Först om främst, tack! för alla fina och stödjande svar/tips ang mitt förra inlägg. Jag ska svara och godkänna dom så fort jag får tid över.

Här hemma går vi vuxna omkring som två yra höns. Höns som lever i förnekelse och en känsla av att vi liksom bara drömt alltihop. Att det ska komma en bäbis, ett till bar, en ny individ...det kan vi liksom inte ta in. Flera gånger går snacket typ såhär:

(Vi lagar mat tillsammans)
Jag - Fattar du att vi snart ska vara med om en förlissning igen?!
E - Näe herregud!
Jag - Vi kan liksom ha två barn... Imorrn eller inatt. Helt plötsligt bah!
(E ser ut att grubbla)
E - Aaaa
Jag - Jag menar, här står vi och gör pizza. Vi kanske inte ens får äta den. Mitt vatten kanske går typ nu och sen är det bråttom...
E - Men sluta du gör mig nervös!
Jag - Eller så äter vi den men sen går vattnet inatt och vi åker på förlossningen och så kräks jag upp pizzan där...
E - Nä nu måste jag gå på toa!
(Han rusar iväg och jag står kvar)
...
(Jag går efter honom)
Jag - Men du, jag vill inte kräkas! Tror du jag måste det denna gång?! Det vill jag inte!
E - Nu får vi sluta prata om det här!

Ja. Vi är duktiga på att skruva upp varandra. Mest påverkar min nervositet tydligen Es stackars mage. Idag åkte jag iväg på ett fotouppdrag och innan jag åkte sa jag att jag hade som mensvärk. Spekulerade i om det tänkte dra igång. Sen åkte jag och E fick springa på toa flera ggr tills jag kom hem igen.

Den här overklighetskänslan tycker jag är större nu än första gången, märkligt nog. Är rädd varbe gång jag varit och kissat. Tänk om slemproppen gått! Vet inte hur jag kommer att reagera men det blir antagligen inte bara med ro.


Det vi kommit fram till iaf är att det bara blir att "följa med" även denna gång... Och att det är ok att E går på toa hela tiden. Det är ljudisolerat på förlossningen ;)

 

Sofie

26 januari 2015 11:41

Åh! Så spännande!
Följer ju med spänning nu!
Längtar ihjäl mig själv!

Är i v 24 nu och Freya kom i v 37, tänker att det "bara" är 13 veckor kvar tills hon kom, 15 till bf, 17-18 veckor som längst....
Helt otroligt att få möjlighet att vara med om detta ännu en gång 😍

Så svårt att ta in!

Är så avundsjuk på er som redan är där ❤️
Och fortsätter följa med spänning.

Har du instagram så man kan få följa där?

Kram

http://sofienb.blogg.se

EVL

26 januari 2015 16:29

Oj ja då kan det ju vara nära för er med :D lycka till när det är dags!
Liseemil heter jag på instagram. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...