Tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg. Varje gång innan det är dags går jag runt och tänker  samma sak... "Men vafan, har jag gått upp i vikt?" och "varför vill jag bara slå E på käften så fort jag ser honom idag?".

Mensen är här. Typ 4 månader sedan senast och det verkar som om kroppen är tillbaka i dess "normaltillstånd" - alltså igen ägglossning och cykler på mellan 60-120 dagar. Fan vilket dåligt humör jag är på! Och vad ont det gör. Och vad mycket jag blöder. Jag är liksom fulare också (haha) och håret är volymlöst och tråkigt.

Det är märkligt hur jag reagerade när jag förstod att jag fått mens. Direkt hjärtsnörp och liksom ett iskallt hugg som gick genom kroppen. Fortfarande. Undrar hur länge det kommer att sitta kvar? Den där känslan av att blod betyder ångest och sorg.