Idag har vi döpt lillman trollman. Prästen öste tre rejäla skopor vatten på hans huvud utan att han reagerade nämnvärt. Elvis slog istället lite med handen i dopfunten för att plaska har han precis lärt sig :) Det var en fin dag med nästan alla våra närmaste på plats. Min kusin sjöng och spelade två fina låtar och jag bet mig i läppen för att inte gråta. Min mamma, prästen, svågern och min farbror spelade Bamse på trumpet och jag och E läste en dikt tillsammans. Det var fint.

Denna gång kände vi oss ju lite mer rutinerade. Vi visste hur det gick till. Denna gång skulle jag inte stressa ihjäl mig. Inte ta på mig att baka alldeles för mycket och sånt. HAHA vad dum jag var. Vi kommer aldrig ifrån det där sista-minuten-kaoset. Det är bara så vi är!

E har haft semester i två veckor nu och vi har tillbringat nästan varje dag åt att renovera vårt vardagsrum. Det är saker och sågspån och verktyg och virke ÖVERALLT. A-V "hjälper" också till genom att lägga ut sina saker i små högar överallt. Mitt uppe i detta har jag försökt organisera mig och få fram något fikabröd. Faktiskt så var jag tidigt ute med det mesta och när det var dags att hämta tårtor och duka på lördagen så skulle det gå rätt smärtfritt enligt mina beräkningar. Fast på dagen skulle vi på kalas för E´s lillasyster så halva dagen gick först åt till att städa upp barnen och oss själva, försöka få A-V upp från badet i tid. Sen kom E på att han hela tiden tittat på fel klocka...den som går alldeles för långsamt, vilket resulterade i att vi plötsligt hade SUPERBRÅTTOM. Som vanligt.

Efter kalaset hann vi ge A-V lite middag (tre pizzaslicear från dagen innan), medans jag med hörlurarna på (eftersom Elvis gallskrek) gjorde pannacotta och doppade biskvier i choklad samtidigt. Sen var det dags att försöka få med allt i bilen. Dekorationer, bålskål, ballonger (som jag ändå glömde att blåsa upp), biskvier, chokladmousse, mjölkpaket, kläder, strössel...miljoner saker! Barnen skrek i kör. Det gör de alltid när vi har bråttom. De är väldigt synkade på det sättet... Det var helt galet. A-V vägrade skor och skulle stanna och plocka upp blommor på väg till bilen. E glömde något, sen glömde jag något och precis när vi packat bilen alldeles full så ser jag vad jag har på mig! Världens skitigaste mjukisbyxor! FAN SÅ KAN MAN JU INTE GÅ IN PÅ ICA OCH HÄMTA TÅRTOR! Som tur är hittar jag ett par lite halvtrasiga shorts bak i bilen och tänker att det får duga. Jag får klä om i bilen. Jag får plats.

Ska precis hoppa in när E´s mamma och syster parkerar bakom oss. De ska hämta en tv som står i vårt hus. E stressar iväg med svärmor och systern står kvar och pratar med mig och barnen någon minut. Jag håller shortsen i handen och kommer på att jag inte har några trosor på mig av någon anledning. FAN! Tillslut går systern iväg för att hjälpa svärmor och jag hoppar in i bilen. Ner med mjukisbyxorna fort som satan och krånglar på mig shortsen. När de är vid knäna ser jag reflektioner på bilen bredvid av någon som kommer gåendes. FAN IGEN. Shortsen satt fast vid knäna!!!! Där satt jag utan trosor, med benen inklämda i ett par trasiga short och med saker överallt. Av panik slet jag till och fick upp byxorna sekunden innan E kommer gåendes runt hörnet... med resultatet att jag slet upp ett ännu större hål i shortsen och att jag stukade långfingret så att knogen blev blå.

När vi väl kom in med tårtor och barn i lokalen så blir A-V som tokig för att det finns så mycket bestick och tallrikar överallt. HON ÄLSKAR ATT DUKA. Det är det bästa hon vet! Hon är i paradiset. Hon börjar duka fram skedar och vaser och glas och leksaker från någon gammal kyrklåda hejvillt överallt. Tacksamt nog var min mamma med för Elvis var såklart fortfarande jättearg och ville bara vara i famnen.

När vi ställt iordning borden så ser det så lite ut på något sätt. Mamma tycker det är märkligt att det är så få platser. "Men det är luuuugnt" säger jag. "E har koll på hur många vi är. Det är hans enda jobb". HANS ENDA JOBB!

Jag skriver upp vilka som kommer och upptäcker att han har räknat fel på 7 personer.!! Fick panik i några minuter tills jag räknat hur mycket av allt fika jag gjort. Det skulle räcka precis. VILKEN JÄVLA TUR. Så fortsätter vi duka och så säger mamma något om hennes syster och hennes barn och E blir plötsligt likblek. Han hade glömt dom med. Han har räknat fel på 10 personer! Fikat skulle inte räcka. Klockan var 20,30.

Tacksamt nog hann jag skicka iväg mamma till ICA för att köpa mer ingredienser och tacksamt nog finns det drive in på MAX så att vi slapp svälta och tacksamt nog var jag klar med bakningen innan klockan var allt för sent igår natt. Det är så typiskt oss :D Det ska aldrig gå smärtfritt. Men det var det värt för dagen idag var så mysig och fin! Bilder kommer senare.