Jag har inte sagt det högt till mig själv ännu men detta är den sista veckan som heltidsmammaledig med Elvis *högg i hjärtat*. Från och med nästa vecka ska jag börja jobba 40%, dvs två dagar i veckan. Det låter kanske inte som mycket att hänga upp sig på, herregud jag får ju vara hemma och ledig i FEM dagar på raken... men det är det här ni vet med att tiden går så fort, ett slut på något som aldrig kommer tillbaka... njöt jag? kommer jag att komma ihåg?.. Den grejen.

Det som gör att det inte känns riktigt lika jobbigt som när jag gick tillbaka till jobbet när A-V var liten (för då hade jag verklig ångest) är att E är så sliten. Detta har inte varit ett bra år, förutom då såklart att världens bästa lillebror kom till oss. På bådas sidor av släkten har det varit hemskheter som fortfarande pågår och bubblar då och då. Samtidigt ska man försöka "hitta tillbaka" till varandra och var sådär nästan äckligt lyckliga och bara vilja ha varandra hela tiden och leva idylliskt och fint, men så är det inte. Ibland kan jag riktigt känna hur jag söker bråk. Behöver det! Och det är samma för E.

Iaf så tror jag att E skulle gå in i väggen om han fortsatte i samma tempo på jobbet. Det är bra att han får ett andningshål nu med Elvis. Det gör att det känns lättare och börja jobba och komma tillbaka till "verkligheten". Kanske är det precis det vi behöver. Fast ja...stoppa tiden och allt sånt där. Jag har bestämt mig för att bara köra nu och inte tänka efter så jädra mycket.

 

Tina

29 oktober 2015 07:01

Fina. Snart vänder det!<3 Lycka till på jobbet sen!

EVL

18 december 2015 15:19

Tack vännen. Kram!

 

Fia

29 oktober 2015 21:02

Låter som en god idé. Kul att det har löst sig med jobb också! Idag har jag föreläst om hur det är att ha familj i Sverige, för en grupp afrikaner. Männen var helt chockade över att våra män tar hand om sina barn. De kunde på sin höjd tänka sig att KÖPA blöjor! Så fira E lite extra.

Och sex och närhet under småbarnsåren... alltså kolla in hejhej vardag bloggen. Super bra inlägg på det ämnet!

EVL

18 december 2015 15:19

Hihi jag kan tänka mig att det kändes jättemärkligt för dem.

Det ska jag kolla in, tack

 

S

1 november 2015 21:30

Åh känner så med dig. Jag var ju bara tillbaka 5 dagar mellan barnen och gick hem i vecka 15 med Freya i magen. Jag har varit borta sen juli 2013 (förutom de 5 dagarna jag jobbade förra hösten) Thea är nu 5 månader och på fredag går jag tillbaka 25% och det med skräckblandade känslor. Kommer vara där fredag/lördag/söndag varannan vecka, så det blir ju inte så mycket men ändå, tankarna snurrar. Hur mycket missar jag? Hur trött kommer jag vara efter en jobbhelg? Gör det ut över tjejerna? Hur kommer jag känna sen att jag inte varit hemma ens hela Theas första år men med Freya 1.5 år och sen började hon förskolan... Usch, har lite jobbiga känslor kring det, samtidigt som jag tänker att de är ju hemma med Johan (deras pappa) och båda tjejerna är ju "pappasflicka" så de kommer ju få det super bra och vad mysigt att få en helg med bara pappa <3
Men det är ju också för deras skull, börjar jag jobba nu, kan vi spara dagar och vara hemma längre med dem, vi kan ge Thea samma chans att nästa höst (då är hon 1 år 3-4 månader) och kan då börja förskolan 15-20 h/veckan och även hon få en mjukstart.

Jag förstår dig och känner med dig. Men jag tror och hoppas det blir bra. Kan vara skönt att komma bort lite, få lägga energi på något annat, särskilt ilskan och irritationen, känner också att jag ibland letar bråk med J så jag hoppas det kan få lite utlopp i jobbet så det minskar på det inflammerade som blossar upp ibland. 💕

http://https://sofienb.blogg.se

EVL

18 december 2015 15:18

Hej Sofie,
Hoppas det går bra att vara tillbaka på jobbet och att det funkar bra hemma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...