Jag har börjat jobba två dagar i veckan men fastän jag tillbringar mer tid hemma än på kontoret känner jag att jag förändrats. Det är svårt att släppa arbetsuppgifterna helt och ofta kommer jag på mig själv med att tro att jag ska till jobbet dagen efter när jag egentligen är ledig flera dagar till. Det är irriterande för jag vill kunna slappna av och njuta lika mycket som förut, men det är väldigt svårt.

Många gånger har det irriterat mig, att det inte är samma känslor nu som när A-V var liten. Man tror att man ska få lika mycket tid även med andra barnet. Att man ska hinna med att njuta. Komma ihåg att skriva ner allt fint de gör för första gången, vad klockan och vädret var just då.... så är det inte. Verkligen inte. Jag fick nästan skämmas på 8-månaderskontrollen när BVC-kvinnan undrade vad han kunde nu och när han lärde sig det. Jag visste inte om han greppade med pincettgrepp eller med hela handen för jag hade inte hunnit tänka på det!

När A-V var liten fanns det inte bara mycket mer tid att njuta, det var också liksom stabilare i omgivningen. Nu finns det så mycket skit och otrevligheter omkring oss att det inte går att jämföra. Fastän vår lilla familj isolerar oss så gott det går så finns det sådant som vi inte rår på. Exempelvis sjukdom och ålderdom. Min älskade lilla mormor har plötsligt blivit dålig och så ofta jag orkar brottas med min rädsla för att hon ska bli sjuk medans jag är där försöker jag hjälpa henne med det jag kan. Lagar mat och håller sällskap. Det gör så ont att hon också kommer att försvinna en dag.

E mår inte heller så bra av andra anledningar. Det var bra för honom att få gå på föräldraledighet nu. Det är det som gör det lättare för mig att gå till jobbet. Som om det inte tärde nog på två föräldrar att ha ständig sömnbrist.

Så ofta nuförtiden känns det som om allting bara tappar sin mening mer och mer. Barnen är såklart ljuset och vår fasta punkt i livet men allt annat känns liksom "löst".  Antagligen kommer det att kännas bättre när det blir ljusare ute och om mormor får bli friskare och om E också får koppla av lite och må bättre. Tills vidare försöker vi rå om varandra så mycket det bara går på kvällarna när barnen somnat. Då äter vi det vi vill och myser framför en film.

Elvis är 10 månader nu och så stor. Han busar med sin syster och är intresserad av allt han ser. Förra veckan lärde han sig att kramas och det gör han ofta och gärna. Han pekar på näsan, öronen och ögonen. Säger "där" och har det bästa lilla skrattet. Tycker att mammas arga röst som säger "ajaj!" är det roligaste i världen. Vill ligga bredvid mig och sova nära nära. Vill också äta hela nätterna. Hatar nappen och slänger den så långt han kan.

A-V har en rosa och lila period. Allt som har de färgerna är bra saker oavsett om det är en nalle eller en potta. Hon pratar väldigt mycket om sin påhittade syster "Peter Melina Hansson" :D som bor tydligen bor i ett torn. Hon har på eget begåv slutat med nappen och tränar väldigt på att inte kissa i blöjan på natten så att hon ska slippa sova i dem. Det är endast fläta som går an som frisyr om man vill sätta upp hennes långa hår. En Elsafläta.