ "åh vad kul" medans de med A-V grät och var alldeles jätterörda. Hoppas det blir ändring snart, kanske när vi går ut med allting.

Här är en magbild från vecka 18 (nästan 19). Magen är rundare och hårdare nu. Jag känner livmodern ungefär en centimeter ovanför naveln och när jag ligger ner ser jag att kulan sträcker sig mycket längre än den gjorde förut. Bäbisen rör sig jättemycket och jag känner honom/henne varje dag, speciellt när jag sitter och jobbar eftersom magen blir lite ihoptryckt då. Det går också att lokalisera bäbisen genom magen och när jag lägger mig ner ser jag tydligt vilken sida den är på eller om den ligger lågt eller högt.

Jag känner ofta tryckförändringar där inne när h*n rör på sig. Det är svårare att kissa eftersom det är ett sånt blodtryck där nere, precis som det var med A-V men då längre in i graviditeten. Det gör liksom ont i underlivet av att slappna av. Känner mig ofta kissnödig men så kommer det bara lite lite.

A-V pratar ofta om magen. "Mmm mammas mage... stor" säger hon och ibland också "bäbisen.. sen ut" och då pratar vi om att den kommer att komma ut till henne och att hon kan ta hand om den. Hon blir så glad och hoppar upp till magen för att krama och pussas. Får se om vi får samma glada reaktion sen när hon verkligen får se sin lillasyster eller lillebror.

En märklig sak jag upptäckt är mitt halsband. Det har hängt med sedan vi längtade A-V och jag har nästan alltid det på mig. På kedjan sitter det en rund ring med texten "Längtar efter dig" för att symbolisera A-V, ett hjärta gjort av en silversked som jag fått av E för att symbolisera oss två samt ett litet silverhjärta för att symbolera barnet i magen. Nu sen jag blev gravid igen har det börjat skruva upp sig hela tiden, något det aldrig gjort förut. Effekt av störe bröst, ändrad gång (redan?!) eller är det ett tecken? Väljer att tro på det senare :) det är finare.

I fredags satt det en lapp på A-Vs hylla på dagis. Den första kalasinbjudan ever! Så himla fint att jag nästan blev lite gråtig. Det är ett fotbollskalas och jag har inte riktigt bestämt mig för om hon ska få gå, men jag tror det. Hon är absolut minst och de andra barnen hade sagt "men Anna-Vera kan ju inte spela fotboll" så bara därför ska hon nog få visa att det kan hon visst.