Idag sa landstinget JA till att ofrivilligt barnlösa par i Västernorrland ska få rätt till tre betalda IVF-försök. Det var verklgen på tiden!

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/i-dag-beslutas-befruktningsfragan

Idag är det planeringsdag på dagis och min mamma är med A-V. Ni skulle sett glädjen i hennes blick när mormor ringde på dörren. De har ett väldigt speciellt band de där två. Skulle tro att det är för att min mamma är med och leker med henne hela tiden. Förstår inte hur hon orkar! De ligger på golvet och snurrar, sekunden efter läser de böcker, sen jagar de varandra och sen leker de med vatten. Jag blir helt slut bara av att titta på dom. Förstår nu i efterhand att jag antagligen var lite bortskämd när jag var liten. Vi fick alltid pyssla och gegga och grejja utan att mamma klagade på att det blev stökigt. Hon var alltid med och lekte om vi ville. Kanske försökte hon kompensera att pappa inte var hemma så mycket, kanske är hon bara helt amazing!

Jag har inte drömt någonting om graviditeten eller förlossning sen jag blev gravid. Däremot drömde jag fruktansvärda drömmar om missfall och blod i början. Tacksamt nog försvann de efter ett tag. Men så natten till igår och natten till idag har jag drömt att jag ska eller att jag föder barn.

I den första drömmen satt jag inne på förlossningen på en säng och bara väntade. Det var liksom dags men jag hade inga värkar. Länge satt jag där medans det kom och gick personal som tittade till mig. Mycket märklig dröm. I natt däremot födde jag barn... i sängen... utan att det gjorde ont alls. Jag kommer ihåg så väl hur jag kände hur huvudet kom ut och sen hade jag en liten bäbis i famnen. En pojke tror jag att det var. Mycket märkligt blir det när man sover som en kratta. Men underbart att äntligen få drömma om något positivt som har med graviditeten att göra.

Varje natt vaknar jag flera gånger och förfasas över att magen är så platt nu när jag ligger på rygg. Då är det tacksamt med moderkakan i bakvägg. Bäbisen sparkar och petar och lever loppan där inne hela tiden. Ibland känns det som små bubblor, som att det kokar långt ner i magen. Ibland är det starkare buffar av någon större kroppsdel. Nu på jobbet har h*n boxningsmatch med byxlinningen. Ibland får jag så hårda buffar att jag hoppar till. Underbart!

Igår var första gången som A-V fick känna bäbisen också. Det har blivit en tradition att hon och jag lägger oss i vår säng efter dagis och tittar på tecknat medans vi väntar på E. Något som både hon och jag ser fram emot. Igår nästan sprang hon till bilen för att hon ville hem och titta på "svampbopp". Iaf så låg hon med sitt ena ben på min mage och plötsligt fick hon några buffar på vaden. Hon såg alldeles förvånad ut men blev glad när jag sa att det var lillasyster eller lillebror som hälsade på henne. "Min bäbis" brukar hon säga och när jag svarar "ja det är det" så säger hon "åh tack mamma!".

"Tack mamma"... tack ska DU ha! Tack för att du finns!