Fastän de är så lika är det samtidigt så olika. Lillebror är en mycket mer krävande bäbis, just nu med både magont och närhetsbehov. Jag och Emil får nästintill inget gjort på kvällarna. Någon måste hela tiden gunga honom i famnen och så fort han ser mig vill han ha mat. Hela nätterna ammar vi och runt varannan timme på dagarna. Han är väldigt gasig och pruppar riktigt äckligt. Däremot kräks han aldrig fastän han äter så mycket.

Han växer på bra pga detta matbehov. Igår på BVC visade vågen 3505 gram och 53,5 cm vilket är en ökning på 200 gram på en vecka. Lilleman börjar få en riktigt go och rund mage nu :)

Idag är han hela fem veckor gammal och jag hade tänkt åka någonstans bara han och jag men efter att jag fått iväg A-V till förskolan fanns det ingen ork kvar. Vi åkte hem och medan han sov i sin stol sprang jag omkring och gjorde allt sånt som vi inte får gjort annars. Fick till och med 10 min i soffan med en kopp kaffe innan han vaknade. Nu ammar vi igen. Hinner lugnt med två avsnitt av Greys innan han är nöjd.

Tänk att de skapades på samma dag <3. Så mycket kärlek!

Åh jag får ingen tid alls till att sitta vid datorn, eller göra något alls på egen hand. Elvis sover mycket mindre nu och när han är vaken vill han äta så fort han ser eller hör mig. Lägger jag honom själv någonstans blir han genast jättearg för helst vill han vara i famnen konstant. Det är jättemysigt med en bäbis som vill gosa jämt men det mesta blir lidande. De dagar A-V varit på dagis har vi bara suttit i soffan tillsammans han och jag.

Elvis är mycker mer "med" nu och han har börjat titta efter saker, helst lampor och intressanta tavlor samt leksaker. I tisdags fyllde han en månad (!) och det firade han med att le för första gången. Han har gett mig små små leendeliknande uttryck innan men den dagen log han med hela ansiktet länge :) snacka hjärtesmält! Det är nära att han lyckas rulla från mage till rygg också men oftast blir han alldeles för förbannad innan själva "rullen".

Anna-Vera är mindre trotsig mot mig vilket är skönt. Vi kämpar med blöjavvänjningen och det går segt men kanske framåt iaf. Som storasyster är hon toppen och vill alltid att Elvis ska vara med när vi gör något speciellt. Hon känns så stor hela tiden fastän jag försöker riktigt hårt att se den lilla lilla tjejen där inne. Hon kan så mycket och jag förstår inte när hon lärt sig det...hon kan luras, skojas, skämmas, trösta, vara sarkastisk och ofantligt vänlig. När vi fikar hos någon sitter hon stilla och väntar på att någon säger varsågod. När jag lagar mat drar hon sin lilla stol till mig och frågar vad jag gör. Hon är intresserad av att läta sig nya saker hela tiden :) Idag köpte hon för första gången något med sina egna pengar. Det kom två små tjejer och ringde på som ville sälja loomarmband de gjort själva. Jag hade inga pengar löst men frågade A-av om hon ville köpa med pengar från hennes ugglesparbössa. Det ville hon och hon var så stolt när hon fick räcka över sina tre små femmor :)

Jag då. Det känns som om jag kommit in i mammarollen igen. Det känns inte alls som om det var alldeles nyss som jag var gravid, vilket känns lite ledsamt. Jag vill komma ihåg mer än jag gör.
Magen blir mindre hela tiden men kroppen är såklart inte alls som den var innan. Det känns liksom som om hela kroppshållningen förändras efter att man burit på gravidmagen. Tarmarna och annat roligt håller på att flytta tillbaka för precis som efter första graviditeten så får jag ibland sådana fruktansvärda tarmvred, speciellt om jag ätit något samtidigt som jag suttit rätt ihopkurad. Idag är första dagen då jag känner att jag vågar bada badkar. Det var en lite nostalgisk upplevelse eftersom senaste gången jag badade var dagen han föddes, då jag hade värkar. Nu låg jag där med honom i famnen :)

Äntligen är E hemma och har helg med oss och jag har kännt på min första vecka med A-V på 15-timmarsdagis. Hon går Tisdag till Torsdag 9-15. Eftersom Elvis är trött på morgonen har det mest bara varit jobbigt att masa sig upp för att lämna henne och sen har det kännts som om det bara går någon timme så ska hon hem igen. Förhoppningsvis kommer jag in i det och liksom "kommer igång" med saker som jag vill göra med bara Elvis lite fortare. Det är skönt iaf att se hur glad A-V var av att vara tillbaka på dagis. Hon sprang direkt in i lokalen och när det var dags att hämta henne igen var hon nöjd och glad. Inget skrik när overallen skulle på och vi har varit vänner hela tiden. SÅ SKÖNT!

Elvis är en lugn kille som vill mysa. På dagarna sover han jättemycket fortfarande och på nätterna vill han amma hela tiden. Jag tror inte att det är pga att han är hungrig utan för att han ska få somna intill mig istället för i sitt babynest. Har även märkt att han på dagarna inte kommer till ro alldeles själv och ibland har jag suttit i soffan eller vid datorn med en hand på honom för att få honom att somna. Får hans lilla hand greppa mitt finger sover han hur lugnt som helst. Lille skrutt.

Han har hunnit bli hela 25 dagar idag och nu börjar han se och intressera sig för saker, som ex mobilen över skötbordet. Bada har han gjort 3 ggr och det är mysigt. Att byta blöja tycker han inte om, inte alls. Det blir för kallt. A-V är rätt intressant för honom nu också. När hon leker vid honom och kanske låter lite extra tittar han intresserat på henne. Hon tycker nog att han är lika intressant för hon kommer ofta till honom och vill pussa på hans huvud.

I torsdags var vi till BVC och han hade gått upp 200 gram på 6 dagar *YEY*. 328
0 gram vägde han då och alla sömnlösa nätter då jag bara ammar och ammar är so worth it!

Nu ska vi snart sova men jag vill måla lite på datorn innan jag lägger mig, vilket jag kommer att få ångra inatt.

Idag är Elvis 18 dagar gammal och så självklar samtidigt som vi förundras över att han är här, och att han är en han! Det känns så märkligt att inte ha honom med mig hela tiden som om kroppen inte riktigt fattat att han inte är med mig på insidan längre. Jag tror att han känner likadant för på kvällarna blir han inte lugn utan min närhet och när han sover vill han ligga så nära att han känner mina andetag på hans panna.

På dagarna är han mest trött och vill sova ihopkurad till en liten korv. Kvällarna är något annat. Då, precis som i magen, lever han upp och är väldigt aktiv. Helst vill han amma hela tiden och får han inte det vill han bli buren och helst att vi duttar honom i ryggen eller på rumpan hela tiden. Jag försöker färdigställa min förlossningsberättelse men det är nästan omöjligt att få egentid.

Igår var vår BVC-sköterska här på hembesök. Vi sprang runt och städade innan (som om sköterskan skulle gå på att vi alltid har det fint och städat hemma *fniss*) medans A-V gjorde sitt bästa för att stöka ner igen. Vi fick lite informationsfoldrar och det mesta var samma saker som vi fick när A-V var alldeles färsk och ny. Det som ändrats sen sist är att det nu inte heter "smakportioner" längre utan "smaksensationer". Det innebär att man ska ge bäbisen små små skedar med mat från ens egen tallrik och istället för att börja ge dem endast ex potatispuré eller majspuré ska man ge dem puré av riktig mat när de ska börja äta.

Jag har nog inte riktigt förstått än att jag är tvåbarnsmamma. Det känns så, vuxet? på något sätt. Vet inte riktigt heller vad det innebär för oss eftersom E varit hemma så länge. Idag är den första dagen vi är ensamma hemma bara jag och barnen. Det är väldiga kontraster kan jag säga. En vild snart 3-åring och en trött nyfödd. Nu märker jag vilket yrväder hon är och att hon inte kan sitta still många sekunder. Hon hoppar upp och ner i mitt knä och är oförsiktig omkring sin lillebror, men självklart är det inte för att vara elak. Jag får bita mig i läppen ibland för att inte irritera mig på hennes upptåg. Det är svårt att växla mellan att springa omkring och leka hästhage och att känna ett lugn inför amningen. För det står ju överallt att man ska ta det lugnt och vara harmonisk när man ammar sitt barn.... det är inte alls lika lätt nuförtiden.

Min första dag som tvåbarnsmamma på riktigt firade vi genom att A-V fick åka och leka av sig lite hos ett kompispar till oss medans jag och Elvis åkte på barnklädesmarknad. Efter det köpte jag fika och så åkte vi till min mormor och myste ett tag (medans A-V fyllde lägenheten med leksaker i varje hörn).

Elvis har magknip ofta och ännu är han inte uppe i födslovikten vilket oroar mig lite. Det känns som om brösten inte riktigt hänger med i den takt han vill ha mat. Igår vägde han 3080 gram men kissade ner mig direkt efteråt vilket betyder att han till och med är lättare än så. Det betyder att han gått upp lite mer än 100 gram på 10 dagar vilket är mindre än önskvärt.

Magknipsleende <3

Anna-Vera är väldigt fäst vid sin lillebror (som hon kallar för lillasyster) och hon säger hela tiden att hon älskar honom jättemycket. När hon kan så gosar hon honom på huvudet och än har hon inte blivit arg över att han är med mig överallt. Hon förstår inte riktigt att man måste kontrollera sina rörelser när han är i närheten och det händer att hon nästan sätter sig på honom så man måste verkligen hålla koll.

A-V inte bara känns jättestor nu, hon är rätt stor också. Nu börjar blöjorna vara rätt små på henne och det är mer än dags att pott-träna. Vi försöker med ett kiss- och bajsdiagram men ännu är det ingen hit.

Lilleman har ont i magen och kräver närhet hela tiden. Det är bara att ligga mot bröstet och bli klappad på stjärten som gäller, annars skriker han...högt. Han vill äta hela tiden och det blir som mest två timmar mellan. Mina stackars bröst hinner inte med ibland men på något sätt blir han nöjd iallafall.

Idag är det redan två veckor sedan han kom till oss. På något sätt känns det som om det är länge sedan jag var gravid. Magen har dragit ihop sig jättemycket och jag är inte lika stel som förra gången. Har inte lika ont i fogarna. Kanske tar vi det lugnare nu. Kanske hinner jag inte känna efter.

Innerst inne saknar jag gravidtiden alldeles för mycket men jag låter bli att tänka för mycket på det. Det är det här med avslut. Det är jobbigt. Mycket hormoner i omlopp nu också. Hoppas på att landa mer och mer för varje dag.

Elvis verkar vara en kille som iaktar och funderar mycket. Han ligger ofta och bara tittar in i mina ögon. Undrar så vad han tänker på. Hur tänker man när man inte har några ord eller när man inte ens sett de saker man ska tänka på förut i sitt liv?

Vi håller oss fortfarande inomhus och vi låter dagarna bara gå sitt stilla mak. A-V springer omkring och leker så bra på egen hand. Hon är inne i en fas då hon pratar med osynliga vänner eller drar omkring på en osynlig hund. Man får akta sig för att stöta sig med henne ibland. Hon är som en tickande bomb som briserar lite då och då under dagen. Ibland utan anledning som om det är frustration som bara måste ut, oavsett om det finns anledning att vara arg eller inte.

Jag försöker hitta tid till att skriva klart förlossningsberättelsen men den verkar bli en hel roman och Elvis är inne i en äta-period så dagarna går bara åt till att amma och amma och amma. Förhoppningsvis kommer den i början av veckan iaf. Tills dess kommer en liten film på Elvis när han var en vecka. Nu närmar han sig redan 2 v!

Han är en go och trött liten kille som hela tiden vill vara i famnen eller vid bröstet. Han påminner mig så himla mycket om min farfar som gick bort när Elvis låg i magen. Kan inte sätta fingret exakt på vad det är... om det är bara en känsla eller om han är lik honom på något sätt. Kanske finns en liten del av honom där inne. Elvis kommer iallafall att få farfars namn.

Hej världen,

Idag är jag 10 dagar och har badat för första gången. Det var ingen jättehit :)

Första besöket hos BVC är också avklarat. Jag väger nu 2985 gram och är 52 cm lång. Jag sover mest och när jag väl är vaken (och inte äter) ligger jag och tittar mycket.