Om två dagar fyller hon tre. Min bäbis! Hur gick det till?! Samtidigt känns det som om hon skulle vara äldre än bara något på 2 just nu. Hon kan så mycket och är sin egen lilla starka person. Så mycket mer än vad jag trodde en liten minimänniska skulle kunna vara.

Hon tycker själv att hon är jättestor nu och säger ofta "mamma, jag är en stortjej... jag kan ALLT!". Hon tränar på att vara tonåring genom att bryta ihop ca 20 ggr om dagen. Oftast över småsaker eller över något hon inte själv kan förklara. Igår försökte vi räkna alla utbrott men slutade efter 5 st på bara två timmar. Oftast räcker det med att hon blir förvisad till sitt rum för att hon ska lugna ner sig men ibland måste vi kramas rätt länge innan hon kan förklara vad det är som är fel.

Hon är en otroligt kärleksfull person som ofta numera säger att hon älskar oss och att hon är kär i oss. Idag när vi satt i soffan och åt frukost tittade hon på mig och sa att hon älskar mig i hjärtat <3

I present ska hon få en studsmatta. Hon kommer att bli så glad! Ser så otroligt mycket fram emot att få se hennes min när hon får se den.

I Lördags var jag borta från båda barnen en längre stund för första gången. Jag och min kollega (och svåger) Peter fotade ett bröllop från morgon till kväll. Jättekul! men det innebar också en del planering och hjärtevärk. Eftersom Elvis ammas så har jag pumpat i en vecka och byggt upp en bröstmjölksreserv i frysen. Så mitt upp i allt vägrar han plötsligt att ta flaskan! Paniken.... Speciellt för E som redan var lite skakig av tanken att klara av dem båda ett dygn. Elvis är ju så himla mammig.

Som tur var kom jag på att A tipsat om en nappflaska där pipen ser ut som en napp, och som är lite mjukare än andra plastpipar. Dagen innan bröllopet rejsade jag till BP och hittade en likadan. Tack och lov så fungerade det med den! E och barnens dag blev därför jättebra vilket var en stor lättnad för mig som höll på att längta ihjäl mig efter dem. Och jag höll på att sprängas också! Det fanns ingen tid att springa iväg och pumpa förens någon gång mitt på dagen. Jag stod rätt länge i toalettbåset och försökte få ut så mycket som möjligt. Tyvärr känns det som om mina bröst liksom behöver en bäbis för att få igång amningen. Det kom inte så mycket som jag skulle velat. Som tur är var det en kvinna med en nyfödd liten bäbis på festen och när hon ammade och bäbisen skrek...då skrek också mina bröst och jag fick kuta in mot toaletterna med väskan där pumpen var gömd.

Runt 1 var jag hemma och Elvis var vaken och lite ledsen. Vi var lika glada båda två att ses igen. Han skrattade och myste som tusan när han fick äta. När han var mätt låg han kvar och bara log. Ett tag la han sin lilla hand på min kind och höll kvar den där <3 Jag ville gråta en skvätt för att jag kände mig USEL som lämnat honom så länge men samtidigt var det nog bra att E också får rå om honom en längre stund.