EttVanligtLiv

Inlägg publicerade under kategorin IVF

Av EVL - 27 oktober 2011 08:18

Igårkväll stack och drog det i magen. Då och då kom det små vågor som påminde om lätt mensvärk. Bröstvårtorna var fortfarande ömma och det surrade i brösten. Det gjorde inte ont i dom utan det var mer som en ilande känsla. Magen var uppsvälld och jag var lika bedrövligt ledsen som jag varit på morgonen. Tårarna började plötsligt rinna pga ingenting. E jobbade sent så jag låg hemma ensam i soffan och grät utan att riktigt veta varför. Antar att det var av ren rädsla. För jag är verkligen jätterädd!


Jag tror att E blev arg på mig när han kom hem och såg att jag varit ledsen. För honom känns det som om jag ger upp alldeles för tidigt. Han vill inte namnge vår blastocyst i magen men han säger att vi "varit och hämtat hem vår bäbis" vilket bara gör mig ännu mer nedslagen och fruktansvärt ledsen. För tänk om det inte fungerar. Det skulle innebära så mycket.


Att vi inte hinner med något mer innan de stänger över jul. Att E´s lillasyster får sin bäbis precis när vi misslyckas. Att vi inte är sådanna som lyckas på första försöket. Att även min syster, min bästa vän, släkting och arbetskollega får sina barn innan vi ens försökt igen.


Om felet ligger i att mina äggstockar inte rör sig som de ska så borde ju en perfekt blastocyst på precis rätt ställe i livmodern fästa och fortsätta växa. Kanske skulle ett misslyckande innebära att det finns något värre fel på någon utav oss??



Nu är jag inne på ruvardag 3. Om vår lilla blastocyst har fäst så borde det redan ha hänt. Jag kan alltså vara gravid nu utan att jag vet om det. Det var med de tankarna jag öppnade ögonen imorse. Och märkte att brösten gjorde mindre ont. Att magen kändes mer som vanligt. Och modet sjunk igen på en gång. I mörkret gick jag ner till duschen med bankande hjärta och när jag stod där i vattenstrålarna fick jag panikkänslor som nästan kvävde mig.

Varför känner jag mig så säker på att det inte lyckats?! Varför kan jag inte sluta gråta redan på ruvardag 3?!


Jag förstod att den här perioden skulle bli jobbig, men inte så här kämpigt. Jag förstår att det måste bli ändrign innan jag går under. Måste tänka positivt eller inte tänka alls. Detta blir därför det sista inlägget som är såhär svart. Nu gör jag upp delmål och sen försöker jag ta en dag i taget.

Det första blir att klara sig till testdag den 6:e November.


Ruvardag 3:

Otroligt ledsen

Lite svullen om magen

Fortfarande ömma bröstvårtor men mindre än igår

Öm från äggplocket

Tryckande känsla långt ner i magen




Delmål IVF

Start [x]

Godkännt VUL [x]

Äggplock [x]

Befruktade ägg [x]

ET [x]

Testdag []

Positivt graviditetstest []

Tidigt VUL []

Inskrivning hos BM []


   



IVF
Av EVL - 26 oktober 2011 08:17

Vad jobbigt det är. Verkligen psykisk terror. Redan! Det kändes så bra när vi var på väg hem och när vi var i Falun. Då kunde vi ta åt oss allt positivt och verkligen tro att det kommer att lösa sig nu. Men så fort vi satte foten innanför dörren hemma kom gamla känslor och tankar tillbaka. Allt negativt som hänt. Allt blod och alla tårar. De slog emot mig med en väldig kraft och mer och mer känner jag att hoppet sjunker lite mer för varje dag.


Varför är det såhär? Varför kan jag inte bara fokusera på att det verkligen ligger en perfekt liten blastocyst i min livmoder just nu. Vi har alla förutsättningar att lyckas men ändå går jag runt och lever i mina gamla tankesätt. Snurrar i gamla tankebanor. Istället för att vara positiv och glad har jag börjat tänka:


Tänk om det är något fel med min livmoder!? Att många andra hemmaförsök också resulterat i fina befruktade ägg men att de bara inte lyckats fästa riktigt...  Tänk om den här känslan av att det aldrig ska lyckas verkligen är en föraning om att något är fel!


Jag vet att gyn säger att det väldigt väldigt sällan beror på livmodern. Oftast är det embryot det är fel på. TF har också sagt att han tror att det för oss har att göra med äggstockar som inte rört sig som de ska. Han har sagt att det blir en graviditet tillslut. Han sa till och med att det bara är en fråga om det kommer att lyckas på försök ett eller två. Det är ju jättebra och skönt att få höra! Varför kan min dumma kropp inte hoppas och tro?


Igår mådde jag finfint nästan hela dagen. Jag träffade underbara Cecilia och Kix på lunchen och solen sken.

Men mot eftermiddagen började jag känna mig så himla ledsen. En jättetrevlig kvinna från kliniken i Falun ringde och frågade hur jag mådde. Redan vid de första orden började tårarna rinna och efter att vi lagt på stängde jag dörren och satt och grät en stund på kontoret. Varför vet jag inte. Hela kvällen blev lika känslosam. Jag grät i bilen med mamma påväg hem. I hallen innanför dörren och när jag och E lagade mat. Innan vi somnade envisades E med att lyssna på ett gammalt barnband, Dumbo, och då sprutade tårarna.


Hur ska det igentligen kännas under ruvningen? Hur ska jag hålla hoppet uppe? Hur ska jag tänka?

Hur ska jag överleva om det inte funkar?  Varför fattar inte min kropp att jag verkligen äntligen ruvar på något fantastiskt och bra!?



 

Bara för att försöka vara som alla andra normala ruvare kommer här en lista på hur jag mår på ruvardag 2:

Konstant gråtfärdig

Det sticker lite i brösten och bröstvårtorna är känsliga sen innan ÄP

Magen är uppsvälld

Ibland har jag som lätt mensvärk eller liknande kring livmodern

När jag vaknar på morgonen är det hårt och uppsvällt kring äggstockarna, speciellt på vänster sida.

Trött och lite ont i huvudet, men det beror på att jag sover dåligt och är ledsen.



 


Snälla snälla lilla blastocyst stanna kvar!

 

Av EVL - 25 oktober 2011 18:27

Vi tog vår tid och påbörjade resan redan klockan 12 på Söndagen. Allt kändes som en repris av dagen innan äggplocket och nu irrade vi inte runt lika mycket innan. Vi tog våra väskor och skyfflade in allt i vår minibil sen var vi plötsligt på väg. Alf satt på sin plats i baksätet och solen sken.


 

 


Fastän allt kändes igen så var denna resan helt olika den vi gjorde för bara några dagar sedan. Då visste vi att det fanns ägg att plocka från magen, att vi skulle få ett resultat. Nu kändes det som om vi åkte mot något totalt ovisst. Det märktes på stämningen. För att behålla något slags lugn bestämde vi oss för att köpa med oss fika och verkligen ta oss tid att stanna och njuta av omgivningen på vägen ner.


 

 

 



Dagen före äggplocket tog vi in på First Hotell Grand men nu hade vi bokat rum på Clarion Bergmästaren. Eller rättare sagt mamma hade bokat och betalat rummet som en "lycka till"-present. Vi checkade in runt 17 och slängde oss på sängen så fort vi kunde. Tror att vi mest var utmattade psykist för själva resan var väldigt lugn.

 

 



Efter en stunds vila lämnade vi Alf i rummet och sökte reda på Hemköp. Alla mediciner och förra veckans äggplock hade gjort min mage så himla öm att jag inte kunde använda magmusklerna riktigt. Den var fortfarande ganska uppsvälld och det gick inte att gå på toa. Det gick bara inte! Lösningen fick bli en påse plommon. Åt typ halva påsen och förbannade den senare ordentligt :O


 

 


Klockan 18 till 21 serverar Bergmästaren en lättare middag alldeles gratis. Det var verkligen jättegod mat och inte på något sätt lätt. Efter en megaportion med potatis, hemmagjord bearnaise och fläskfile med inlagda svampar och oliver bjöds det på kaffe och hallonpaj. Bergmästaren rekommenderas verkligen och om vi måste åka ner till Falun fler gånger kommer vi att välja det hotellet.


Efter en stor middag föste vi ihop sängarna och låg och tittade på en film på min bärbara. Nervositeten var väldigt påtaglig på båda två och det var svårt att koncentrera sig. Innan vi somnade, eller iallafall försökte somna, skrev jag ett meddelande på den lilla lappen på skrivbordet.

 



Så efter en nästintill sömnlös natt kom äntligen dagen då vi skulle få veta hur det gått för våra små embryon. Vi hade tid klockan 13 så timmarna innan spenderades med att äta frukost, duscha, klä på sig och checka ut i det mest långsamma tempot vi någonsin haft. Jag var så nervös så jag åt HUR mycket som helst till frukost medans E petade på en sketen liten macka med ost. Än en gång hanterade vi stress på olika sätt.


Efter utcheckning klockan 11.59 drog vi oss bort mot kliniken. Där gick vi i cirklar runt runt för att få tiden att gå. Tillslut konstaterade vi att tiden verkade stå stilla och begav oss ut på shopping. E hann köpa ett par fingervantar och jag hann ta kort på ett par blommor innan klockan blivit 12.45 och vi kunde sätta oss i väntrummet.


 

 


Den snälla kvinnan i receptionen frågade oss om vi visste att vi skulle sätta oss i väntrummet utanför äggplockningsrummet. Det måste ha varit samma människa som ringde hem och skulle meddela antalet befruktade ägg för hon lät så himla nedstämd att både E och jag började spekulera i om något inte stod rätt till. Varför skulle vi inte få sitta i det vanliga väntrummet?


Väl på stolen utanför äp-rummet steg nervositetet ytterligare några snäpp. Vi var alldeles ensamma i lokalen och för att ha någonting att göra började vi bläddra i boken "Livet" där man får se bilder på alla faser av en befruktning. Jag läste högt för E och båda två blev lite tagna tror jag. Efter ungefär en kvart kom nästa par till väntrummet. Vi slog ihop boken och hejjade tyst på varandra. Det var inte direkt något ställe där man inleder en konversation.

Trots att tiden gick tycktes gå bakåt öppnades plötsligt dörren och en vithårig man i labbrock tittade ut. Han ropade våra namn och både jag och E halvsprang in till honom. Nu var valsången borta och rummet var lite ljusare än vad det var vid plocket. Vi fick ställa oss på kö bakom fabror doktorn och han nynnade något medan han skummade igenom papperna.


Han började prata om E´s spermieprov. Det anses vara normalt även om det var 16 miljoner/ml istället för 20 som är gränsen för det normala. Detta pga att tätheten och rörligheten var så pass bra. Han gick raskt över till nästa papper och sa:

"Ja vi trodde ju att vi skulle få ut mellan 6 och 10 ägg från dig. Men vi fick ut 15... så det var ju bra. Av de 15 befruktades 10, eller igentligen 11 men det med två spermier så den kasserades."

"Idag har vi valt ut detta embryot till er" - fortsatte han medans han pekade med pennan på en liten text. "Det är en JÄTTEfin blastocyst och inte nog med det...  ni fick ut inte mindre än fyra lika fina som vi kommer att frysa ner".


Jag och E kikade fånigt på varandra. E verkligen strålade. Vi hade pratat och förberett oss på kanske ett eller två st till frysen under våra samtal på vägen till kliniken. Detta var ju jättebra!


Nu var det dags att "släppa in gestapo" som läkaren sa. Han öppnade en dörr och en kvinna i labbrock, glasögon och mössa klev in i rummet. Vi fick uppge våra namn och personnummer högt och så var vi godkända.

Nu fick jag hoppa upp i gynstolen. Farbror doktorn gjorde ett VUL för att kolla efter vätska i buken men det såg nog bra ut för han sa ingenting. Efter undersökningen fick jag lägga mig längre ner och nu sattes det fast saker där nere. Antagligen den där hållaren som håller fast livmodertappen. Ingenting som gjorde ont. När det var klart vände han sig om och skrek: "Ja då är vi färdiga" och kvinnan i det andra rummet ropade tillbaka "kommer snart". Så låg jag där med benen i vädret ett tag. I rummet brevid lät det som om någon körde igång en centrifug. Efter någon minut eller halvminut tystnade den och kvinnan klev in i rummet igen.


Jag hade hela tiden trott att allting skulle synas på ultraljudsskärmen såsom det gjordes på äggplocket. Därför låg jag med huvudet vänt mot den hela tiden. När jag började undra varför han inte gjorde någonting tittade jag mot doktorn och då var det redan klart. E sa att kvinnan gett honom en spruta och så hade allting hänt på några sekunder. Kvinnan i labbrocken sa "Allt ser jättebra ut, lycka till!" och så försvann hon igen.


Doktorn gjorde ett andra VUL och vi fick tillslut se en liten liten liten prick mitt på livmoderslemhinnan. Jag tror att jag frågade något dumt typ "ligger den bra där?" eller "är den på ett bra ställe?". E kanske skämdes :)

Sen var det byxor på och in till en kvinnlig läkare för samtal om efterbehandling. Det blev inte mycket till samtal utan vi fick ett graviditetstest och ett lycka till!


Herregud vad märkligt det kändes när vi gick därifrån. Plötsligt låg det ju en blastocyst i min mage. En perfekt blandning av mig och den jag älskar mest i hela världen. Vi var båda väldigt lättade.

 


Hela vägen hem kändes det verkligen super. För första gången på länge hade något gått vår väg. Tänk om det kan få fortsätta gå vår väg även framöver...


Hemma hade mamma och mormor städat och donat för att vi skulle få komma hem till ett fräscht hus. På bordet stod det frukt och blommor. Tvätten var vikt och fönstren alldeles rena. Blev alldeles rörd av deras omtanke. Och att de förstod vad vi verkligen behövde.

 

 


Kvällen avslutades sen som bekant med besök av min lillasyster och hennes familj.

 


 

Av EVL - 24 oktober 2011 21:16

Vi hade min syster och hennes familj på besök ikväll. Självklart råkar min lilla systerson få en en rejäl spark rakt i magen på mig... tror ni det kan påverka något?!

Av EVL - 24 oktober 2011 17:50

Nu är vi tillbaka i huset efter en lång dag. Vi är jättetrötta och tänker bara sova i soffan resten av kvällen men här kommer en uppdatering. Ett längre inlägg kommer imorgon.


Tydligen befruktades 11 ägg men det sista befruktades av två spermier så den kasserades. Av 10 embryon fick vi ut 5 blastocyster, alla perfekta 10-poängare :) En utvald blastis ligger just nu i min mage. 4 st ligger i frysen.

Vi är jätteglada över dessa fem. Att ruva känns overkligt. Hoppas det går bra.

 

Av EVL - 22 oktober 2011 20:21

Status just nu. Nervös. Öm. Uppblåst. Nervös. Rastlös. Tankspridd. Öm och nervös.


Jag är totalt och fullständigt uppe i varv just nu. Nervositeten för hur det gått för våra små embryon kryper sig närmare och det blir inte bättre av att väskorna åter står packade i hallen. Imorgon åker vi mot Falun igen. Inte många vet om det. Många hoppas. Inte minst vi. Undrar om det kommer att kännas annorlunda än när vi åkte ner för äggplocket. Undrar om jag kommer att kunna sova. Det pirriga och förväntansfulla behåller vi gärna men hjärtklappningen och känslan av total maktlöshet är så jobbig för oss båda. Jag är även väldigt medveten om att det bara kommer att bli värre när jag väl ruvar.


När jag ruvar. Helt otroligt att det är så nära.

 

Av EVL - 21 oktober 2011 13:11

Jag tittade i min kalender och såg att precis på dagen för äggplocket hade jag skrivit "vad händer idag?" för över ett halvår sedan. Kommer ihåg att jag satt och hade tråkigt på jobbet en dag och slog på måfå upp dagar i kalendern och skrev små frågor. Det är väl ganska fränt att just den Onsdagen blev vår äggplockningsdag?! Tänk om jag vetat det då jag skrev det :)


Undrar också om jag skrev någonting på den 6:e November.

 

IVF
Av EVL - 21 oktober 2011 12:48

Sov dåligt inatt igen. Eller iallafall halva natten. Det gick bra att somna men klockan 3 vaknade jag av att jag var kissnödig och när jag kom tillbaka gick det inte att somna om.


När klockan ringde tog jag tag i paketet med Crinone och försökte utföra momentet utan att behöva tända lampan. Det gick faktiskt hyfsat. Antar att jag kan tacka tant L för det som ordinerat både ovitrelle och lactal en gång i tiden. På en gång efter att jag tryckt in gelen kände jag en lätt mensvärk. Den sitter fortfarande i och jag vet inte riktigt om det är pga äggplocket eller om det beror på Crinonen.

Oavsett så är det ju värt det.


Ikväll blir det bio med E, på lördag kalas för min lillasyster och på söndag åker vi! Jag längtar som en tokig person.




Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards