Igår styrde jag kosan mot Härnösand och TF för första gången på typ 2 år. Det kändes oerhört välbekant och nostalgiskt. Nästan lite ledsamt också på något sätt, att det inte handlade om det stora att försöka bli med barn längre. För såhär i efterhand när sorgen och kampen och lidandet och längtan lagt sig så tar liksom de positiva minnena över. Det är enklare nu att se det fina i vår kamp på något sätt. Nu när det inte bara är svart längre.

Allt var sig likt där inne. Det var som att kliva in i en tidsmaskin. Som alltid gick jag direkt till toaletten och nervöskissade. Sist jag stod där inne tittade jag mig i spegeln och var så glad. Då var jag tidigt gravid med Elvis och hade precis sett hans lilla hjärta slå på ultraljudsskärmen. Sköterskan Ellen tog emot i receptionen och hon kom ihåg mig :) Vi pratade lite om hur det är med barnen och jag lämnade två bilder som hon satte upp på skrivbordet. Jag satt i stolen utanför TFs kontor och tittade på samma tavla som jag alltid brukade tittat på. För ett tag visste jag inte vart i tiden jag befann mig.

Inne hos TF pratade vi lite om hur kroppen är såhär efter graviditeterna och jag redogjorde för hur mensen precis som förut kommer i långa cykler. TF förklarade att PCOn kan "lugna ner sig" efter några år och att äggantalen kanske är mindre nu. Att trots att vi haft sådana problem att bli med barn innan ändå "riskerar" att bli med barn nu när vi inte skyddar oss. Att jag faktiskt kan få en ägglossning nån gång... och visst det kan säkert hända men shit vad det känns långsökt. Jag känner ju att kroppen typ aldrig ägglossar. Däremot har jag då och då cystor som spricker i äggstockarna, det känner jag.

Så fick jag hopp upp i stolen och göra ett vul. Det kändes också helt naturligt och som om det var igår. Såg direkt att det fortfarande är otroligt mycket ägg där inne. Runt 20-30 st i varje äggstock. Slemhinnan var tjock, redan äver centimetern men inget ägg var "ägglossningsstort". TF sa "ok det är inget som ändrats. Det ser ut som om du skulle haft ägglossning nu men det får du ju inte."

Det finns tydligen två typer av PCO. En typ där man har mycket ägg men slemhinnan hela tiden är väldigt tunn, och en typ där man har många ägg och som jag en slemhinna som blir väldigt tjock. Har man det sist nämnda får man sådana där jätteblödningar som jag fått erfara några gånger och som inte alls är roliga.

TF tyckte att jag skulle börja äta p-piller för att slippa det där och för att få mer balans i kroppen. Jag tvekade först för jag HATAR p-piller sen början på vår resa till barn då jag var övertygad om att det var pillren som påverkat mig och gjort så att jag inte ägglossade. Nu vet jag ju att det inte är så och TF lovade att de inte skulle ställa till något inför kommande (eventuella) försök.... Så nu blir det p-piller. Hur märkligt känns inte det? Det kändes liksom fel på något sätt att åka från kliniken med ett recept på något som garanterar att det inte blir barn. Fick ett recept på Provera för att blöda ut allt och börja på noll och så p-piller (yasmin) som ska funka bra på PCO-kvinnor.

På vägen därifrån betalade jag och sa hej då till Ellen. Hon sa tack och jag sa "men det är VI som ska tacka, tack för allt. Precis allt <3"

 

Tina

10 juni 2016 11:37

Också sitter jag här och gråter då. Ja, tack TF och co för allt de gjort för er. Jag är så glad för er skull och tacksam för den hjälp ni fått. Älskar er!!! <3

EVL

16 juni 2016 16:30

Åh tack så mycket fina! Älskar er med! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...