Igårkväll ganska sent upptäckte jag ett missat samtal på min mobil. Det var en av barnmorskorna på IVF-kliniken i Falun som talat in ett meddelande. Hon sa att det nog är rätt vanligt att må såhär i det tillstånd jag befinner mig i men blir det värre ska jag uppsöka min gynekolog. Hennes svar kändes ju mer verkligt än det vi fick av T från TF. Jag är precis som du Evelina en evig pessimist men visst, när T sa sådär så fick vi lite lite av hoppet tillbaka. Efter att ha lyssnat på barnmorskans meddelande tillsammans med E var vi eniga om att vi än en gång varit lite dumma som hoppats lite mer. Det är inte många som lyckas på en gång. Självklart är vi inte bland dom!

Natten till idag har varit en repris av de senaste två-tre nätterna. Magen som är uppblåst och ivägen gör det otympligt och obehagligt att vända på sig. Då jag lagt mig på mage har det gjort ont i brösten av en ömmhet bakom bröstvårtorna men det går snabbt över. Klockan 3 vaknade jag av att magen var stor och hård som om jag svalt en kanonkula. Efter att ha rullat ur sängen och tvingat mig själv att kissa kunde jag somna om. De sista timmarna innan klockan ringde drömde jag en underbar underbar dröm där jag gick runt och bar på vår dotter. I magen låg en liten pojke. Jag blev så glad när jag vaknade för jag drömmer aldrig om att vi har barn eller att jag är gravid. Kanske kroppen förstått att det iallafall är närmare nu än någonsin. Även fast det antagligen inte blir nu.

Ruvardag 8

Upplåst mage som är öm att trycka på
Brösten är fortfarande som blåmärken men bara när jag tar på dom ovanpå bh:n
Bröstvårtorna är fortfarande ömma
Det stramar i magen, mest vid naveln, när jag sträcker på mig
Det sticker långt ner på vänster sida
Ingen mensvärk än så länge men jag känner att den är på gång
Magen gör ont bara när jag går och drar jag in andan så känns det som träningsvärk längst sidorna

Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

RD1 [x]

RD2 [x]

RD3 [x]

RD4 [x]
RD5 [X]
RD6 [X]

RD7 [X]
RD8 [X]
RD9 []
RD10 []
RD11 []
RD12 []
Testdag []

Positivt graviditetstest []

Tidigt VUL där allt ser bra ut []

Inskrivning hos BM []

UL där allt ser bra ut []

Tack för alla fina och stöttande kommentarer <3 Hela arbetsdagen var en enda stor pina. Magen är alldeles för stor och för öm för att gå omkring i fina byxor. Jag höll ut till klockan 8.30 sen var jag tvungen att knäppa upp och försöka gömma öppningen på byxorna så mycket jag bara kunde. Fasiken vad ont jag hade ett tag. Som stark mensvärk fast den satt lite längre ner än vanligt. Då och då kom det ordentliga hugg på vänster sida och hela magen kändes som en stor värkande ballong fylld med vatten. Den kändes så full att jag bara småandades hela tiden vilket gjorde att jag mådde illa och var lite yr.

Redan klockan 9 skickade jag iväg två mejl. Ett till TF och ett till IVF-kliniken i Falun som berättade hur jag mådde och frågade om överstimulering mm. Falun hörde aldrig av sig men T från TF ringde upp efter lunch. Jag förklarade hur jag kände och hur jag mår och hon trodde inte att det var överstimulering. Hon sa att man kan känna såhär i en tidig graviditet och att det nog var det! Det där har jag iof hört nån gång förut så något sådant vågar jag verkligen inte tro på. Det känns långt borta på något sätt.  Men hon sa också att det är extremt ovanligt att få så många fina blastocyster till frysen och att vi har goda chanser. Det tar jag iallafall med mig, även om det många ggr känns nästintill omöjligt. Tänk om man kunde tatuera in allt positivt man får höra på tex armen... kanske vore något ;)

Efter ett varmt bad hemma känns det bättre i magen. Jag drar mig fortfarande för att sträcka på mig för då stramar det i naveln och neråt. Det hugger fortfarande i sidan och det ilar och värker långt långt ner som ett band. magen är uppblåst och det gör väldigt ont att bara peta på den. Fastän jag är konstant rädd för att mensen ska komma och förstöra allt lyckades jag ändå tillbringa kvällen med E och hans vänner, varav en är en väldigt höggravid kvinna. Bara man tar sig i kragen så går det.

Ruvardag 7 snart över. Vilken pärs! Bävar redan för morgondagen. Jag har inga byxor som är bekväma nog att gå till jobbet med!

Igår på kvällen fick jag tillbaka den där krampande känslan långt långt ner i magen, där könshåret börjar och hela vägen mot sidorna. Precis som på ruvardag 5 kände jag mig tvungen att sitta i ett väldigt varmt bad för att det skulle gå över. Efter ca 10 minuter i det varma vattnet kändes det bättre men magen ser verkligen inte klok ut på kvällarna. Ungefär som om jag skulle vara i fjärde månaden. Det sträcker och spänner långt ner när jag sträcker på mig. Lite som träningsvärk. Brösten fortsätter att göra ont men mest på kvällen och bara när jag klämmer på dom utanpå bh:n eller ligger på mage. Jag känner av dom på natten och magen känns uppblåst och allt detta gör att det är jobbigt att vända på sig i sängen. Jag känner mig som en koloss. 

Varje morgon vaknar jag kring 4-5 och går på toa. Inte för att jag är jättekissnödig utan för att jag automatiskt vaknar då och märker att magen sväller upp till en hård bula. Efter att jag nästan med våld tryckt ut urinen känns det bättre och två-tre timmar senare när jag vaknar är kroppen nästan som vanligt igen.

Detta gör att jag tappar hoppet helt. Det måste ju vara Crinonen som påverkar mig såhär... för hade det varit en överstimulering skulle det väl inte kännas bättre på morgonen?

Nu sitter jag på jobbet och har skickat iväg ett rörigt mejl till stackars TF. Brösten är som blåmärken igen och magen stor och uppblåst. Önskar någon bara kunde öppna en lucka i magen och ge mig besked! Klockan är endast 9 och jag har redan grävt ner mig. Tankar som "hur ska vi orka med en julafton med en nyfödd bäbis?!" och "varför fastnar inget i mig?!" dyker upp hela tiden istället för det mer sunda "Det kanske har gått vägen...!"

Ruvardag 7

Ömma bröst

Uppblåst mage och känns som den är ivägen

Det stramar i magen när jag sträcker på mig

Lite mensvärk långt ner i magen pga byxor som sitter åt

Då och då sticker det på siforna vid höfbenen

Ledsen och rädd

Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

RD1 [x]

RD2 [x]

RD3 [x]

RD4 [x]
RD5 [X]
RD6 [X]

RD7 [X]
RD8 []
RD9 []
RD10 []
RD11 []
RD12 []
Testdag []

Positivt graviditetstest []

Tidigt VUL där allt ser bra ut []

Inskrivning hos BM []

UL där allt ser bra ut []

Nu är vi äntligen halvvägs till testdagen den 6:e November. Tiden går så otroligt långsamt och imorse "förlorade" vi ju till och med en timme iom vintertiden :)

Inatt har brösten varit ömma igen och det verkar fortsätta idag. De ömmar inte hela tiden utan det gör ont när jag klämmer på dom utanpå bh:n (vilket jag gör hela tiden). Det gör ont att ligga på dom och bröstvårtorna är fortfarande ömma. Antar att det är en effekt av Crinonen som jag tar på morgonen. I regel gör det ondare mot kvällen och natten. Förutom detta så känns det som vanligt i kroppen. Ibland får jag en tryckande stramande känsla långt långt ner i livmodern, som ett band. Igår la jag mig i badet och deppade eftersom det kändes som om mensen skulle komma där ett tag. Det gjorde den ju inte och idag är det mycket bättre. Det verkar som om det blir värre om jag varit tvungen att gå i tajta byxor, så nu är det mjukisar på för hela slanten. Ibland när jag sträcker på mig känns det som om det stramar i nedre delen av magen.

Igår hälsade vi på hos E´s föräldrar. Tanken var att vi skulle visa upp oss innan nästa helg som har en 50-50% chans att bli fruktansvärd och jobbig. Då är det ok om vi håller oss borta ett tag. Sekunden efter att vi dykt upp oanmälda kommer också E´s väldigt höggravida syster. Hade gärna varit hos svärföräldrarna ensamma eftersom det är jobbigt att behöva se hennes enorma mage hela tiden, men hon är ju en jättefin tjej och det är lika bra att vänja sig så jag försökte vara som vanligt. Vi fikade och pratade om vardagliga saker. Hela tiden hoppades jag att de skulle våga fråga någonting om hur det går för oss men det verkar som om de är rädda.  E tror att de inte vill "ligga på" så mycket och ge oss en chans att berätta om vi orkar. Jag antar att det är bra. När vi lyckas kan vi ju faktiskt fortfarande överaska med goda nyheter.

Då och då, för att försöka behålla en positiv inställning, sätter jag mig ner och fantiserar om vad som kommer att hända när vi väl får det där plusset. Det känns närmare och mer verkligt då. Hoppas bara att det blir snart!

Ruvardag 6

Ömma bröst när jag tar på dom utanpå bh:n. Känns som blåmärken.

Tryckande, svag mensvärkskänsla långt ner i livmodern.

Magen känns stel och ihopdragen ibland när jag sträcker på mig.
Svårt att sova och somna om när jag väl vaknar.

Crinonen är irriterande och rinner ofta.

Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

RD1 [x]

RD2 [x]

RD3 [x]

RD4 [x]
RD5 [X]
RD6 [X]

RD7 []
RD8 []
RD9 []
RD10 []
RD11 []
RD12 []
Testdag []

Positivt graviditetstest []

Tidigt VUL där allt ser bra ut []

Inskrivning hos BM []

UL där allt ser bra ut []

Det är helt fantastiskt att inte mindre än tre st tjejer från vår senaste bloggträff nu har plussat under samma månad! Vad är oddsen för det liksom? Det var faktiskt en sak som kom på tal under middagen. Då pratade vi om att det antagligen bara skulle vara kanske en av oss som lyckades denna gången.

Jag förstår ju att oddsen för att vi också ska plussa nu i November är väldigt liten, men det är faktiskt ok. Av alla på träffen är jag den som minst förtjänar att plussa nu och skulle jag få välja skulle jag absolut inte ändra på nånting. Istället tar jag till mig att det kommer att fungera nångång för oss. Det bara måste göra det. Det ska göra det. Bara vi inte ger upp.

Tills det plötsligt är vår tur ska jag vara lycklig och glad över att tre så underbara kvinnor äntligen är med barn. De kommer allihopa att bli fantastiska föräldrar!

-
Brösten ömmar mycket mindre :(

Inte mycket hopp alls

Fortfarande nere

Jobbig mensvärk och yr mitt på dagen. Kan tydligen inte längre ha byxor som sitter åt.

+
Helg med älskling

Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

RD1 [x]

RD2 [x]

RD3 [x]

RD4 [x]
RD5 [X]
RD6 []

RD7 []
RD8 []
RD9 []
RD10 []
RD11 []
RD12 []
Testdag []

Positivt graviditetstest []

Tidigt VUL där allt ser bra ut []

Inskrivning hos BM []

UL där allt ser bra ut []

Inatt har jag sovit som en kratta. Jag kände av en surrande varm känsla i brösten och det gjorde ont att ändra ställning. Sjuk som man blir av detta så tyckte jag om det så jag sov ganska mycket på magen. Knäppt jag vet.

Ett tag där på kvällen kändes hela situationen under kontroll. Det tillochmed kanske skulle kunna lyckas!

Så kom morgonen och samma panikkänslor som tidigare. Det kanske har något att göra med alla negativa graviditetstest, att de alltid togs på morgonen.

Idag har jag ett jobbigt svidande tryck över bröstet. Antagligen en coctail av panik och ömhet från Crinonen. Jag är fortfarande lika ledsen men hoppas att det ska vända snart. Ofärdiga jobb hopar sig omkring mig så jag borde kunna försvinna in i det ett tag.

Nu är det inte avsaknad av symptom som är det jobbiga. Nu är det tvivlet som är värst. Jag kan inte undvika att tänka på att vi aldrig lyckats bli gravida tillsammans. Jag har aldrig varit gravid trots att vi försökt i över två år. Kan det verkligen vara så "enkelt" att äggstockarna bara inte rör sig som de ska? Jag känner mig fast i en evighetsloop, är det pga att jag igentligen aldrig kommer att komma ur den? Hur ska jag göra för att på riktigt börja tro att jag kan bli gravid? För det måste väl lyckas tillslut?! E säger att han verkligen tror att vi kommer att lyckas snart. Snälla gode Gud låt honom ha rätt! 

Ruvardag 4:

Svidande/tryckande känsla över brösten
Det ilar mot sidorna i magen
Mindre svullen
Brösten fortfarande ömma
När jag sträcker på mig drar det i sidorna på magen så att jag hoppar till
Ledsen och orolig 
Ingen mensvärk längre

Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

RD1 [x]

RD2 [x]

RD3 [x]

RD4 [x]

RD5 []

RD6 []

RD7 []

RD8 []

RD9 []

RD10 []

RD11 []

RD12 []

Testdag []

Positivt graviditetstest []

Tidigt VUL där allt ser bra ut []

Inskrivning hos BM []

UL där allt ser bra ut []

Att för första gången få se ett positivt graviditetstest tillsammans med E. Så att vi kan andas för första gången på flera år. Så att jag kan få se honom rikitigt lycklig igen. Så att vi båda kan gå till jobbet och känna att vi orkar med.

Att få knäppa kort med mobilen och skicka iväg ett lyckligt mms till min bästa vän som hoppas så mycket för oss.

Att få tårar och kramar och gratulationer tillbaka.

Att få skriva resultatet gravid på bloggen under den alldeles för tomma kategorin "gravid".

Att få veta att jag kan bli gravid. Att vi kan bli gravida tillsammans.

Att få ta på mig gravidtröjjan som är så fin men som bara ligger i min garderob.

Att få se andras magar och andras bäbisar utan att få ont i hjärtat.

Om jag försöker vara riktigt positiv och glad så kan jag föreställa mig hur vi står där i badrummet jag och E. Jag lär väl vara så nervös att jag nästan spyr. E kommer att vilja titta först för så gör han alltid. Han har alltid varit så positiv. Jag kommer att se direkt på honom om det är ett plus eller ett minus. Jag föreställer mig hur det ser ut det där pluset, vårt allra första och precis då kommer vårt liv att slita sig loss från paus-mode och fortsätta så som det var menat. Kanske om jag försöker hålla kvar de där tankarna och min motivation...