Idag diskuteras surrogatmödraskap hos Malou efter 10 (https://www.facebook.com/maloueftertio?fref=nf) och som vanligt blir det vild debatt. Jag har så svårt att förstå hur så många kan vara emot... det kokar lite i mig av de orättvisa och känslokalla kommentarerna som vissa slänger ur sig.

Vissa kommer med det gamla "barn är något man får, inget man skaffar", som om det var 1800-tal fortfarande... Det är som att säga "fungerande hjärta är något man föds med, inget man får".

För mig, och nu pratar jag bara för mig men säkerligen också för många ofrivilligt barnlösa par, är det en självklarhet att det ska bli lagligt i Sverige. Verkligheten ser inte ut så längre att barn är något man liksom bara "får". Det är för mig ett oerhört förlegat tankesätt och jag tror inte att någon som varit med om svårigheten att få barn skulle slänga sig med sådana uttryck.

Många skriver "är barn en rättighet?" och anser därigenom att de som föds utan svårigheter på något sätt har rätt att vara utan barn. Jag tycker att det är en rättighet att få kämpa för det många anser vara det viktigaste i livet.

Om surrogatmödraskap skulle bli lagligt i Sverige skulle det såklart regleras av lagar så att det blir rättvisa villkor för både föräldrar och den bärande kvinnan - det är ju självklart.