Idag är Elvis 18 dagar gammal och så självklar samtidigt som vi förundras över att han är här, och att han är en han! Det känns så märkligt att inte ha honom med mig hela tiden som om kroppen inte riktigt fattat att han inte är med mig på insidan längre. Jag tror att han känner likadant för på kvällarna blir han inte lugn utan min närhet och när han sover vill han ligga så nära att han känner mina andetag på hans panna.

På dagarna är han mest trött och vill sova ihopkurad till en liten korv. Kvällarna är något annat. Då, precis som i magen, lever han upp och är väldigt aktiv. Helst vill han amma hela tiden och får han inte det vill han bli buren och helst att vi duttar honom i ryggen eller på rumpan hela tiden. Jag försöker färdigställa min förlossningsberättelse men det är nästan omöjligt att få egentid.

Igår var vår BVC-sköterska här på hembesök. Vi sprang runt och städade innan (som om sköterskan skulle gå på att vi alltid har det fint och städat hemma *fniss*) medans A-V gjorde sitt bästa för att stöka ner igen. Vi fick lite informationsfoldrar och det mesta var samma saker som vi fick när A-V var alldeles färsk och ny. Det som ändrats sen sist är att det nu inte heter "smakportioner" längre utan "smaksensationer". Det innebär att man ska ge bäbisen små små skedar med mat från ens egen tallrik och istället för att börja ge dem endast ex potatispuré eller majspuré ska man ge dem puré av riktig mat när de ska börja äta.

Jag har nog inte riktigt förstått än att jag är tvåbarnsmamma. Det känns så, vuxet? på något sätt. Vet inte riktigt heller vad det innebär för oss eftersom E varit hemma så länge. Idag är den första dagen vi är ensamma hemma bara jag och barnen. Det är väldiga kontraster kan jag säga. En vild snart 3-åring och en trött nyfödd. Nu märker jag vilket yrväder hon är och att hon inte kan sitta still många sekunder. Hon hoppar upp och ner i mitt knä och är oförsiktig omkring sin lillebror, men självklart är det inte för att vara elak. Jag får bita mig i läppen ibland för att inte irritera mig på hennes upptåg. Det är svårt att växla mellan att springa omkring och leka hästhage och att känna ett lugn inför amningen. För det står ju överallt att man ska ta det lugnt och vara harmonisk när man ammar sitt barn.... det är inte alls lika lätt nuförtiden.

Min första dag som tvåbarnsmamma på riktigt firade vi genom att A-V fick åka och leka av sig lite hos ett kompispar till oss medans jag och Elvis åkte på barnklädesmarknad. Efter det köpte jag fika och så åkte vi till min mormor och myste ett tag (medans A-V fyllde lägenheten med leksaker i varje hörn).

Elvis har magknip ofta och ännu är han inte uppe i födslovikten vilket oroar mig lite. Det känns som om brösten inte riktigt hänger med i den takt han vill ha mat. Igår vägde han 3080 gram men kissade ner mig direkt efteråt vilket betyder att han till och med är lättare än så. Det betyder att han gått upp lite mer än 100 gram på 10 dagar vilket är mindre än önskvärt.

Magknipsleende <3

Anna-Vera är väldigt fäst vid sin lillebror (som hon kallar för lillasyster) och hon säger hela tiden att hon älskar honom jättemycket. När hon kan så gosar hon honom på huvudet och än har hon inte blivit arg över att han är med mig överallt. Hon förstår inte riktigt att man måste kontrollera sina rörelser när han är i närheten och det händer att hon nästan sätter sig på honom så man måste verkligen hålla koll.

A-V inte bara känns jättestor nu, hon är rätt stor också. Nu börjar blöjorna vara rätt små på henne och det är mer än dags att pott-träna. Vi försöker med ett kiss- och bajsdiagram men ännu är det ingen hit.