Allt är jättebra med familjen och vi myser och försöker distansera oss så mycket som möjligt från de runt omkring oss som strular, men ibland har jag bara lust att ställa mig mitt på gatan och skrika allt vad jag kan. Bara världens Ronja Rövardotter-skrik, ett sånt där som man inte tror man har inom sig och man blir lite rädd när det kommer ut så starkt. Ett sånt skrik.

Så kan jag känna ibland. Och det är nog helt normalt. När Elvis vägrar sova och skriker allt vad han kan. Och när E inte fattar hur han ska få honom lugn utan bara ger honom till mig igen...och när A-V samtidigt vägrar ligga i sin säng och springer omkring och gör hyss. Och vägrar sluta använda blöja och kissar på parketten eller bajsar i badvattnet. Då kan jag känna så. Och när Elvis vill äta 6 ggr/natt och A-V kommer in till oss och tar min plats så jag får 20 cm att ligga på och armarna somnar. Då känner jag också så.

Tur att det finns kaffe och tur att det är sommar och ljust. Tur att de mysiga stunderna överskuggar de jobbiga. Tur att det finns godis och ibland ett kvarts glas vin. Tur att jag är för mycket tidsoptimist för att oroa mig inför det stundande dopet och all planering... att jag har för mycket att göra för att tänka på att jag snart fyller 30.

Synd att jag sörjer att jag inte hinner blogga varje dag så att jag har kvar en del av vår tid tillsammans. Synd att jag flera ggr/veckan tänker "faan vilken dålig mamma jag är nu".

En liten uppdatering iaf:

A-V 2 år och 11 mån:

Pratar oavbrutet, men är knäpptyst uppe i andra.

Frågar alltid varför till allting.

Kallar oss Mammi och Pappi. Ibland Mimmi och Pippi.

Säger ofta No och Yes till svar.

Vägrar att sluta med blöja.

Bryter ihop hellre än att förklara vad som är fel.

Älskar klänningar och att sjunga.

Målar gärna och leker mycket med klistermärken.

Dukar fram sina små porslinsskålar och bjuder oss på mat.

Ramlar flera gånger om dagen. Ibland bara när hon står rätt upp och ner.

Vaknar numera 6-7 varje morgon ist för 9 som förut.

Har de mest livliga bortförklaringarna till de hyss hon gör. Men oftast handlar det om att hon snubblat på någon sten och "råkat".

Frågar hela tiden om det är hemskt det vi ser på tv:n.

Älskar Kalle Anka och Mr Bean.

Elvis 4 mån:

Mycket vaken liten grabb som fortfarande vill vara nära.

Blir väldigt förnärmad och sur om han känner sig osedd.

Har blivit rund och go.

Tycker om att busa och vet att han gör något hyss. Ex, biter mig i brösten när han ammar och skrattar sedan när jag tittar på honom eller drar mig och A-V i håret.

Sprattlar och sparkar och håller upp sig precis som om han ska krypa iväg men magen lättar inte från golvet så han blir kvar på samma ställe.

Har en liten tand på g nere i vänster käke men den vill inte riktigt gå igenom tandköttet.

Sover mellan oss och vill ligga kind mot kind.

Ammar ofta. Jätteofta. Helst hela natten. Bajsar därför typ hela tiden.

Jättestadig och stark. Vill stå i vårt knä hela tiden. Blir sur om man lägger honom ner.

Gillar att bada men vill inte sprattla något. Ligger och njuter istället.

Kittlig på magen och under armarna :)