EttVanligtLiv

Alla inlägg den 24 mars 2016

Av EVL - 24 mars 2016 15:04

Elvis är en stor liten kille nu, hela ett år och en månad, vilket märks så himla tydligt. Han är väldigt framåt och lär sig nya saker hela tiden. Jag hänger inte riktigt med! Vet inte om det är för att småsyskon behöver tuffa till sig fortare än de förstfödda men skulle nog gissa på att det har med det att göra.


Anna-Vera är för det mesta väldigt snäll och tycker om att leka och busa med sin lillebror. Han förstår inte alltid vad de leker men hänger gärna med och skrattar när hon skrattar. Ibland bestämmer A-V att de leker "tafatt" och hon kutar omkring i huset och låtsas bli jagad av Elvis. Han hinner kanske gå tre steg innan hon hunnit springa ett varv och killar honom på ryggen...så vänder han om och går åt det hållet istället och hinner tre steg igen för att på nytt bli killad på ryggen från andra hållet :D Ibland leker de inne på hennes rum. Då hänger Elvis oftast vid leksaksspisen och A-V bygger koja. Då och då växlar de leksaker med varandra eller så sticker han in huvudet i hennes koja och hon låtsas bli rädd och så skrattar de högt.


Men det är inte alltid så lätt att få vara med de stora barnen när man är liten. För att hänga med storasyster behöver man lära sig att ta för sig och inte vara rädd att dyka in i okända situationer. Det händer ofta att han "ramlar mystiskt" och "av sig självt" när de är ensamma i ett rum. Elvis är precis som A-V väldigt orädd och jag har tappat räkningen på hur många huvudbulor jag pussat på och hur många ggr jag fått torka tårarna då han ramlat från något han i smyg tagit sig upp på, exempelvis sin gungälg eller sin stora trumma.


Förut höll han sig till mig och E när det var andra barn i närheten men nu vill han absolut leka på samma sätt som de stora barnen (ex kusinerna som är 5 och 4). Hjärtat svämmar över när jag ser honom tulta iväg till deras legohögar där han sätter sig och försöker förstå vad de håller på med <3.



Han har börjat prata riktigt mycket nu. Inte så mycket faktiskta ord utan liksom bara ljud. Ibland har vi långa konversationer där han mycket allvarligt försklarar något för mig enbart med ljuden "nenene" och "lalilali". Ibland härmar han tyst det vi säger och då och då får vi höra "igen", "mage" och "Anna". Härom veckan sa han "snor i näsan" och pekade på A-V som snöt sig. Han har också lärt sig att säga "hej hej" när vi skakar hans hand :)


Det går att kommunicera mer med honom nu när han kan göra sig förstådd. Han kan skaka på huvudet vid nej och nicka vid ja. Han säger också "aa!" eller "mm" väldigt bestämt vid ett ja, exempelvis om vi frågar om han vill ha mer mat...det blir alltid ett "aa!" :D När jag ringer hem från jobbet brukar jag få prata med honom i telefonen. Förut hörde man bara hur han flåsade och höll sin kind mot luren. Nu kan han svara på mina frågor och idag sa han till och med hej då innan vi la på <3




Jag har slutat amma helt nu. Egentligen för nån månad sedan men jag ville liksom inte tänka eller säga det högt (eftersom det känns lite ledsamt att det redan är över). Brösten har därför återgått till det normala vilket irriterar mig lika mycket nu som det gjorde efter amningsperioden med Anna-Vera. Det känns verkligen som att de inte finns kvar. Oerhört irriterande och jag har nästan blivit helt fixerad vid bröst nu. Alltså, de jag har är helt ok formmässigt men storleken...storleken. Tycker att överkroppen tappade formen lite när de försvann och tröjorna sitter inte lika bra. Oftast ser jag liksom fyrkantig ut tycker jag.


Det här har varit ett irritationsmoment hos mig sedan långt innan jag ens längtade efter barn. Mindre bröst kan vara jättesnyggt men nu när jag liksom "fått smak" för hur det är att ha lite större så känns det jobbigt att gå tillbaka. E kunde inte bry sig mindre tror jag. Han är ingen "bröstkille". Blev nästan arg på honom där ett tag när jag inte fick något gensvar för hur awsome de var när de var större och fastare. "Men vafan NJUT då! Ser du inte?!". Haha, han tittade på mig som om jag var knäpp. Det var jag nog kanske också.


Hade jag varit säker på att vi inte ville ha fler barn i framtiden hade jag nog gjort något åt det men som det är nu får jag bara försöka gilla dom. Kanske hjärnan tillslut ställer om sig till att tycka att det är precis såhär jag ska se ut nu...?

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards