Vi gick in i vecka 30 igår och det skrämmer mig mer och mer att det snart är dags. Inte för att jag vet vad som väntar med smärta och allt sånt utan att det sen kommer att vara gjort. Det går så fort. Klart jag längtar som en galning efter bäbisen i magen men jag älskar också tiden som är nu. Den kommer ju liksom inte tillbaka.

Det har börjar göra ordentligt ont i brösten nu. Starka ilningar drar från sidorna ut mot bröstvårtorna och det är ungefär som när man känner att mjölken rinner till fast mycket ondare. Jag provade att trycka lite på dom och mycket riktigt kommer det nu råmjölk. Sa ingenting till E om det eftersom jag inte vill förstöra den lilla (lilla) sexighet jag kanske har kvar i hans ögon.

Vad märkligt det var att förstå att brösten nu producerar mjölk igen. Det har liksom inte gått in att jag snart är höggravid. Visst, jag är fruktansvärt otymplig nu och det är en pina att försöka plocka upp något från golvet. Skulle "snygga till där nere" i duschen i lördags och det måste varit en syn som heter duga. Det går ju inte att se under magen så jag fick liksom titta från sidan och försöka trycka bort magen lite medans jag rakade på känn. Det var ju skitjobbigt att stå så framåtböjd också så slutresultatet var nog inte jättesnyggt. Jag var tvungen att gå upp till E och visa upp konstverket. Vi skrattade båda två, fastän jag inte direkt kunde se precis hur roligt det såg ut. Det är skönt att veta denna gång att allt där nere kommer att "gå till sig", för allt har verkligen förändrats.

Vet inte vad jag ska tro längre om könet på bäbisen i magen. Fram tills bara för ett litet tag sedan var jag tvärsäker på att det är en liten kille, men nu har jag faktiskt ingen aning. Det som skiljer sig denna gång är att jag inte fått någon tydlig hormonrand på magen, att jag inte har några direkta supercravings och att bäbisen är livligare (vilket säkert beror på att moderkakan ligger i bakvägg). Magens form och placering är nog rätt lika, bortsätt från att jag är mycket större denna gång (minst 5 cm).

Lillebror eller lillasyster i magen vecka 30

Anna-Vera i magen vecka 30.

 

M

17 november 2014 11:53

Fina du, otroligt fin mage :) spännande att få se vilken liten krabat som döljer sig där inne! Känns som att tiden har gått supersnabbt verkligen.

Jag har startat en ny blogg, som passar mitt liv bättre just nu, lite tråkig nu till en början kanske men min resa har bara börjat :)

Kramar M!

http://Mittnyalivsomensam.bloggplatsen.se

EVL

17 november 2014 12:47

Tack så mycket vännen! Ja det tycker jag med. Hänger liksom inte med.

Kul med ny blogg. Härligt att se att du mår bra. Kramar!

 

c

17 november 2014 21:40

Alltså du är så vacker med magen. Det är synd att graviditeten går så fort, det är ju en otrolig upplevelse som alla borde få uppleva. Jag tror att det är en liten flicka :) Kramar

http://spyor.blogg.se

EVL

21 november 2014 14:00

Tack så mycket fina! Ja verkligen, önskar man kunde bevara och dela ut till alla som vill vara med om det.
Kramar!

 

Viktoria

19 november 2014 10:13

Hej det var längesedan. Så magen har växt 😍
Verkligen jättefin.
Det smärtar mig att du förlorat både farmor och farfar på så kort tid. Du skrev väldigt fint om din farfar i förra inlägget, läste med ett stort leende på läpparna. En riktig busfarfar 😉
Jag har kollat till dig då och då, ska bättra mig nu när det närmar sig förlossning.
Jag har haft det jobbigt själv ett tag och har därför inte orkat kommentera. Men nu så 😀
Stor kram, har saknat dig!

EVL

21 november 2014 14:01

Hej vännen,
Tack så mycket! Vad tråkigt att du haft det så jobbigt. Hoppas det är bättre nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...