Det börjar kännas helt ok nu att vara tillbaka i arbetslivet. Skönt också att jag kommit igång med träningen igen. Kroppen börjar hitta tillbaka till något bekant. Häromdagen drog min lillasyster (som arbetar på samma företag) med mig på crossfit under lunchen - ett stenhårt halvtimmespass som nästan fick mig att spy - men känslan efteråt! Den där pirriga slutkörda kroppen som på något sjukt sätt samtidigt är full av energi. Så skönt! Kanske är det jag känner saknas? För det känns som om jag letar efter något... Kanske behöver jag hitta tillbaka till den jag är när jag inte bara är mamman Lise? 

Att få gå till jobbet två dagar i veckan, och ta på sig kläder som inte är fläckiga och nerkladdade, det hjälper nog en hel del.

Fast vem är jag då? Är det inte sånt här man ska fundera på och lista ut i tonåren?

Snart ska jag hem till familjen, och kaoset. Det där härliga kaoset som bara är vårt. Elvis brukar bli så glad när han ser mig och kryper så fort han kan, ler så att man ser hans två små tänder på nederkäken. A-V brukar gömma sig så att jag får leta ett tag innan jag kan hoppa på henne och killa henne tills hon kiknar. Det kommer att vara alldeles för sent för att göra någon roligare mat men vi kan se på adventskalendern till middagen med tända ljus på vardagsrumsbordet och sen börjar nedräkningen tills barnen ska sova. A-V kommer inte att vilja borsta tänderna eller ta på sig blöjan. Elvis kommer att suga i sig en hel vällingflaska och sen låtsas vägra sova i spjälsängen men tillsist lägga sig på sidan och slockna. Vi två vuxna kommer att landa i soffan med varsin kaffekopp och efter ett tag kommer E att somna bakom min rygg. Jag sätter mig nog på golvet med en tavla och lyssnar på musik. Alldeles för sent släcker vi ner och går till sängen. Härliga förutsägbara Fredagskväll!

 

Fia

19 december 2015 14:06

Nej, inte bara tonåringar. Välkommen till det krisiga 30-talet? Jag hade ett års kris där jag var helt loss och fick gå igenom val sedan 13 år och liksom plocka isär och ihop mig själv om och om igen. Nu är det över och hela familjen gläds. 😁 Själv är jag starkare än någonsin.💪 Det behöver ju inte hända dig men jag hade en del i bagaget att komma till rätta med.

EVL

19 december 2015 21:02

Hm nä det låter ju precis så som jag känner. Skönt att höra att det går över

 

Ninis

31 december 2015 09:35

Vardagsromantik, så vackert du beskriver det!

EVL

7 januari 2016 15:29

Tack så mycket

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...