EttVanligtLiv

Alla inlägg den 29 september 2014

Av EVL - 29 september 2014 12:13

Jag har irriterat mig på att det känts som om magen stått stilla ett tag. På morgonen sjunker den ut och blir nästintill platt och den har, istället för att vara rund, pekat liksom neråt i flera dagar. Alla säger att jag inte ser att den växer och försäkrar mig om att den gör det. Tittar man på bilden så ser man ju att den faktiskt är rätt så stor.


 


Imorse låg jag kvar och kände efter och livmodern går väldigt långt upp, minst 7 cm över naveln och när jag legat på rygg ett tag spänner den sig upp till revbenen. När jag lägger mig ner från att ha stått upp så blir hela magen en stor putande bulle/slalombacke som spänner riktigt rejält, för att sedan lägga sig sakta neråt.


Vilken skillnad det är att känna sin bäbis genom magen där moderkakan inte är "i vägen". Jag känner skvalp, precis vilka kroppsdelar det är och hur h*n rör sig jättetydligt. Magen hoppar redan nu hit och dit och det är väldigt enkelt för andra att känna rörelser också. Igår fick min mormor känna ett litet pet för första gången.


H*n kommer igång så fort jag vilar, speciellt när jag lägger mig på rygg. Att sträcka på sig så att h*n når från bäckenet till revbenen är tydligen jättekul och då och då känner jag småfladder av fossingar långt ner i magen. Ibland tycker jag att det är så tydligt att det borde klucka på utsidan :)


Den här perioden man "skulle" ha kring vecka 14-15 när man känner sig som vanligt, den har jag nu istället. Nu kan jag dricka kaffe igen, fast jag är inte direkt sugen och tycker inte att det luktar speciellt gott. Huvudvärken är på en rimlig nivå. Håret är inte fett utan istället superlättskött.  Det som är kvar är att brösten är känsliga när jag tar på dem, den känsliga pannan, känsligheten (humöret) och att jag är osugen på mat på kvällen. Mitt röda märke på magen (som man kan se på bilden) är alltid lilaröd istället för ljusrött och det beror på den förhöjda temperaturen i kroppen. Den ser alltid ut så då jag har feber. Vårtgårdarna är sedan länge mycket mycket mörkare men det känns inte som om brösten växer något speciellt nu. De är fortfarande varma men inte lika spända.


Cravings just nu är mandariner, sura apelsiner och tutti frutti-godis.


Jag slåss varje dag med ångesten över att jag inte åker och träffar min farmor för sista gången, men jag vet att jag är alldeles för känslig (även då jag inte är gravid) för att klara av det. Det är så hemskt att hon är borta fastän hon inte är död än. Hon finns, jag skulle kunna sitta vid hennes sida och hålla hennes hand, men hon kan inte prata eller se mig. Pappa säger att det skulle vara för traumatiskt för mig att åka dit och jag vet att han har rätt. Det är kanske bäst att bara försöka komma ihåg henne som hon var, inte som någon som bara sover och tynar bort. Samtidigt hatar jag att jag inte vet om det är rätt beslut. Tänk om hon kan höra?! Tänk om hon vill att jag ska komma dit... Tänk om jag ångrar mig sen. Det är så jobbigt att tänka på och hela tiden måste jag påminna mig själv om att hon snart inte kommer att finnas. Hur skulle ni gjort?!

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26 27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards