Tack tack fina ni för alla grattishälsningar! Vi är hemma sen igår och landar långsamt i att vi nu är fyra stycken i familjen. Det är så mycket som är precis som när A-V kom men samtidigt är så mycket så nytt. Elvis är väldigt lik sin syster men känns så ny ändå. En ny liten personlighet som verkar vara en riktig mysgrabb. Han skriker väldigt väldigt sällan och när han är vaken ligger han mest och tittar in i våra ögon. Han älskar när jag pussar och gosar honom i pannan. Redan på förlossningen provade jag att sjunga låten "i min blommiga blå krinolin" för honom (har sjungit den varje morgon när han låg i magen) och det märktes att han kände igen den.

Han har mycket hår och hickar lika mycket utanför magen som han gjorde inuti den. Väldigt väldigt liten är han. Inga strumpor sitter på plats, men samtidigt är han så "klar". Det är en liten fin miniatyrperson med knappnäsa och världens gulligaste nysningar där han liksom nyser men piper istället.


Förlossningsberättelse ska jag börja skriva ner imorgon. Fastän det började så segt slutade det väldigt snabbt och det blev otroligt intensivt. Jag förlorade mycket blod efteråt och har ännu inte hämtat mig riktigt. Jag är yr och rätt svag i kroppen. Vi tar det därför väldigt lugnt :)

Elvis är helt otrolig och vi är så kära! Precis som alla sagt blev det en chock att byta på Anna-Vera. Alla delar är plötsligt så stora! Storasyster tycker det är rätt jobbigt när jag ammar hela tiden (försöker få igång brösten men de fattar inte riktigt galoppen och Elvis är supertrött och vill mest bara sova) men hon har bara fått ett stort trotsutbrott över det än så länge. Hon är dock snäll och glad mot sin lillebror. Vid det första mötet fick hon ett paket med den stora mimmidockan och på kvällen i soffan satt hon bredvid honom och sa "han är min bästa vän".

Amningen har ju inte riktigt kommit igång än men det känns som om det är på g. Nyss kände vi den där bekanta lukten av spädisbajs, sådär som den blir när mjölken gått igenom magen. Vi upptäckte att det bara var en massa prupp men hurrade ändå och high-five:ade varandra :D

Imorgon är det återbesök på bb för vägning och hörselkontroll. Hoppas att han inte gått ner alldeles för mycket.

3104 gram och 50 cm kärlek ?

Suck. Efter badet verkar bäbisen ha somnat i magen och värkarna blev mildare och mildare. Vi tog en prommis för att försöka få igång dem igen men de gick ner till små 20-sekunders som jag kunde "gå" igenom.

Vi la oss i sängen och jag somnade. E åkte till jobbet för att inte mista för mycket pengar och jag ringde förlossningen och sa att vi inte kommer in nu på dagen.

Varje gång bäbisen vaknar till får hag en värk, en riktigt ond en... men nu kanske bara en gång i halvtimmen. Ligger ensam i sängen med svag mensvärk och tittar på animerad film. Saknar A-V och är så trött!

Jag ligger i badet. Värkarna kommer med 5-6 mib mellanrum. Dansar och sjunger med i förlossningslåtlistan när jag inte flåsar mig igenom det onda. Är jag stilla så kommer de regelbundet men rör jag på mig kommer de så fort magen blir spänd eller klämd.

Emil har ont i magen av oro men masserar och servar mellan varven då han inte virrar omkring. Hoppas på att inte bli hemskickad från förlossningen..men befarar att det blir så. Önskar att vattnet kunde gå för nu känner jag bara "nu kör vi på".

Det börjar redan kännas att jag inte sovit på hela natten.

Står i köket med en rispåse mot magen, två svalda alvedon och en halväten rostmacka. Dansar fram och tillbaka när det gör ont och försöker komma ihåg om det här är riktiga värkar eller bara onda förvärkar...kanske är det på gång nu?! :O

Idag är vi hemma allihopa och det är så skönt. Imorse fick E och svärfar igång snöslungan så att vi slipper oroa oss så mycket över drivorna med snö som snabbt blivit meterhöga bakom bilarna.

Det har ändrats lite, känslan i kroppen. Sammandragningarna gör lite ont faktiskt (men bara lite) och kring 12 idag började det trycka kring svanken. Inte mycket där heller men nog för att det ska kännas och irritera hela tiden. Bäbisen är väldigt lugn på dagarna och kommer igång kring 23-01 på natten.  Då är det rejvparty där inne. Nu såhär på dagen är det bara småbuffar och tryck som känns där innifrån. Jag är oerhört trött och skulle kunna sova hela hela dagen. Gör egna isglassar på apelsinsaft och önskar att jag kunde äta ca 1000 om dagen.

Idag går vi in på övertid. Faktiskt trodde jag inte att vi skulle gå såhär långt. Speciellt inte utan att det hänt något som visar på att en förlossning är på gång. Inga värkar på nätterna, ingen slempropp som gått... Allt är lugnt. Det blir ett litet Februaribarn. Kanske håller h*n ut till närmare pappans födelsedag den 13:e :S

Men jag är trött. Så himla trött och varm och avtrubbad. Som om jag hade influensa ungefär. Det var verkligen inte särskilt bra att E skulle jobba hela helgen och att mamma åkte på förkylning som gör oss isolerade hemma. Jag hade så gärna blivit ompysslad nu och det är jobbigare än vanligt att orka tänka på lunch och middag och rättvisa aktiviteter för en livlig liten 2,5-åring.

Igår målade vi och städade och tvättade och sjöng och grejjade men idag är det verkligen stopp. Vi har bara gått från soffan till sängen till soffan hela dagen. Jag mutar henne för att hon ska vilja mysa och vara stilla.

Det snöar helt galet mycket här och E har ont i magen över allt som behöver skottas och att han inte är hemma för att ta hand om snömassorna på dagarna. Plogbilen lämnar hela gatans snö hos oss också så varje morgon och varje kväll sliter han med spaden där ute och ser till att bilarna inte är insnöade. Det är bara att hoppas att det inte sätter igång med världens fart när det väl är dags så att vi hinner göra allt vi måste innan vi kan ta oss ifrån huset.

Magen har iallafall blivit mer "hängig" vilket borde betyda något. Det är inte heller lika mycket tryck uppåt längre. Det känns som om jag bär hela barnet på ljumskarna.

Jag har inte blivit less på att vara gravid. Känner att jag kommer att sakna det mesta faktiskt. Har tagit nakenbilder på mig ( som jag hoppas kunna gömma någonstans på datorn sen ) för att liksom få komma ihåg. Jag gillar mig själv mycket mer när jag är gravid, fastän jag såklart tycker att det är skönt att få träna och känna mig "tjatare" igen. För E är det tvärtom. Han längtar tills vi kan vara "bara vi två" igen och jag vet att han mer ser mig som en behållare nu. Det är ju en viss skillnad på vikten...

Igår gjorde jag en förlossningslåtlista på Spotify om vi mor förmodan skulle vilja lyssna på musik medans vi föder barn. Innan vi somnade tittade vi återigen på youtube på nyfödda små bäbisar och idag har jag kollat på "one born every minute" för att försöka få in i skallen att vi ska föda igen. Märklig känsla att veta att hela tillvaron kan ändras inatt, imorgon eller om bara några timmar.

A-V har så himla mycket ork nu och springer från rum till rum. Tänder och släcker lamporna. Drar fram leksaker och skriker "mamma.. mammma.. maaaammmmaaaa" hela tiden. Jag får sånt dåligt samvete för att jag inte orkar hålla samma tempo. Nu ska vi bada för att hon ska få något roligt att göra och för att jag ska få ligga ner ett tag.

Gissningslista:

Sarah: 27 Januari, pojke.

Inte som vi tänkt: 28 Januari, pojke, 3590 gram och 52 cm.

Lina: 28 Januari, pojke, 3780 gram och 51 cm.

Min mamma: 29 Januari, pojke, 3430 gram och 53 cm.

Kajsa: 29 Januari, pojke, 3340 gram och 52 cm.

A: 29 Januari, pojke, 3309 gram och 51 cm.

Syster Malin: 30 Januari, pojke, 3425 gram och 49 cm.

Marielle: 30 Januari, pojke, 3274 gram och 51 cm.

Millis: 31 Januari, pojke, 3550 gram.

Syskonjakt: 1 Februari, flicka, 3810 gram och 49 cm.

Tina: 2 Februari, flicka.

Du och jag och framtiden: 2 Februari, pojke, 3640 gram och 51 cm.

Att vara mammor: 2 Februari, pojke, 3030 gram och 49 cm.

EVL: 3 Februari, pojke, 3640 gram och 50 cm.

Åren går: 3 Februari, flicka, 3555 gram och 50 cm.

Lilla jag: 4 Februari, pojke, 3470 gram och 51 cm.

Bortom längtan: 5 Februari, pojke, 3410 gram och 50 cm.

Längtar efter tresamhet: 5 Februari, flicka, 3965 gram och 53 cm.

C: 6 Februari, flicka, 3542 gram och 49 cm.

PiOmiO: 7 februari, flicka, 3670 gram och 51 cm.